Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2019-04-08 (12:53)
Nu kändes det som hög tid att ta med Sixten och Matilda till marknaden. Vi cyklade dit och det gick riktigt bra utan snyft eller protester ifrån familjens yngling. För att skydda honom en aning ifrån närgångna vietnamesiska kvinnor i den stimmiga miljön hade Matilda honom i en sele på magen vänd emot sig. Det funkade faktiskt riktigt bra även om det blev varmt för dem båda.
Vi shoppade en hel del bland frukt- och grönsaksstånden. Jag pekade ut de stånd där jag tyckte mig ha blivit lurad så att vi inte skulle stötta de ställena med fler inköp. Bland annat inhandlades avokado, gurka, lök, morötter, tomat, citrongräs, vårlök, röd paprika, vattenmelon samt en röd och en vit drakfrukt (ett otränat öga kan omöjligt se skillnaden på skalet men försäljerskan verkade trovärdig). Till sist bedömde vi det som omöjligt att få ner mer i våra cykelkorgar och trampade hemåt igen. Även återresan gick bra med Sixten och han hade därmed fått viss revansch efter den senaste misslyckade cykelturen.
På eftermiddagen blev det en favorit i repris i form av en Grab-taxi till vår hovleverantör av solstolar på An Bang Beach. Kanske var detta den varmaste dagen hittills med en temperatur runt 35 grader och dessutom fläktade vinden mindre än vanligt. Det märktes också på Sixten. Först det intrycks-intensiva marknadsbesöket och sedan detta. Han sov faktiskt i hela 2,5h på stranden och det var nästan så att vi blev lite oroliga.
Det kändes faktiskt nästan lite skamligt att vi hade tillbringat runt två veckor i Hoi An utan att prova regionens verkliga paradrätt Cao lau men nu på stranden bestämde vi oss för att det äntligen skulle vara dags. Cao lau är en riktigt omsusad rätt som man hittar nästan överallt i Hoi An där man kan köpa streetfod och dessutom på många restauranger. Maträtten serveras varm på en bädd av en halv centimeter tjocka och 10 cm långa risnudlar med färgtoner av gult, brunt och grått. Färgtonerna kommer av att nudlarna har blötlagts i lut, som om den skall vara helt äkta måste vara baserad på aska ifrån växter ifrån de närliggande Chamöarna. Dessutom skall en riktig originalversion av rättens nudlar kokas i vatten ifrån en särskild lokal källa.
På nudelbädden läggs böngroddar, gurka, sallad och diverse färska örter likt mynta, gräslök, vietnamesisk koriander eller vad husreceptet nu menar är rätt smaksättare. Vanligtvis är proteinet som läggs på nudelbädden fläskkött i tunna skivor som marinerats länge i socker, salt, peppar, vitlök och soya men det förekommer också varianter av rätten med räkor som huvudprotein. Avslutningsvis toppas Cao lau med små bitar nudlar som friterats kraftigt så att de blir riktigt krispiga och påminner om torkad lök. Vi tyckte det var riktigt gott och att både nudlarna och fläskköttet hade en unik och spännande smak. Lagom till att vi ätit färdigt vaknade dessutom Sixten och var på ett alldeles lysande humör och vår lilla oro för honom blåstes därmed snabbt bort.
Ibland bara längtar man efter något som bryter av och detta gäller inte minst mat. Efter två veckor med mestadels vietnamesiskt käk fick vi lust till något annat på kvällen och bestämde oss för att testa hemkörning. Sedan vi fick Sixten har hemkörning blivit en stor grej för oss i Malmö och varför skulle det inte kunna funka även i Vietnam?
Först försökte vi med Grabs hemkörningstjänst men dess upplägg med att chaufförerna ska köra till restaurangen, lägga beställningen, vänta på tillagningen, själva betala för maten och sedan köra ut den till kunden och få betalt är inte särskilt genialisk. Först ville ingen chaffis alls ta beställningen och när till sist en stackare accepterade hade han inte tillräckligt med pengar och bad oss avboka.
En googling senare gjorde vi ett nytt försök efter att ha laddat ner appen Vietnammm. Beställningen ifrån den indiska restaurangen Baba’s Kitchen kom efter 45 minuter och var helt komplett med Pappadam, Naanbröd med ost, Matildas Butter Chicken och min Tikka Masala. Dessutom höll käket högsta klass och vi var därmed överens om att det knappast var sista gången det serveras hemkört indiskt på 67 Le Hong Phong.
<- Tillbaka
