Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

07 December
2016-12-08 (17:22)

På morgonen är man hemma, på kvällen är man i Afrika. Inte badsträndernas och turistorternas Nordafrika, inte safarilodgernas Östafrika och definitivt inte vinsörplarnas halveuropeiska Sydafrika. Utan det riktiga Afrika! Den sprudlande, sjungande, gungande och helt tokiga kontinent som få turister någonsin ger sig chansen att uppleva på riktigt. Det verkliga äventyret! En helt vanlig kontorsdag mellan andra och tredje advent på fabriken i Malmö på tisdagen och sedan Västafrika på onsdagen. Kontrasterna blir nog inte större än så?

Matilda och jag har pratat i mun på varandra om våra tidigare upplevelser i Afrika sedan vi träffades och vi har fantiserat om en bröllopsresa till planetens mest spännande världsdel men till slut kunde vi inte hålla oss utan spontanbokade flyg till Västafrika vilket är en destination vi egentligen inte på förhand hade särskilt bra koll på. Allt började med att jag fick en idé en fredagseftermiddag om att ta några dagars obetald semester innan jul. Idén mognade över helgen och jag stämde av med chefen på måndagen så att det var ok att sticka. På måndagsmorgonen var huvudspåret en resa till Jordanien, under dagen växlade vi över till Marocko men när vi bokade flyg på måndagskvällen hamnade vi i Senegal och Gambia.

Vi skissade upp resan under veckorna som följde. I Senegal tänkte vi oss lite kultur, upplevelser och sevärdheter och i Gambia ville vi avrunda med en dos välbehövlig sol och bad. Billiga hotell bokades i båda länderna och vi styrde även upp en riktigt äventyrlig tvådagarstur till okända Guinea Bissau - ett land ingen åker till eller vet någonting om. Spännande!

Jag kände till två saker om Senegal innan resan bokades. Den ena var att huvudstaden Dakar var målgångsorten för ökenrallyt på den tiden det gick genom Afrika (numera körs Paris-Dakar-rallyt i Sydamerika utan att ha skiftat namn!). Dessutom var Senegal landet som slog ut Sverige i åttondelsfinalen i fotbolls VM 2002 när jag satt på flyget hem ifrån Japan efter att på plats hejat fram de blågula till en seger i Dödens Grupp. Om Gambia visste jag att det var en tidigare charterdestination dit det, enligt skrönorna, sades att vita singelkvinnor reste för tillfredsställelse. Om Guinea Bissau visste jag absolut ingenting.

Västafrika går långt under radarn i nyhetsrapporteringen på hemmaplan men jag har ändå fantiserat länge om att bege mig dit. Rosa Buss-vänner har vittnat om helt fantastiska äventyr i denna bortglömda del av världen som man faktiskt kan ta sig till ganska enkelt och billigt och dessutom utan jobbiga tidsomställningar vilket är perfekt när antalet möjliga semesterdagar sätter tydliga begränsningar. Vår utresa var med Brussels Airlines ifrån Köpenhamn till Dakar med flygbyte i Bryssel. Efter en lång dag som mestadels tillbringades uppe i luften kunde vi till sist summera en bekväm och händelsefattig tur på ca 10 timmar som startade riktigt tidigt på onsdagsmorgonen och avslutades i ett 30 grader varmare Dakar en bra bit in på eftermiddagen.

En ineffektiv dubbel passkontroll och en lång väntan på bagaget senare tvingades vi som väntat konstatera att den upphämtning på flygplatsen av vårt hotell som vi hade beställt och utlovats naturligtvis inte hade dykt upp trots att vi tre gånger den senaste veckan hade återkonfirmerat beställningen via mail och Facebook. Det är naturligtvis så man hälsas välkommen till Afrika...

Istället föll det på vår egen lott att fixa en taxi efter att vi växlat till oss lite lokal valuta och trots den resvana vi besitter är det otroligt lätt att tappa kontrollen och göra bort sig när man är trött, har rest långt och kliver ut i en värme som gör hjärncellerna sega som sirap. På en minut gjorde vi ungefär alla nybörjarmisstag man kan göra om man vill bli blåst på pengar: Kliv ut ifrån ankomsthallen och se förvirrad ut med två stora ryggsäckar på en bagagevagn, gör en tam prisförhandling när du inte ens har hygglig koll på den lokala valutans värde med första bästa ivriga snubbe utan att veta ens på ett ungefär vad resan bör kosta. Låt sedan honom och hans kompanjon (som dyker upp från ingenstans) bära iväg med väskorna till en skruttig bil en bra bit bort. Som på beställning kommer det då tio minuter senare ett bensinmacksstopp där det deklareras att första prisöverenskommelsen inte gäller eftersom bensin inte var inkluderat i priset för körningen. En körning som nu givetvis kostar tre gånger så mycket och snubben priset avtalats med kan plötsligt ingen engelska alls utan bara franska vilket förklaras av kompanjonen. Han kan naturligtvis omöjligt ha lovat ett pris utanför den officiella tariffen (som vi aldrig får se), vi måste såklart ha missförstått honom. Körningen landade på knappt 450 spänn och borde nog egentligen kunnat gå att få för en hundring.

Inget lysande första intryck av Senegal men vi fick till stor del skylla oss själva som gick i alla fällor när vår beställda transport inte helt oväntat uteblev. Intrycket av Dakar förbättrades dock snabbt. Vårt hotell visade sig hålla hostel-standard men var väldigt mysigt och såväl AC som fläkt fungerade på rummet. Dessutom accepterade tjejen i receptionen en lägre förskottsbetalning vid incheckningen vilket gjorde vår situation enklare då vi hade växlat in alldeles för lite av våra medhavda USD. Så snabbt som det bara gick slet vi av oss långbyxorna och de långärmade tröjorna och njöt av fläktens svalka på rummet innan vi började resonera kring hur vi skulle lösa våra mest akuta behov som var lokal valuta och toalettpapper. Tjejen i receptionen gick till viss del att kommunicera med och hon ritade ut ett större område på en stadskarta där vi borde kunna växla till oss pengar eller ta ut ifrån en automat.

Vi tog en taxi till kustremsan i det utritade området där det enligt vår karta skulle finnas massor med restauranger och barer. Solen hade börjat gå ner och det var full aktivitet på stranden med folk som fystränade vid strandkanten. Ett gäng pressades vid en station för armhävningar och ett annat joggade fram och tillbaka längs en kort upptrampad gång i sanden. Mycket riktigt låg ett flertal mysiga restauranger på rad och vi tog sikte på den som såg absolut bäst och dyrast ut med förhoppningen om att någon där skulle kunna prata engelska. Antagandet visade sig stämma och vi fick tips om ett hotell på gångavstånd som sannolikt skulle ha en bankomat. På väg till hotellet passerade vi en intensiv fotbollsmatch som utspelades på en torr dammig grusplan framför engagerade åskådare. En sådan syn gör mig alltid på gott humör.

Hotellet var inte vilket hotell som helst. Hotel det Almadies är sannolikt Dakars och kanske hela Västafrikas lyxigaste hotell och har köpts upp av Sheraton alldeles nyligen. På området finns en egen privat badstrand som utgörs av den afrikanska kontinentens allra mest västliga udde som man bara har tillgång till som gäst. För att komma in till receptionen fick vi passera åtskilliga beväpnade vakter och kliva igenom metalldetektorer men väl inne fick vi omedelbart syn på en fungerande bankomat. Skönt!

En promenad senare var vi tillbaka vid fotbollsplanen där vi förhandlade fram en taxiresa tillbaka till vårt hotell. Chaffisen visste mycket väl att hans supertaxi aldrig skulle kunna starta ifrån stillastående och efter två lama startförsök fick han börja putta ut bilen på vägen medan vi satt förstummade i baksätet och följde showen. Matilda smygfilmade efter en stund lömskt hur chaffisen ömsom puttade och ömsom styrde med ratten. Miljötaxi möter The Flintstones skulle man kunna säga. Så småningom ropade han in en främmande resurs som hjälpte till med puttningen bakifrån och då fick han igång bilen. Minnesvärt!

Tillbaka vid hotellet köpte vi toalettpapper i en hål i väggen-butik och därmed var hela krissituationen undanröjd. Vi betalade för vårt boende och tog varsin ljuvlig välbehövlig dusch. Äntligen skulle vi kunna börja njuta av semestern utan att oroa oss för någonting. Vårt hotell har en mysig takterass med bar och matservering. Där körde man denna kväll ett specialupplägg med möjligheten att beställa in en asiatisk tvårätters-meny vilket vi satsade på. Jag plockade också in ett gigantiskt glas med en liter öl som mjukt gled ner bakom gommen och spred sig likt kärlek i hela min kropp. Käket var riktigt bra och vi skrattade en del åt smusslandet med maten som levererades av en snubbe med värmeväska ifrån en annan restaurang. Därefter lade våra kockar upp rätterna på ett fat och försökte få det att se ut som att allt lagats på plats. Afrika underhåller verkligen alltid på något vis. Ett stort äventyr hade nu inletts!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign