Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2016-12-17 (09:39)
Luciafirande kändes som något väldigt avlägset den här morgonen i Gambia när man lufsade runt i badshorts i ständiga 30+ omgiven av palmer. Lärdomen ifrån boendet i Dakar var att se till att betala hela boendekostnaden i god tid och få ett kvitto på saken vilket vi fixade med denna morgon. Då fick vi också definitivt bekräftat att missen på hemsidan som gjorde att det såg ut som att vår bokning bara var för en person också hade genererat en kostnad för en person. Vi kunde dock ännu en gång triumfera med den utskrivna bokningsbekräftelsen som bekräftade ett totalt pris för två personer och vi kände oss som värsta vinnarna. Hotellet betalades med våra medhavda USD och det som blev över växlades in till lokal valuta.
För andra dagen i rad plockade vi fram visum och pass ur vår safety box och laddade för vårt första möte med Lam. Under tiden Matilda räknade upp sedlarna till förskottsbetalningen av vår tur (endast låga valörer på de gambiska sedlarna är i verkligt omlopp i landet och alla springer därför runt med tjocka sedelbuntar) marscherade jag ut till hotellkomplexets entré eftersom Lam hade bett oss komma ut dit när han ringde föregående kväll. Klockan var exakt 9:00 när jag gick genom den långa hotellpassagen, såg Lam svänga in med en bredsladd på parkeringen och hoppa ur bilen samt få syn på mig. Jag möttes av en high five och en kram redan innan vi skakat hand. Vilken lirare, jag kände direkt att jag gillade honom! Han berömde sig själv och mig för den exakta tajmingen och vi småpratade sedan lite i väntan på att Matilda skulle dyka upp.
Den skämtsamme gambiern gick sedan igenom det som skulle hända under de två nästkommande dagarna. I princip hade han, på vår begäran, förlängt sin långa endagstur till Guinea-Bissau så att den sträcktes ut över två dagar. Det utlovades skolbesök, lokalt pubesök samt hemma-hos-besök och därutöver en massa guidning och berättelser om de tre länderna vi rullade igenom. Som grädde på moset fick vi reda på att vi skulle få möjligheten att förtära en riktigt läskig maträtt i Guinea-Bissau. För att bli redo för detta mentalt kändes det verkligen som att vi behövde det dryga dygnets betänketid till att reflektera över den saken.
Frukostarna på African Village är extremt okomplicerade. Uppskuren baguette, ost och marmelad, juice med någon lokal exotisk smak samt pulverkaffe och te. Därtill ståtar hotellet med en speciell ägg-kvinna som tidigare morgnar stekt ägg åt oss men nu utökat sitt erbjudande och fixade goda omeletter. Under frukosten lovade vi i princip varandra att testa den läskiga maträtten i Guinea-Bissau nästa dag. Sedan förflyttade vi oss till poolområdet där vi blev liggande fram till lunch. Den stora underhållningen var hjälten i personalstyrkan som utan någon skyddsutrustning klättrade högt upp i områdets palmkronor för att röja undan döda palmblad och undanröja kokosnötter som skulle kunna tänkas falla ner på gästerna. Kokosnötter med istuckna sugrör delades därefter ut till de gäster som var intresserade. Livet var inte särskilt komplicerat.
Hittills hade de måltider vi intagit på hotellet lämnat ganska mycket övrigt att önska men vår sena lunch i form av två hamburgertallrikar var faktiskt helt ok. Efter lunchen fortsatte den händelselösa tillvaron i skuggan fram till happy hour då man får en julbrew för 10 spänn. Jag tog någon sådan och så slank det väl ner en drink tillsammans med Matilda också. När solnedgången var avklarad kom strömavbrotten på rad och man började känna igen Afrika på riktigt. Med tanke på att köket på African Village hittills, med undantag av dagens lunch, inte direkt hade imponerat och att strömavbrotten säkert ställde till det ytterligare för dem bestämde vi oss för att gå ut och käka på The Big Tree som vi varit så nöjda med föregående kväll. Vi började nästan bli riktiga charterturister nu som hittade våra rutiner och valde samma restaurang två kvällar i rad.
På väg ut träffade vi på taxi-samordnaren som just hade gått på kvällens pass. "Richard - my best friend!", ropade han, och sedan körde vi lite småprat med mannen som tjänat så gott på våra dåliga samveten. Vi bytte åtminstone maträtt denna kväll på vår nya favoritrestaurang och beställde in King Prawns i vitlökssås. Personalen hade fortfarande jätteroligt åt att maten varit lite väl stark för mig senast men den här gången prickade de precis rätt och vi tyckte båda att kvällens måltid sannolikt var resans bästa. De små strömavbrotten fortsatte komma men vår restaurang tycktes vara sammankopplad med en reservgenerator som slogs på och undanröjde den problematiken. Självfallet dök den irriterade inkastaren som punktmarkerade oss upp igen men Matildas list gav honom bekymmer eftersom hon denna gång hade sett till att vi satt vid ett bord utan extra stolar. Efter maten kunde vi dock inte riktigt avstyra honom och han började be om pengar som om han på något vis förtjänat det med sitt påflugna och irriterande beteende. Självklart fick han inte ett öre, vi stöttar gärna lokalbefolkningen i Afrika men inte hans typ.
Vi hade lovat Lam att betala honom den resterande hälften för utflykten redan vid avfärden nästa morgon och för att kunna fixa detta behövde vi ta ut pengar. Dilemmat var att maskinerna här bara tillåter uttag motsvarande ca 600 sek eftersom sedelbunten sedan blir så tjock och vi ville inte bara ta ut på ett kort av rädsla för att det skulle bli spärrat om man gjorde för många uttag i Afrika efter varandra. Därför höll vi på in absurdum och växlade kort mellan uttagen samtidigt som vi nästan fyllde det ena facket på min axelremsväska med sedlar. Vi kände oss som framgångsrika bankrånare med så många sedlar i väskan och skyndade in på hotellområdet där en afrikansk dansuppvisning med osannolikt få åskådare pågick.
Egentligen är det väl inte den här typen av uppträden som i grunden gör oss nästan allergiska mot charterhotell utan den otroligt hjälplösa stämningen bland gästerna, inkastar-horden på orten som man får på köpet samt beteendet att alltid återvända till samma ställe för att det känns så tryggt. African Village är inget undantag. Trots att hotellet genomgått flera ägarbyten de senaste åren och är ganska nergånget fortsätter folk att åka hit år efter år. Flera av gästerna som vi pratat med har varit här 15 år i sträck. Så bra, billigt eller speciellt är det verkligen inte. Hela återvändande-grejen känns bara så tragisk.
Än värre i det här fallet är dock att den gamla skrönan om äldre vita kvinnor som reser till Gambia för att få tillfredsställelse faktiskt inte bara är en skröna. Antalet exempel på omvänd prostitution vi sett bara på vårt hotell går inte ens att räkna på händernas fingrar och allt sker helt öppet utan att någon tycks ha en åsikt om saken. De nordeuropeiska kvinnorna som ägnar sig åt att nyttja eskortservice (med förmodat extratillägg) är antingen i 50-60-årsåldern eller stora jätte-fläskberg och flera av dem är svenskor. Sannolikt är dessa grupper kvinnor sådana som har svårt att finna partners på hemmaplan liksom de ensamstående vilsna män som reser till Thailand. Det finns inte på världskartan att de vältränade gambiska män i 20-30 årsåldern man ser tillsammans med dessa kvinnor kan känna förälskelse utan vi känner oss säkra på att penningtransaktioner förekommer. Det absolut allra värsta exempel vi hittills sett utav fenomenet på vårt hotell var en tjock finsk kvinna i 60-årsåldern som tillsammans med hennes kanske 30 år yngre (och ännu tjockare) dotter hade en dubbeldejt (som inkluderade mycket smek) med två yngre gambiska män ett bord ifrån oss på hotellrestaurangen. Riktigt osmakligt och man vill verkligen inte veta om finskorna delar rum eller har singelrum på hotellet. Skrönan om Gambia kan avskrivas så som skröna, omvänd prostitution är en riktigt stor grej här.
<- Tillbaka
