Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2018-02-28 (16:58)
Efter det att gårdagen dryckesmässigt enbart hade handlat om vin, som enligt mitt dryckesprotokoll bjudit på spännande smaker likt handväska och pennvässare, föreställde jag mig nu en mer blandad dag med både öl och vin. På vår vinkarta hade jag ringat in alla gårdar som av en eller annan anledning var extra intressanta och då upptäckt ett tydligt kluster strax norr om Stellenbosch så det var i den riktningen bilen styrdes denna lördagsförmiddag. Enligt Google öppnade den lilla vingården Remhogte så tidigt som klockan nio på morgonen och det gäller ju att smida medan järnet är varmt (eller kanske snarare att dricka när strupen är torr)....
Det visade sig att Google absolut inte är ofelbart. På parkeringen mötte vi en personaltjej som var på plats för sin andra arbetsdag på Remhogte och hon berättade att de egentligen inte öppnade förrän vid tio på lördagar men eftersom hon ändå var där var vi välkomna att ta en plats på uteserveringen så länge. Med soligt väder och en underbar utsikt ut över ägorna var det en tillvaro man kunde leva med och alldeles strax skulle det bli ännu bättre. Skälet att åka till den lilla familjegården var att man där startat ett mikrobryggeri för öl som jag hade läst om på en svensk blogg och ganska snart dök en av de två ägarbröderna upp och låste upp lokalen. Tyvärr var ölkaggarna inte tillräckligt kalla ännu men Wild Beast Breweries hade ju även sin öl på flaska vilket skapade vissa bekymmer för den nyanställda personaltjejen som inte visste hur man använde en kapsylöppnare! Frikostiga 50 cl-flaskor gjorde det omöjligt att prova sig igenom alla bryggeriets öl men jag hann med både en IPA och en Amber Ale som båda var ok men ej fantastiska och hade således en liter starköl innanför västen redan före klockan tio på morgonen. Ingen mjukstart direkt!
Ägaren berättade att han även börjat tillverka vodka och undrade om jag också ville prova detta men jag var klok nog att avstå. Det var sannolikt dagens sista riktigt förnuftiga beslut för min del. Vår lilla provsmakningstur fortsatte nu till vingården Simonsig där vi visste att man även hade provning av egna oliver så att det skulle finnas någonting att mumsa på även för min fru. Vi möttes upp med varsitt glas bubbel på en underbart mysig stenlagd innegård av en kvinna ur personalstyrkan . Eftersom Matilda körde kunde hon enbart läppja på sitt glas innan det räcktes över till mig och således hade jag fått i mig två sprakande glas bubbeldryck som kittlade gott i halsen och smakade ljuvligt i denna miljö redan innan jag bestämde mig för vilken provning jag skulle satsa på.
Ur menyn valde vi en stor delikatessbricka med ost och oliver att dela på. Det här med bubbel hade verkligen fallit mig i smaken och när jag fick nys om att gården även körde en provning med fyra glas av sådan ädel dryck var det givet att kombinera delikatessbrickan med detta. På Simonsig vet man bevisligen hur såväl rosa som vitt bubbel skall tillverkas och mina anteckningar ifrån denna högtidsstund på förmiddagen är av typen god - mycket god - godare - godast. Hur svårt kan det vara egentligen? Jag gjorde dessutom en god affär och slapp betala för vinprovningen genom att köpa en billig flaska Chenin Blanc för framtida bruk. Strax efter klockan elva denna lördagsförmiddag hade jag således hunnit med två stora starköl, sex glas bubbel och dessutom gjort en fin affär. Det skulle bli ännu värre...
Kanonkop är en vingård jag haft under bevakning i mer än femton år sedan en tjejkompis tipsade om deras fantastiska rödviner. Nu skulle jag äntligen få chansen att på allvar botanisera i gårdens sortiment efter att tidigare bara druckit något ströglas då och då. På Kanonkop skedde provningen inomhus i en oval lokal i tegel dekorerad med kanoner i alla tänkbara storlekar. Kanon var också vinet jag serverades men dessvärre har inget av de sex vinerna jag provade mig igenom i de rikligt påfyllda glasen fått något ordentligt omdöme i protokollet vilket kan tänkas bero på den raketstart kroppen hade utsatts för denna lördagsförmiddag. Strax innan det var dags att gå frågade jag Matilda om hon visste vart toaletten fanns. Min hustru höll då på att kissa på sig av skratt eftersom toaletten var det absolut första jag besökt i lokalen. Jag kunde bara inte minnas! Kroppen behövde nog få i sig något annat för att komma i balans nu. Det var helt enkelt dags för lunch.
Sedan tidigare var det bestämt att lunchen skulle intas på det mest ansedda lunchstället i hela vinregionen vilket är på vingården Clos Malverne. De har en riktigt ambitiös och otroligt prisvärd fyrarätters lunchmeny som dessutom kan kombineras med en anpassad vinprovning med ett glas ädel dryck till varje rätt. Trots att vi inte hade förhandsbokat fick vi ett underbart beläget bord för oss själva ute i den lummiga trädgården nästan direkt. Vit duk, en kunnig servitris och en ambitiös dukning skruvade upp förväntningen ytterligare ett par hack och när vi dessutom över varsitt glas bubbel (två glas igen till mig således) fick reda på att man till varje rätt kunde välja mellan tre olika alternativ var extasen nära. Bubblet (och senare vinet) var riktigt bra och glasen var åter välfyllda men det var för den otroliga matens skull i den grönskande trädgården man verkligen kommer att minnas Clos Malverne.
Jag inledde med sparris och Matilda tog en fiskrätt innan hon gick över till viltköttbullar och jag mumsade på en friterad mozarellaliknande ost som var himmelskt god. Som tredje rätt valde vi båda en otroligt välsmakande parmesangratinerad kycklingfilé med örtpotatismos och sås. Trots allt gott vi redan hunnit trycka i oss fanns det dessutom plats för en brownieliknande chokladkaka med hallon, glass och kola till efterrätt. Ingen av oss har någonsin ätit en mer ambitiös lunch och det är dessutom tveksamt om man någonsin ätit en godare lunch. Kanske var det också så att förmiddagens och lunchens två stora öl, åtta glas bubbel och sammanlagt tio glas vin gjorde mig lite extra lyrisk nu när det var dags att summera men om jag någonsin återvänder till Stellenbosch kommer lunchen på Clos Malverne vara absolut högsta prioritet.
Tempot på alkoholintaget hade dock tagit ut sin rätt och jag började bli orolig för att Matilda snart skulle behöva skämmas för mig om jag lät dagens njutningsäventyr fortsätta. Därför beordrades min chaufför styra bilen tillbaka till vår markplanslägenhet trots att ett par noga utvalda ölprovningsställen återstod i det tänkta dagsprogrammet. Istället för öl blev det en rejäl middagstupplur för min del och när jag vaknade upp igen var det inte långt till kvällningen. Vi var fortfarande otroligt mätta efter den fantastiska lunchen och beslöt oss för att bara beställa en tallrik nachos att dela på till kvällsmat på kedjerestaurangen Tiger''s Milk strax över gatan. Maten sköljdes ner med en citronöl (mest för sakens skull när jag missat två emotsedda ölprovningar) och därmed hade bröllopsresans gourmetavsnitt avslutats och nu väntade en dos av det mer riktiga Afrika så snart vi hade fått oss en god natts sömn.
<- Tillbaka
