Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

30 Mars
2019-04-07 (16:40)

Vardagen i Vietnam hade börjat bli ett faktum. Det tydligaste beviset på att så är fallet är när diverse hem- och trädgårdsprojekt sätts igång. Matilda städade, tvättade och flyttade in spjälsängen i vårt sovrum där den gjordes i ordning under tiden som jag satt och lekte med Sixten i hans lilla lekhörna omgärdad av skyddande kuddar. Sedan växlade vi och jag fick ta mig an den äckliga gigantiska fallfrukten på vår baksida. Det var en jackfruit (jackfrukt på svenska), större än en kokosnöt och därtill mer rugbybollsformad, som hjälplöst splashat mot kullerstenarna och nu börjat lukta oerhört illa. Tusentals småkryp hade börjat kalasa på härligheten och jag vägrade ta i den med händerna utan fick leta upp två trästavar med vars hjälp jag kunde lyfta över bit för bit till en kompostlåda. Jag klöktes nästan av stanken men till sist var all frukt och alla kärnor undanrensade.

Vi hade riktigt svårt att få Sixten att sova denna förmiddag vilket ledde till en ganska sen beachankomst på eftermiddagen. The Deckhouse, som är en av många bra restauranger med egna solstolar längs stranden, fick nu för första gången besök av vår familj. Både jag och Matilda valde att käka smaskiga kycklingspett med jordnötssås och nudlar innan vi bevittnade dagens stora händelse på stranden. Ett gäng munkar i blandade åldrar anlände och nästan allihop tog sig ett långt dopp i havet iklädda de ljusbruna munkkåporna. Havet kändes därefter lite extra välsignat!

Familjen lämnade de blöta munkarna åt sitt öde och åkte hem för att låta Sixten vila. Framåt kvällningen bestämde vi oss för att prova någon ny familjerestaurang i närheten av oss och svängde av åt vänster in på en sidogata efter en kort promenad. Stället vi hamnade på var det första hittills som helt saknade en meny med engelsk översättning. Dessutom kunde personalen i princip bara prata vietnamesiska. Perfekta förutsättningar för att lära sig äta något nytt! Dock innehåller en betydande del av menyerna här groda som huvudprotein och det var kanske inte exakt vad vi ville få in på tallrikarna just denna kväll.

I den första menyn vi fick ut var bilderna (på det fåtal av rätterna som faktiskt presenterades med en bild) så suddiga att man inte ens kunde gissa sig till om det var kött eller vegetariskt. När servitören förstod vårt problem letade han reda på ett mindre slitet exemplar av menyn och då lyckades jag beställa in (och faktiskt få) friterade vårrullar. Matilda var lika lyckosam och fick precis som förväntat in grillade räkor och nudlar. Mina vårrullar var faktiskt bland det godaste jag ätit här och priset för hela kalaset samtidigt löjligt lågt. För våra rätter plus dryck (cola/öl) betalade vi 33 sek vardera! Ska man hålla budgeten är det ju definitivt denna gatan som gäller!

Det lilla äventyret på restaurangen gav mersmak och familjen drabbades av upptäckarlusta. Vi bestämde oss för att gå ett litet varv runt den närbelägna sjön i det rådande mörkret och upptäckte då till vår förtjusning att det längs en bra bit av vägen stod små serveringsstånd med besynnerliga maskiner som pressade ut vätska ur sockerrör. Detta ville vi såklart prova! Det blev som vanligt i dessa sammanhang. Matilda sa att det var gott och tog två klunkar och sedan fick jag dricka upp resten. Nu gjorde det ingenting alls eftersom jag gillade den söta och läskande drycken i den fuktiga kvällshettan.

Ormar har alltid äcklat mig men spindlar har aldrig tidigare varit ett problem vilket varit en stor bonus när man varit ute och rest. Nu börjar det där ändra lite på sig och jag får allt svårare att hantera lite större spindlar. Därför var det kanske inte så konstigt att jag inte rusade till undsättning när Matilda upptäckte en pingisbollsstor svart spindel på golvet när vi kom hem. Ja, i ärlighetens namn kom jag inte till undsättning ens när Matilda behövde hjälp med belysning för att kunna ta kål på rackaren och det skämdes jag sedan en smula över under resten av kvällen.

Skönt nog kunde jag släppa saken ganska snart tack vare Sixten. På morgonen hade vi hört honom säga något som påminde om ”dada” men var inte riktigt säkra. Nu rådde dock inget tvivel. ”Dadadada” upprepade han om och om igen. Sjukt stort! Vi filmade honom när han upprepade ”dadada” och när vi sedan spelade upp sekvenserna så att han själv fick se och höra dem skrattade han så att han kiknade. Vi låg alla tillsammans på sängen i vardagsrummet och skrattade om varandra när vi tittade på filmen igen och igen. Det var ett stort livsögonblick man aldrig kommer glömma och det var så fantastiskt att få dela det tillsammans med Matilda och Sixten.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign