Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

20 Februari
2018-03-03 (10:05)

Kanske var vi så trötta att det inte spelade någon roll eller också skällde hundarna mindre. Oavsett vilket sov vi klart bättre denna natt och hörde inte ens det oväntade böneutropet som hade varit något av spiken i kistan för sömnen någon timme innan gryningen föregående morgon. På samma vis hade frukosten piffats till något. Visserligen var det fortfarande en mjuk vit toastskiva med ett ofärdigt stekt ägg ovanpå men den här gången hade man även bemödat sig med att lägga till lite stekt lök och en bit tomat. Om vi gav Zinga Backpackers ytterligare en månad skulle stället säkert hinna bli femstjärnigt!

Jag kände mer oro än Matilda över den sönderfallna lerväggen och väntade nästan ända in i det sista med att ta upp saken med Zinga-ägaren. Min hustrus magkänsla att saken var en icke-fråga visade sig dock stämma då ägaren sa att han redan sett vad som skett men direkt tillstod att det inte var vårt fel utan berodde på fukten ifrån den senaste tidens regn som gjort väggen så porös. Första gången i livet man lyckas trasha ett "hotellrum" förväntar man sig kanske lite större reaktioner än så men det var riktigt skönt att slippa en diskussion om ersättningsskyldighet.

Vi hade avtalat om att bli upphämtade av taxichauffören som kört oss tillbaka ifrån Victoriafallen och när han anlände lastade vi in våra backpacks i bilen och fick skjuts till gränsen. Där gick det snabbt och smidigt att stämpla ut sig ifrån Zambia. Praktiskt nog ingick även transporten mellan gränsposteringarna i vår taxiresa via ett upplägg där vi bytte till en annan bil med rätt papper för att kunna köra oss i ingenmansland mellan gränserna. Denna korta resa gick bland annat över Victoria Falls Bridge som vi hade beundrat och fotograferat under gårdagen. Matildas bror har en gång hoppat bungy ifrån just den här bron. Det skulle definitivt aldrig kunna bli aktuellt för någon av oss.

Vid Zimbabwes gräns avslutades vår taxiresa och vi hamnade i en lång frustrerande kö som knappt rörde på sig i hettan. I värsta fall bedömde vi att det skulle kunna ta timmar innan vi nått slutet på kön här på den dammiga gränsposteringen men så plötsligt släppte flaskhalsen och innan vi visste ordet av var vi instämplade i Zimbabwe och satt i en taxi till nästa boende. Ett nytt land för oss båda igen således. Därtill väntade ännu ett hostel. Skulle vi få en repris på det mindre glamourösa Zinga Backpackers där vi tillbringat de senaste två nätterna eller vad väntade oss egentligen?

Victoria Falls, som samhället på Zimbabwe-sidan fantasifullt döpts till, upplevdes direkt som lite mer civiliserat ifrån taxifönstret. Skillnaden mellan Livingstone och Victoria Falls var dock ingenting i jämförelse mot skillnaden mellan Zinga Backpackers och Victoria Falls Backpackers! Vi anlände nu till det kanske bästa hostel vi någonsin bott på med otroligt trevlig och hjälpsam personal, kliniskt rena rum och en stor utomhusyta med allt ifrån pool till utsiktstorn och fiskspa. Därtill fanns på området en stor husödla, ett minispa, tv-hörna med sköna soffor under tak, ett café, hängmattor, ett välutrustat kök osv. Toppklass!

Efter en enklare lunch i caféet lät vi eftermiddagen gå i ett mycket stilla tempo. Det blev något dopp i poolen och jag provade även en av hängmattorna en stund för att få lite skugga. Matilda plöjde sig under tiden igenom en pocketbok i solen. Framåt slutet av eftermiddagen köpte Matilda en manikyr av en mumlande lokal kvinna vars service lämnade en del övrigt att önska. Under tiden tog jag mig samman och slog på datorn för att jobba i några timmar. Jag har en del arbetsuppgifter som måste göras varje månad som inte kan täckas upp av någon annan och detta kunde mycket väl vara resans sista möjlighet med en bra uppkoppling. Det kostade mig en del myggbett där i skuggan men känslan av tillfredsställelse när man faktiskt var färdig med uppgifterna några timmar senare var magisk. Nu tänkte jag inte starta datorn något mer på den här resan om inte någon kontaktade mig i ett akut ärende.

Vi är inte världsbäst på att ta det lugnt på våra resor men den här dagen hade vi verkligen tvingat oss till det yttersta för att spara lite på krafterna. Resten av vår smekmånad förväntades bli intensiv och krävande med boende i tält och långa skumpiga transportsträckor så det gällde att ladda upp batterierna ordentligt. För att riktigt markera mot oss själva beställde vi kvällsmat på caféet istället för att ge oss ut på stan och leta upp något. I ärlighetens namn var den traditionella afrikanska rätten med biff i jordnötssås, pap (majsmjölsbaserad gröt, typ), friterade små spigg ifrån en sjö i närheten och sallad inte någon direkt höjdare men vi kände oss storsinta och förlåtande och höll därför god min. Framåt kvällen drog ett mysigt oväder med blixtrar och åska in över Victoria Falls som var riktigt härligt att somna till. Förhoppningsvis skulle det ha hunnit dra förbi tills vi vaknade nästa morgon.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign