Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2016-12-16 (13:36)
Eftersom jag hade sålt in en utflykt till Guinea-Bissau till Matilda som ett äventyrligt avbrott i den stilla lunken på vårt charterhotell kunde vi inte sova riktigt så länge som vi kanske hade önskat efter gårdagens transport-marathon. Utflyktsarrangören skulle nämligen komma till hotellet kl 09 och hämta upp våra pass för att fixa med visum under dagen så att vi var redo att dra söderut redan nästa morgon. På vägen till receptionen där vi skulle möta upp vår kontaktperson Lam passerade vi poolområdet som såg riktigt tilltalande ut i dagsljus. Där skulle vi absolut kunna spendera en del tid! I receptionen försäkrade vi oss om att Lam inte varit där och satte oss sedan för att vänta. Och vänta. Och vänta.
Djupt besvikna fick vi ge upp efter en halvtimme och bege oss till frukosten. Nätet på African Village hade under hela tiden sedan vi anlände varit i det närmaste ur funktion så vi kunde varken kolla mailen för att se om Lam hade försökt kontakta oss eller söka rätt på hans telefonnummer. Eftersom vi under vår väntan fått reda på att det var en nationell helgdag misstänkte vi att han kanske försökt styra om visumadministrationen och meddelat oss via mail då det säkerligen var stängt på ambassaden/konsulatet där visumen skulle ordnas. För att kolla upp den saken beslöt vi oss för att lämna området och leta reda på ett ställe där det var möjligt att surfa.
En riktigt jobbig inkastartyp av det slag man bara hittar på charterorter förföljde oss nästan hela vägen till baren vi fått tips om. Han valde verkligen fel par att förfölja i hettan eftersom vi är fruktansvärt ointresserade av ställen likt parken han försökte locka oss till där man kan få klappa på drogade krokodiler i fångenskap. På Rose Bar beställde jag in en lokal öl (de har det fantastiska namnet Julbrew) och Matilda tog en läsk medan vi på en dålig lina konstaterade att vi inte fått något mail. Vi skrev till Lam och ifrågasatte vad som hände och promenerade sedan tillbaka till hotellet uppvaktade av nya inkastare som pratade alldeles för mycket svenska. Vem tar sig tid att lära dem all skiten?
Vi tillät oss själva att landa bredvid poolen på hotellet utan någon form av plan för resten av dagen. Jag valde i vanlig ordning skuggan och fokuserade på dagboksförfattande men Matilda var också ganska defensiv och pressade bara måttligt. Besvikelsen över den häftiga utflykten som höll på att gå upp i rök åt nästan upp mig inifrån där jag låg på min solsäng. Dels höll jag på att gå miste om ett ypperligt tillfälle att knipa ett riktigt svårtillgängligt afrikanskt land och dels hade jag verkligen sett fram emot att besöka barn i en skola ute på landsbygden långt bortom allfartslederna. Vi hade dessutom släpat med oss specialinköpta pennor, suddgummin, pennvässare och flera leksaksbilar för att dela ut på denna tripp och någonstans mitt i besvikelsen började plan B koka i mitt huvud.
Jag började med att höra mig för i receptionen om säkerhetsläget i Guinea-Bissau. Så vitt de visste hade det varit lugnt i landet i flera år men de kände däremot inte till någon arrangör av turer dit utan hänvisade till privata chaufförer. Nästa samtal blev därför med taxi-samordnaren utanför African Village. Ganska snart hade han och jag börjat koka ihop ett utflyktsupplägg där han skulle vara vår guide som följde med oss till Guinea-Bissau, fixade alla transporter längs vägen samt andra eventuella komplikationer som krävde en lokalbos språkförmåga. Snubben pratade bra engelska och kändes pålitlig men det var frågetecken för hans erfarenhet av att göra något likt detta. Dessutom ville han ta oss längs (vad jag uppfattade som) en kraftig omväg och påstod att en bil ifrån Gambia inte fick tas över gränsen till Senegal på grund av det instabila läget länderna emellan orsakat av det nyligen avslutade gambiska presidentvalet. Jag kände att jag behövde fundera lite på saken och rådslå med Matilda så vi beslöt oss för att stämma av läget igen om några timmar.
Poolhäng stod sedan på agendan även under de närmaste timmarna. Mitt på dagen är det rejält varmt och för min del blir det mest vila i skuggan då. Matilda är lite mer offensiv när det gäller solandet men hon är ändå ganska försiktig. När det började bli lite svalare gav vi oss ut för att kolla in omgivningarna. På vägen tog vi ett snack med taxisamordnaren och diskuterade trippen till Guinea-Bissau. Upplägget och priset började bli ganska klart men det återstod ett stort frågetecken för hur och var vi skulle fixa visum. Förutsatt att samordnaren kunde fixa den biten också förklarade vi att han fick grönt ljus för avresa imorgon. Vi avtalade om ett möte lite senare på kvällen på en intilliggande restaurang för att sätta de sista detaljerna på plats efter att han stämt av ett par saker till med sina kontakter över telefon.
Vi hann knappt lämna African Village innan vi fångades in av ännu en inkastartyp som vecklade in sig i en avancerad historia om att han skulle jobba i receptionen på vårt hotell men var ledig idag eftersom han hade gift sig under gårdagen. Vi skulle vara de mest respekterade och populära gästerna bland personalen på hotellet som hela tiden pratade positivt om oss. Hur snubben nu skulle kunna veta det gick ju inte riktigt ihop om han gift sig under gårdagskvällen när vi anlände och nu var ledig men vi blev inte riktigt av med honom. Han följde efter oss ner till lokalbornas strand där en mindre marknad var i full gång och där dök mycket lämpligt snubbens polare upp ur ingenstans och gratulerade till giftermålet.
Den avancerade historien byggdes på med att polaren skulle ha spelat trummor på bröllopet. Han ville nu få med oss hem till bruden för att vi skulle hinna gratulera till giftermålet innan paret drog på bröllopsresa till Senegal nästa morgon. Vi lät oss ledas med upp till huvudgatan eftersom vi ändå skulle den vägen men när duon försökte ta med oss in på en mindre stig mellan husen växlade Matilda och jag ett ögonkast och förklarade sedan att vi började bli sena till ett avtalat möte och skyndade upp tillbaka på huvudvägen igen i riktning mot hotellet. Vi är rätt säkra på att detta bara var ett sofistikerat lurendrejeri-försök där vi skulle luras att skänka en gåva till bruden tillsammans med trummisen för det var alldeles för många vittnen som sett oss tillsammans för att det skulle kunnat bli aktuellt med ett regelrätt rån. Men varför chansa?
En bra bit in på eftermiddagen, kanske en timme innan solnedgången och alldeles efter det att vi tagit oss varsin färgglad drink i poolbaren, började nätet på African Village äntligen att fungera någorlunda. Lam hade ännu inte hört av sig, varken genom att maila eller ringa men som en sista check innan vi skrev till honom och meddelade att han förlorat uppdraget gick vi in och kollade de avtalade datumen för utflykten. Jag hade haft helt fel för mig! Turen till Guinea-Bissau skulle inte inledas nästa morgon utan passen skulle hämtas ut i receptionen då. Vi hade varit en dag för tidiga! Snabbt som tusan skrev vi till Lam och bad honom bortse ifrån det föregående mailet där vi hade snurrat till det (och lyckligtvis inte hållit en särskilt otrevlig ton). Vi ses imorgon, avslutade vi med, och hoppades därmed att allt var ok. Han borde faktiskt ha svarat tidigare om han hunnit läsa vårt förra mail. I planeringen inför turen hade han alltid varit noga med att återkomma snabbt.
Vi närmade oss därefter taxi-samordnaren med svansen mellan benen och förklarade precis hur det låg till. Han blev naturligtvis ganska besviken och vi frågade om vi kunde kompensera honom för den tid han lagt på att förbereda för oss och de utlägg han haft (telefonsamtal etc.) genom att köpa en halvdags guidad tur här i omgivningarna av honom någon av de kommande dagarna. De rutt-förslag han hade lät dock inte särskilt upphetsande och det slutade med att vi lovade honom att återkomma med lite ren ekonomisk kompensation som plåster på såren.
Maten på African Village var inte särskilt bra men vi hade noterat den närliggande restaurangen The Big Tree som trots sin enkelhet så väldigt fräsch ut. Där beställde vi in den lokala specialiteten Chicken Domada vilket är kycklingbitar i en speciell sorts jordnötssås. Matilda var klok och valde en mild variant medan jag bad om en något kryddigare. En synnerligen envis inkastartyp som ville sälja på oss sin transportservice (och eventuellt mer dunkla tjänster) genom att ge en massa ointressanta lokala tips visade sig vara helt omöjlig att bli av med. Han tog en plats vid vårt bord fram tills dess att maten serverades då han äntligen avlägsnade sig. Maten var riktigt god men jag fick, till restaurangpersonalens och Matildas stora nöje, kämpa med elden i munnen. Efter maten dök inkastaren upp igen men som tur var hade vi nära tillbaka till hotellet och blev snabbt av med honom.
På vägen hem tryckte vi 2000 gambiska pengar (drygt 400 sek vilket är rejält med pengar för en lokalbo) i taxi-samordnarens näve. Han kunde verkligen inte hålla tillbaka sin tacksamhet - kompensationen var långt mycket mer än han hade räknat med och vi har nu köpt oss en vän för livet i Gambia. Det kändes ändå otroligt skönt att gå och lägga sig med ett rent sinne efter allt strul. Ännu bättre blev det när Lam faktiskt ringde precis efter att vi lagt oss och meddelade att han skulle dyka upp kl 09:00 nästa morgon precis som utlovat för att hämta upp våra pass. Eftersom han hade firat den nationella helgdagen hade han inte kollat sina mail förrän nu på kvällen men då kunnat konstatera att förvirringen vi vecklat in oss i var avblåst. Han lät trevlig och lättförståelig. Det skulle nog kunna bli ett riktigt bra äventyr till Guinea-Bissau tillsammans med en person som visste vad han sysslade med. Nästa resa skall vi återgå till att ta med oss en utskrift av vår resplan som noga listar allt vi bokat. Det blir både lugnare och billigare då...
<- Tillbaka
