Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2019-04-09 (16:34)
Man skulle nästan kunna tro att det var ett aprilskämt när vi bestämde oss för en strandfri dag men så var faktiskt fallet! Det fanns istället diverse småärenden att fixa med, en restaurang som vi ville besöka till lunchen som inte ligger belägen vid stranden samt planer på att dra in till centrum på kvällen. Men först var vi duktiga! Jag inledde med en löprunda förbi buffeln som stod ute i vattnet och hade det skönt. Därefter tog Matilda vid och powerwalkade sig runt samma slinga. Vattenbuffeln hade nu placerat sig intill vägen och fått en hund på ryggen. Knappt hann Matilda fiska fram sin mobiltelefon för att knäppa en bild innan en man dök upp genom ett buskage, pekade på en skylt och ville ha betalt. Där dog hela charmen med buffeln och dess liftare! Matilda, som inte hade några pengar på sig, fick förklara att hon kunde betala en annan dag och det blev inga större sura miner om saken.
Med Matilda hemma, ombytt och duschad kunde jag få undan ett antal jobbuppgifter som är kopplade till månadsskiftet innan jag cyklade iväg och tog tag i några småärenden medan Sixten tog sin förmiddagsvila. Pengarna vi växlat inför resan började ta slut så jag tog ut ett par nya miljoner dong i en ATM och begav mig sedan till en av Hoi Ans affärer med bättre utbud av vin. Vin är inte alls prisvärt här men vi kände att vi gärna ville ha lite god röd dryck när Matildas syster skulle anlända i slutet av veckan. Avslutningsvis begav jag mig till affären med västerländska varor och fyllde på förråden av bland annat blöjor och korv som om vartannat stuvades ner i cykelkorgen tillsammans med vinflaskorna. Lagom svettig cyklade jag sedan hemåt i hettan.
En av de mest haussade restaurangerna i vår husbok heter Baby Mustard, inte minst för att de odlar många av råvarorna som ingår i deras rätter själva i trädgården precis intill. Restaurangen ligger nästan mitt ute bland risfälten inte alls långt ifrån buffeln med liftare. Dit tog vi en Grab-taxi för att luncha. Matilda beställde friterad bläckfisk och jag valde räkor med cashewnötter, sås och ris. Det var absolut gott och ganska prisvärt men inte sensationellt på något vis och absolut jämförbart i klass med flera av de billiga lokala restaurangerna vi har käkat på. Däremot var efterrätten ”to die for”. Vi beställde in varsin fruktpannkaka och fick då verkligt himmelsk bananpannkaka med chokladsås ringlad ovanpå. Så gott!
När Sixtens eftermiddagsvila var avklarad drog vi in till centrum med huvudmålet att hitta ett nytt skärp åt Matilda så att hon inte skulle behöva låna mitt. Vi började med att kolla prisbilden i några butiker men blev inte särskilt imponerade och rörde oss istället mot marknaden där det borde vara billigare och hittade då ett ställe i en butik precis bredvid marknadsstånden där Matilda prutade ner ett skärp med 20%.
Vår vana trogen hittade vi en massa nya mysiga gator med lanternor, butiker och restauranger i denna härliga stad. Inte så långt ifrån marknaden ligger stadens mest berömda och populära baguetteria som heter Banh Mi Phuong med en ständig kö som ringlar sig ut på gatan. Vietnamesiska baguetter, Banh Mi, är ju numera väldigt poppis även i Sverige och vi är ständigt återkommande kunder på ett ställe i vårt kvarter hemma i Malmö som saluför sådana. Men, man måste givetvis käka originalet när man är här och vi ställde oss därför i kön till Banh Mi Phuong.
Det var väldigt varmt inne i den enkla restaurangen och vi valde därför istället att ta med våra baguetter. Vi tog varsin baguette kallad barbeque samt delade på en vegetarisk med ost och lök. Det skall sägas direkt att hela hemligheten med Banh Mi, som egentligen är ett arvegods ifrån en fransk kolonialera, inte sitter i baguettebrödet eller tillvalen man gör. Nästan allt handlar om smaken på den paté som försäljaren brer på istället för smör. Den gör verkligen hela grejen.
På väg ifrån baguetterian fastnade vi hos grannen som sålde fruktdrinkar till högre priser än baguetterna vi just köpt. Baguetterna kostade nämligen inte mycket mer än en guldtia och domen som fälldes ifrån den eniga juryn som slog sig ner på några stentrappor nere vid floden var att de definitivt höll vad de lovade. Fantastiskt prisvärt käk när man inte är vrålhungrig! Matildas färska passionsfruktjuice och min passion/mango juice var också goda men definitivt inte lika prisvärda. Ungefär så.
Under tiden vi satt där och mumsade på våra Banh Mi dök ännu en av den långa raden av båtuthyrare upp som ville sälja på oss en tur ut på floden med en lanternfarkost. Skillnaden var att den här var betydligt mycket bättre på engelska än de flesta andra och dessutom inte lika påträngande. Han berättade om hur han och hans familj försörjt sig på att sälja dessa resor under hela hans liv och visade gamla bilder på när han var ung i Hoi An vilket var ett kul säljtrick. Vi var tydliga med att vi inte tänkte ge oss ut på floden denna kväll men lovade att om han gav oss sitt bästa pris så skulle vi bli en dubbelt så stor grupp som åkte med honom om ungefär en vecka. Priset var 40 sek per skalle vilket också inkluderade en valfri dryck. Vi lovade att återkomma.
Mätta och belåtna strosade vi sedan runt i vår stad och njöt. På en av de allra mysigaste gatorna var de bästa stolarna på ett av caféerna lediga och vi slog oss ner för att titta lite på den passerande folkmassan. Jag tog mig en kopp kaffe och Matilda drack en fruktdrink innan jag följde min fru och son till taxistoppet för att säkerställa att de åkte med en chaffis som såg snäll ut och för att tydligt markera att jag tog foto på regplåten.
Resten av familjen åkte alltså hem men jag hade andra planer. I min research av Hoi An hade jag självfallet inte missat att kolla av ölutbudet i staden och då läst mig till att Tap House var den ledande lokalen i city för de som gillar hantverksöl ifrån Vietnam. Tre stycken goda öl hann jag med innan stället stängde för kvällen och jag gjorde mig dessutom bekant med bartendern som jag tänkte skulle få jobba lite på att hitta en bra chaffis åt oss när det var dags för en eller flera utflyktsturer tillsammans med mina föräldrar om någon månad. Han svalde betet och lovade ha lite prisuppgifter klara tills jag kom tillbaka nästa gång. Nöjd med ölen och de kontakter som knutits drog jag mig sedan hemåt. Att sätta ihop utflykter över ett par glas fin-öl, kan man egentligen avsluta en dag på bättre sätt?
<- Tillbaka
