Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2019-03-25 (14:57)
Det fanns verkligen oceaner av plats i vår hotellsäng i Doha, även om den yngsta familjemedlemmen valde att placera sig vågrätt istället för lodrätt i sängen. Med så mycket plats sov man också fantastiskt gott och det var en utvilad och laddad familj som på morgonen tog hissen upp till hotelltaket för att låta Sixten få uppleva sitt livs absoluta poolbadspremiär. Det var inte helt enkelt att avgöra om gossen, med utsikt över stora delar av Qatars huvudstad, uppskattade det han utsattes för. Han verkade mest chockad av allt vatten. Föräldrarna fotograferade åtminstone ivrigt den lille badpojken i UV-dräkten med Babblarna-motivet (som han fått av farmor och farfar) när han försiktigt sänktes ner i bassängen.
Huvudmålet för dagen var att besöka det världsberömda och extremt spektakulära köpcentrat Villaggio Mall och dit begav vi oss i en taxi efter ett snabbt ombyte. Det finns inget med storleken på stället som imponerar. Endast ca 200 butiker ryms i en byggnad som eldhärjades svårt i en olycka 2012 då hela 19 personer (varav 13 barn) miste livet. Den tragiska historien gör sig dock inte på något vis påmind inne i lokalen som inte liknar något annat köpcenter. Detta är en egen värld i sig. Tänk inte köpcenter, tänk helt utanför boxen!
Någon dåre har fått idén att krokiga rader av italienska köpmanspalats är den ultimata miljön för shopping. För att ge en verklig känsla av att man vandrar runt i en lyxig medeltida italiensk småstad har därtill en ganska trovärdig himmel målats i hela taket som i kombination med ett noga valt behagligt ljus gör att man snabbt tappar konceptet runt huruvida man befinner sig inomhus eller utomhus när man traskar runt inne bland palats-butiksfasaderna. Inte nog med detta, galenskapen har därtill tagits till ytterligare en nivå via anläggandet av vattenfyllda kanaler där besökarna kan ge sig ut på gondolfärder på kanalerna mellan de venetianska palatsen.
Därtill finns givetvis alla de andra tokerierna som vi hade lärt känna ifrån Dubais köpcenter representerade inne i byggnaden likt ett inomhusnöjesfält komplett med bergochdalbana och flumride och därtill den obligatoriska skridskorinken. Trots att det är så knäppt, oljepengsdopat och vansinnigt måste jag, trots att jag egentligen normalt sett nästan får obehagsrysningar av köpcenter, erkänna att jag gillade vansinnet. Ljuset var behagligt, golvet var riktigt skönt att gå på, butiksutbudet var riktigt bra och dessutom var det inte så galet mycket folk på plats vilket kanske förvånade något.
Vi inledde med att käka frukost på Pappa Roti vilket är en franchise med ungefär 200 enheter framförallt belägna i Arabvärlden men även i Centralasien och Australien. Det märkliga med kedjan är att de egentligen bara har en enda ätbar produkt på menyn, en så kallad bun. Det kan sägas vara en krispig men samtidigt mjuk bulle som är väldigt smörig inuti. Möjligheterna till topping-varianter är däremot oändliga. Själv valde jag givetvis nutella medan Matilda tog en bun med honung. Båda två var riktigt goda!
Butikerna var en blandning av kända västerländska kedjor och lokala märken. Matilda köpte sig ett par sandaler i en av sportbutikerna, jag hittade en t-shirt på Superdry och inne på Carrefour köpte vi frukost till de två återstående dagarna i Qatar. Men den mesta tiden gick vi bara runt och förundrades av denna märkliga plats. När vi till sist kände att vi kunde stället utantill avslutade vi med att luncha på himmelskt goda smörgåsar med kycklingröra och saftiga avokadoskivor.
Väldigt grovt kan man säga att vårt hotell var beläget i södra Doha och att Villagio Mall ligger i västra delen av staden. Nu begav vi oss direkt vidare till en av stadens norra utposter som är den helt konstgjorda ön kallad The Pearl. Detta kan väl sägas vara Dohas svar på Dubais konstgjorda palm. Dessa fyra kvadratkilometer konstgjord ö har hela 32 km kustlinje och beräknas ha kostat 15 miljarder USD att bygga upp. Hela ön är fylld av lägenhetskomplex för 45 000 människor som alla lär kunna kategoriseras in i en grupp med mycket pengar.
Vi hade inte riktigt läst in oss på vart vi skulle men när vi fick syn på skyltar till marinan pekade vi chauffören i den riktningen. Han släppte dock inte av oss riktigt vid kustlinjen och vi hade inledningsvis lite svårt att hitta ut till vattnet men fick slutligen hjälp av en engelsman som satt och åt på en restaurang. Som väntat var marinan kantad av bra restauranger men också av en pågående båtmässa till vilken vi inte hade inträdesbiljett så ibland fick vi gå i kringelikrokar med vagnen för att ta oss fram. Vi promenerade otaliga kilometer i den idylliska miljön under den sena eftermiddagen. När vi så småningom började bli hungriga hade det hunnit börja skymma och vi slog oss ner vid ett bord på en italiensk restaurang.
Maten höll, som alltid på restaurangerna i detta land, god klass. Själv åt jag gnocchi och Matilda valde ravioli. Nere i marinan fanns det områden med fritt, ganska långsamt, wifi och vi fick kämpa en del innan vi lyckades beställa en taxi tillbaka till hotellet. Där hade vi fullt upp med att lägga upp planerna för nästa dag. Ända upp till oss på åttonde våningen kunde man höra dunkandet och festen nere ifrån nattklubben på våning två men det var inget som störde oss och morgondagsplaneringen märkbart. För min del väntade ett nytt världsarv och för Matilda & Sixten stod ännu ett shoppingcenter på agendan. Men det är morgondagens berättelse.
<- Tillbaka
