Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2019-04-05 (11:59)
Under alla tidigare dagar på stranden hade vi anlänt någon gång efter lunch och sedan oftast stannat i ca tre timmar. Nu var vi nyfikna på hur Sixten skulle tackla en förmiddag på stranden istället och tog därför en Grab-taxi ut till An Bang redan strax efter klockan åtta på morgonen. Det visade sig vara en lite annan publik med framförallt barnfamiljer som ägde stranden de här timmarna men det var ändå lugnt och skönt. Tidningsförsäljarna försökte gång på gång få oss att köpa de senaste nyheterna men i övrigt var det ingen större skillnad på vårt ”2a vardagsrum” jämfört med hur det är på eftermiddagarna.
Sixten tacklade också en förmiddag på stranden ypperligt. Han fick till sin förmiddagsvila som vanligt och under tiden han låg och sov passade vi på att beställa in varsin frukostbaguette med ost och skinka och när sedan horderna med turister anlände framåt lunchtid kunde vi samla ihop vårt pick och pack och dra tillbaka hem nöjda med en avslappnad och skön förmiddag på stranden.
Hemma i Sverige laddar man på sin höjd upp inför ett månadsmöte om marknads- och kalkylpriser med ett par koppar kaffe. Här hade jag alltså preppat med en förmiddag på stranden för att sedan diskutera stigande europeiska fläskpriser. Uppkopplingen visade sig vara tillräckligt bra för att jag skulle kunna leda ett Skype-möte och visa mitt skrivbord. Det var skönt, att behöva bege sig till ett café eller liknande hade blivit lite väl omständigt.
Efter knappt två timmar i jobbmöte kände vi att kvällen låg öppen för någon kul aktivitet och fastnade för att prova en restaurang som haussats rejält i vår husbok. Restaurangen, som heter Bale Well, är belägen i en lite undanskymd lång gränd i Hoi Ans gamla stad men är ändå tydligt inriktad på turister med ett enkelt trerätters-koncept utan några valmöjligheter. Det skulle kunna vara den typiska turistfällan men eftersom konceptet är så klockrent och priset är oväntat lågt blir det ändå riktigt bra!
Vid ankomsten till Bale Well visas man till ett bord på en mysig innegård inramad av lanternor precis som alla andra ställen i Hoi An. Ifrån alla möjliga håll dyker skålar med för- och huvudrätten upp och snart demonstrerar en av servitriserna hur man optimalt ska rulla sina egna vårrullar. För det är just detta konceptet går ut på - gästen rullar själv sina vårrullar med sallad, gurka, kål och andra grönsaker samt olika varianter av fläskkött och såser. Det ser så otroligt enkelt ut när servitrisen demonstrerar hur man ska rulla men det tar säkert en halv livstid att behärska det till sin fulländning för jag hade sås precis överallt och sallad i mitt knä mest hela tiden... Självklart är själva rullandet en stor del av upplevelsen men man får inte glömma att rätten i sin enkelhet är otroligt god! För att få lite omväxling på käket kan man också bryta av en stund med förrätten som är en pannkaksvariant med räkor och efterrätten som är mango- och chokladmousse. Hela kalaset inklusive dryck för två personer gick på totalt 110 spänn. Lätt värt de pengarna!
Nyfikna på att se mer av vår stad gick vi för första gången över en av broarna till andra sidan floden. Det var faktiskt precis lika mysigt där men mindre fokus på butiker och mer av restauranger, pubar och food stalls. Otroligt egentligen hur många mysiga gator det finns att upptäcka här! Ner i en av gatorna var det prylmarknad men volymen var så hög att vi var tvungna att vända tillbaka efter en stund för Sixtens skull. Istället tog vi hela varvet runt och gick över en annan bro tillbaka. Där fick vi syn på en nyanländ turistgrupp och förstod direkt vad det skulle innebära om de svärmande koreanerna fick syn på Sixten.
Vi hade ett betryggande avstånd till koreanerna men fastnade oturligt vid ett rödljus i en korsning. Därmed var det kört! Femton koreaner i äldre medelåldern slogs nästan om vem som kunde ta de bästa bilderna på Sixten och snart instruerades även jag och Matilda att posera tillsammans med grabben. Vi var nästan lika mycket rockstjärnor som jag och Rickman på fotbolls VM i Korea/Japan 2002 men skönt nog tycktes Sixten ta uppståndelsen med ro. Plötsligt kom turistgruppen på att de genom att fastna med oss höll på att tappa bort sin guide och alla rusade iväg. Lugnet var åter...
Efter denna uppståndelse var det läge att svalka sig med god dryck och vi kom på att det var mycket nära till fiskrestaurangen med de goda drinkarna och hantverksölen. Personalen blev överlycklig över att få träffa Sixten igen och han släpades runt i hela restaurangen av servitriser som bar på honom under tiden som Matilda drack en stark drink med passion, chili och jordgubb och en apelsinmojito. Själv fick jag i mig två nya goda öl.
Det var dags att tänka på refrängen och på vägen tillbaka till taxistället kom vi förbi Hoi Ans främsta sevärdhet vilket är den japanska bron. Det brukar vara alldeles nerlusat med folk som ska fotografera bron men så här lite senare på kvällen var det nästan helt folktomt och vi gick igång med fotografering nu när tillfället äntligen bjöds. Det tog dock inte många sekunder innan någon asiat fick syn på Sixten och sedan var hela rockstjärnegrejen igång igen. Det smärtar lite att bara vara en sidekick till en superstjärna men det är smällar man får ta. Det kommer bli en chock för Sixten att komma hem till Sverige igen i sommar och inte ständigt vara omsvärmad av asiatiska fotografer och vietnamesiska kvinnor som vill bära runt på honom. Hoppas han kan tackla den minskade uppmärksamheten?
<- Tillbaka
