Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2019-03-25 (14:56)
Ingen annan än du själv kommer någonsin att förverkliga dina drömmar. En stor dröm som jag delat med Matilda ända tillbaka till när vi träffades har varit att ta ut föräldraledighet samtidigt och resa till ett varmt, skönt och inspirerande ställe för att leva familjelivet fullt ut tillsammans. Föräldraledighet och familjeliv förutsätter dock en vital sak och det är naturligtvis barn vilket inte på något vis är en självklarhet för alla par, hur mycket de än önskar det.
Just det här med att kunna få barn har varit en stor utmaning för oss men skönt nog har vi varit beredda på det ända sedan vi träffades. Utan att djupdyka i den mångåriga och snåriga processen, eftersom det är en historia som gör sig bättre i andra former än en reseskildring, kan man konstatera att lättnaden nästan gick före glädjen när det äntligen blev fullträff på fjärde provrörsförsöket. Det fanns och har alltid funnits en plan för våran del om en föräldraledighet i Vietnam men vi hade lovat oss själva dyrt och heligt att inte planera eller mentalt ställa in oss på något som kunde göra oss besvikna. Barnets hälsa skulle få vara helt avgörande för om vi kunde lämna drömstadiet och gå in i planeringsfasen.
Ut kom Sixten. En produkt av två resetokar som möttes på ett busstak i Peru, förlovade sig på en båt i Borneos djungler, köpte vigselringen på Sri Lanka, gifte sig i Västergötland och kuskade runt på extrema äventyr i södra Afrika på sin bröllopsresa. Gossen som kommit till världen visade sig vara frisk och stark och ganska snart stod det klart för oss att om vi bara vågade skulle vi kunna förverkliga vår gemensamma dröm om en idyllisk föräldraledighet. I samråd med BVC kom vi fram till att Sixten skulle behöva vara minst sju månader gammal för att hinna tillgodogöra sig den tidigarelagda mässlingsvaccineringen. Vi lade på en extra veckas buffert på det, satte oss vid ritbordet och gick in i planeringsstadiet!
När dagen för avresan äntligen var kommen vaknade jag upp i en hotellsäng i Jönköping av alla ställen. Det blir nästan alltid så. Mycket skall klämmas in på slutet och sista arbetsveckan hade jag kört en kontorsdag i Malmö på måndagen, gjort Stockholm t/r på tisdagen, bilat upp till en fabrik utanför Örebro för ett leverantörsmöte på onsdagen för att sedan köra halvvägs tillbaka till Malmö på kvällen. Efter ett pass på hotellets löpband och en thaibuffé hade jag somnat med en god känsla i magen och den fanns naturligtvis kvar när jag vaknade denna speciella torsdag. Det är inte varje dag man ska ge sig iväg för att flytta utomlands halvvägs runt jordklotet i 11 veckor med familjen...
Jag lämnade Jönköping bakom mig efter en snabb hotellfrukost och några timmar senare var jag hemma hos Matilda och Sixten. En del avslutande jobbärenden varvades med de sista packningsbestyren. Vid lunchtid drog jag iväg och tvättade bilen och skiftade till sommardäck för att göra bilen körklar till hemkomsten i juni. Just det där känns så sjukt. Vi lämnar verkligen den svenska vintern och kommer hem till den svenska sommaren!
Sent på eftermiddagen fyllde vi bilen till bredden med all packning och körde ut till mina föräldrar i Kristineberg. Där bjöds vi på hederlig fin sjömansbiff innan all packning lastades över till nästa bil. Två resväskor maxade till 30 kg vardera, en prampack på 12 kg (innehållande Sixtens vagn), en skötväska för flygresorna och två ryggsäckar med handbagage. Ganska mycket tyngre jämfört med hur vi är vana att resa och därtill ett helt annat innehåll än vanligt. Flytväst, cykelhjälm, blöjor och hörselkåpor brukar inte ingå i vår packning men nu är ju familjeuppsättningen en annan.
Vi vinkade av mina föräldrar på Kastrup och kunde kort därefter konstatera att den danska huvudstadens flygplats nästan ligger öde på kvällarna. Inga köer fanns att skåda så långt ögat kunde nå och vi gled smidigt igenom incheckningen och säkerhetskontrollen. Med bubbel och vin firade vi att vi faktiskt nu hade sjösatt vår stora gemensamma dröm innan vi klev ombord på planet till Doha i Qatar som inte ens var halvfullt.
Vi hade försökt boka strategiska sittplatser men kunde till vår stora glädje konstatera att flygbolaget hade förflyttat oss till platser med extra benutrymme där det dessutom gick att fästa upp en barnkorg till Sixten på väggen framför oss. Inte för att vi hade enorma förväntningar på att gossen skulle vilja sova i en sådan men om inte annat var det en perfekt förvaringsplats för hans leksaker.
Erfarenheterna vi hade samlat på oss under vår test-nyårsresa till Poznan kunde i viss utsträckning nyttjas när det drog ihop sig till att lyfta. Sixten utrustades med hörlurar för att inte störas av motorbuller och höga utrop i högtalarna och amningen sattes igång på startrakan för att hålla honom lugn och lätta på störande tryck. Att lyfta gick bra och även därefter funkade flygningen faktiskt riktigt hyggligt.
Utan att vi riktigt förstått vad som hänt hade vårt stora äventyr rullats igång. Även om vi båda kan kalla oss extremt beresta har vi aldrig gett oss iväg på något liknande med ett fullständigt ansvar för en annan varelse som är helt beroende av oss. Det kommer självklart att sätta tonen för resan men det finns stora äventyr att uppleva även i vardagen när man reser till en främmande plats med en helt annan kultur än hemmavid. Förlösa drömmar och uppleva äventyr är en kärnkompetens i den här familjen och den här dagboken ska på bästa möjliga sätt beskriva denna dröm så att de som vill följa oss hemmavid har möjligheten och Sixten någon gång i vuxen ålder ska få reda på vad som formade honom till den person han blev
<- Tillbaka
