Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

15 Februari
2018-02-22 (06:55)

Med spännande utländska besökare hade det blivit sena kvällar för Emma och dessutom var det lite oklart hur hennes humör skulle påverkas av att vi reste vidare så hon fick därför stanna hemma ifrån förskolan denna dag. Alma hade koll på ett bra frukostcafé och vi beslöt oss för att lasta in all vår packning i vår egen hyrbil och köra efter henne dit eftersom stället låg på vägen ut ur Stillbaai. Trots varningsskyltar för ormar längs promenaden ifrån parkeringen till uteserveringen kände man direkt att caféet var ett bra val och när det dessutom gick att beställa in en tallrik tjocka plättar med blåbärskompott och lönnsirap till frukost var starten på dagen i det närmaste perfekt!

När det var dags att ta farväl blev lilltjejen naturligtvis förkrossad och smet in i vår bil och försökte gömma sig i baksätet. Till sist lyckades vi dock ta farväl av Alma och Emma och rullade iväg åt nordväst. På grund av omfattande vägarbeten längs motorvägen hade vi fått tips om en alternativ, lite längre väg som tog uppåt 3,5 timmar innan vi rullade in i vinregionen. Det var jag som körde den här förmiddagen eftersom Matilda, som inte är särskilt intresserad av vin och öl, förväntades ta de flesta körsträckorna under de kommande dagarna. Det gäller helt enkelt att gifta sig listigt!

Jag besökte vindistriken runt Stellenbosch, Paarl och Franschoek under min veckolånga resa till Sydafrika 2007 och kände mig nu på ett löjligt nostalgiskt humör när skyltar till olika vingårdar började dyka upp i varje vägkrök. Den gången, för knappt elva år sedan, hade jag varit tvungen att nyttja spottkopparna på vingårdarna för att kunna hantera körningen men den här gången skulle det vara möjligt att njuta fullt ut av härligheten och meningen var att det faktiskt skulle bli en liten tjuvstart redan denna transportdag. Den lilla omvägen upp mot Paarl tog oss nämligen förbi ett par ytterst lämpliga njutningsstopp...

Den tydliga trenden i regionen är att gårdarna skall erbjuda mer än bara vin. Ett av de ställen som går i täten för den utvecklingen är Spice Route som utöver vin har allt ifrån chokladprovning till glass och inte minst; ett eget bryggeri som på ganska få år lyckats röna betydande framgång. Först av allt behövde vi dock få i oss en lunch i hettan och fastnade då för en av restaurangerna på Spice Route med namnet Barley & Biltong av den enkla anledningen att vi ville prova på att käka biltong vilket är torkat kött som är en delikatess-specialitet man bara hittar i Södra Afrika. Vi tog in en delikatesstallrik med biltong att dela på och till detta drack jag en lokalbrygd hallonöl. Matilda blev inte särskilt frälst och rätt snart satt jag där själv med mitt torkade kött och min rosa öl medan hustrun åt hamburgertallrik. På så vis blev båda nöjda.

Hallonölen var egentligen en tjuvstart på bryggeribesöket på Cape Brewing Co, CBC. Bryggeriet startades faktiskt med hjälp av svenska Åbro men har i huvudsak koncentrerat sig på olika sorters tysk öl. Stackars Matilda fick agera protokoll medan jag botaniserade mellan olika ädla Lager och Weissbier. Bäst i paletten var enligt protokollförerskans anteckningar CBC Krystal Weiss - ett filtrerat veteöl med mycket tydliga tyska influenser.

Nästgårds ifrån Spice Route ligger vingården Fairview som jag besökte 2007. Sedan dess har jag då och då passat på att köpa deras vin på Systembolaget hemma i Sverige och även om vingården egentligen inte ingick i årets tänkta rutt kunde jag inte låta bli att be Matilda ratta bilen ditåt, inte minst för att de också erbjuder ostprovning av gårdens egna smaksatta ostar. Parkeringsplatsen och trädgården kändes mycket bekant. Den här dagen hade dock ingen av getterna i inhängnaden på gården valt att klättra upp i det berömda trätornet(!) vilket jag fick bevittna förra gången jag var på plats. Utseendet invändigt var också sig ganska likt men jag noterade uppmärksamt att en del av huset renoverats och byggts om vilket en anställd senare gav mig rätt i. För att inte riktigt vara en detaljernas man var det faktiskt ganska imponerande och jag kunde märka att Matilda lyfte något på ögonbrynen. Det trodde hon inte riktigt om mig!

Finessen med ostprovningen är att den är matchad mot gårdens vinprovning vilket gjorde att vi kunde vara engagerade samtidigt och tillsammans i smakprovandet. Vinet var trevligt och ett par av ostarna var riktigt goda, framförallt en cheddarost som var smaksatt med torkade rödlöksbitar och vi köpte med oss den och en annan ost i gårdsbutiken för att förgylla våra frukostar på AirBnb-boendet i Stellenbosch dit vi nu begav oss. Det visade sig att vi ännu en gång prickat oerhört rätt i valet av boende och nu hade tre nätter i en riktigt fin luftkonditionerad markplanslägenhet med ett mycket fint läge på en tyst sidogata till Dorp Street dit en stor del av stadens puls är förlagd.

Nu hade vi också nått fram till krisregionen med restriktioner beträffande vattenkonsumtion. På vägen västerut hade vi sett hur marken gradvis blivit mer och mer torr men ändå inte upplevt situationen lika extrem som den kablats ut internationellt. Media här, men även i Sverige, har under det senaste halvåret fått ett allt större fokus på att de senaste årens torka kommer leda till att vattnet i Kapstaden med omnejd snart tar slut. Restriktioner om 50 liter vatten per dag och hushåll samt utpekade datum då kranarna sinar dominerar dessa nyhetsflöden och det fanns även för vår del tydliga regelverk att följa likt att bara spola toaletten när det verkligen behövdes och att samla duschvatten i en hink under oss när vi tog snabba tvåminuters duschar. Vi gjorde verkligen vårt absolut bästa för att respektera situationen som generellt hanterats oerhört klantigt av ledande politiker som bara skjutit ansvaret framför sig.

Efter att ha handlat på oss lite förnödenheter tog vi Google till hjälp och hittade en mexikansk restaurang ett par kvarter bort. Vi tog plats vid ett bord på uteserveringen på Viva!, som restaurangen hette, och beställde in tacos. Portionerna var egentligen onödigt stora men maten slank ner och alla dessa godsaker innebär på något vis att det finns ett pris att betala så småningom. Men inte riktigt nu! Med vin och god mat i världsklass i de absoluta omgivningarna väntade ett par dygns njutning och denna gourmetdel av bröllopsresan hade jag verkligen sett fram emot. Nu skulle det frossas minsann!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign