Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

08 Februari
2018-02-12 (19:45)

I grundplanen för resan hade vi tänkt oss en två timmars båtsafari på morgonen för att kolla på krokodiler och flodhästar vilket kanske är den allra mest populära aktiviteten för turister som har St Lucia som utflyktsbas. För att ge utrymme för flexibilitet hade vi dock inte förbokat en sådan tur och under de senaste dagarna hade vi mer och mer börjat luta åt att skippa den av de enkla skälen att vi hade sett så mycket djurliv redan tidigare på resan och dessutom har båda förut på egen hand gjort en liknande safari i Uganda. Under gårdagskvällen hade vi dessutom fått reda på att den tidigaste turen, trots att infon på hemsidan angav något helt annat, inte startade förrän 08:30. Det skulle innebära att vi tidigast skulle kunna komma iväg vid 11-hugget och eftersom sex timmars ren bilkörning låg i planen skulle minsta lilla försening göra att vi riskerade mörkerkörning sista biten. En onödig risk att ta när man inte riktigt är bekant med regionen man är på väg till.

Så istället käkade vi våra egna frukostsmörgåsar med nyinköpt jordnötssmör i godan ro när vi hade vaknat. Pulverkaffe är i princip otänkbart för min del hemmavid men ute på vägarna får jag så härlig semesterfeeling av det och minns tillbaka till när jag kuskade runt i Söderhavet och försökte hålla i kostnaderna med egna billiga frukostar. Efter frukosten lastade vi bilen, checkade ut och tog farväl av glampinglivet. Det är synd att säga att vi fått blodad tand på saken men som budgetboende har det ändå varit ok. Mer tältboende väntar faktiskt senare på resan i Botswana men då handlar det om tält vi reser på egen hand.

Matilda fick äran att ta hand om merparten av körningen denna dag. Lite grovt kan man säga att de första tre timmarna handlade om att följa Sydafrikas ostkust rakt söderut. Förutom den första knappa halvtimmen innebar detta motorvägskörning igenom gigantiska områden med planterade träd. Då och då fick vi lite omväxling när det var dags att betala några kronors vägtull men i övrigt hände verkligen inte mycket.

Strax före lunch kom vi fram till Durban som är regionshuvudstaden i Kwazulu Natal. Durban var faktiskt ett av de allra sista stoppen som ströks i vår resrutt för att den skulle bli lite luftigare. Här bytte vi nu motorväg och började köra svagt nordost inåt landet i riktning mot Johannesburg. Vägsträckan blev nu betydligt mer varierad och därtill ganska kuperad. Diverse mindre städer passerades varav Pietermaritzburg, PMB, var den största och några mil senare lämnade vi motorvägen för att avverka de sista elva milen på landsväg.

Efter en glasspaus på en bensinstation gjorde vi ett chaufförsbyte och jag fick äran att ta oss den sista biten fram till dagens resmål. Regionen vi nu kommit till hade en mycket behaglig och fridfull känsla över sig. Det märktes att vi var på väg till ett inlandsområde som låg en betydande bit över havsnivån för många av uppförsbackarna var lite småkämpiga för vår budgethyrbil att bemästra.

Ungefär halvvägs in på min körsträcka kunde man börja se den mäktiga och otroligt vackra bergskedjan Drakensberg i fjärran. Vi följde bergen söderut fram till staden Underberg där vi tog av och körde i riktning rakt mot bergen i ungefär 15 km till bergens fot. Där låg vårt prisbelönta boende Sani Lodge, idylliskt och stilla långt ute på landet. Vi checkade in och satte oss sedan på den vackra uteplatsen med utsikt mot bergen. Matilda läste och jag knäckte en öl och försökte författa efter bästa förmåga fram tills dess att trummorna ljöd(!) ifrån restaurangen för att förkunna att kvällens förbeställda måltid var redo att serveras.

Till förrätt serverades en enklare sallad, till huvudrätt kyckling med curry och till efterrätt en sockerkaka toppad med banankräm och grädde. Inget avancerat på något vis men vad kan man egentligen förvänta sig för 90 spänn per skalle? Efter maten förberedde vi packningen inför morgondagens expeditionsutflykt över Sani-passet med övernattning hemma hos en familj ute på landsbygden i bergslandet Lesotho. Det skulle sannolikt komma att bli det mest extrema vi företar oss på denna resa och man ville inte göra bort sig med fel packning till ett sådant tillfälle. Fulla av förväntan drog vi oss tillbaka och eftersom Matilda läst packningslistan kände jag mig trygg med att allt väsentligt skulle komma med, åtminstone i ett exemplar.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign