Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

02 April
2019-04-10 (12:47)

Jag höll mig vaken in mot småtimmarna genom ett försiktigt ölintag för att stilla nerverna. Man skulle kunna kalla det en fortsättning på barbesöket under kvällen. Den enkla anledningen var att det vankades allsvensk premiär i fotboll och mitt lag MFF spelade den 1 april kl 19 svenskt tid vilket innebar 2 april här i Vietnam. Matchen mot Häcken bevittnade jag på en fulstream i vårt vardagsrum och när jag långt in på natten konstaterat att det blev oavgjort kröp jag in under myggnätet i vardagsrumssängen för att läsa artiklar om matchen tills jag somnade utan att behöva väcka Matilda och Sixten i sovrummet. Det kändes konstigt att bevittna en hemmapremiär på detta sätt men för att leva drömmen får man också vara beredd på att offra ett och annat.

När solen gick upp väcktes jag ofrånkomligen av ljuset eftersom jag inte dragit för fönsterna i vardagsrummet. Då smög jag försiktigt in i sovrummet där också resten av familjen höll på att vakna och så låg vi där alla tre och mös en lång stund tillsammans. Sixten var, som nästan alltid, på ett lysande humör och det var en riktigt härlig morgon som snabbt fick mig att glömma besvikelsen över nattens fotbollsresultat.

Matilda hade under gårdagens powerwalk upptäckt en liten undanskymd butik på vår gata i andra riktningen mot det håll vi brukar gå och vi bestämde oss för att göra en gemensam mini-utflykt dit för att se vad de hade att erbjuda på förmiddagen. Sixten fick sitta i selen på sin mammas rygg medan vi köpte på oss enkla basvaror som mjölk, en stor dunk vatten och färska ägg på lösvikt i den lilla söta ”hemma-hos-affären” som man endast fick besöka barfota. Det var otroligt varmt denna förmiddag och trots att det bara var 100 meter till affären hemifrån var vi plaskblöta av svett när vi kom tillbaka och fick därför lägga oss och vila en stund tillsammans.

Innan vi gjorde oss redo för stranden jobbade jag en stund. Planen för dagen var att prova Cua Dai Beach som ligger ett par kilometer längre bort istället för An Bang. Det skulle kunna vara kul med lite omväxling även om vi läst artiklar om att den tidigare så populära stranden numera dras med stora erosionsproblem. Eftersom vi aldrig varit på stället slog jag bara in Cua Dai Beach som destination i Grab-appen och räknade med att vi skulle bli avsläppta på rätt ställe, det såg åtminstone rimligt ut på kartan i appen.

Vi dumpades mitt på en gata i vad som kändes som ingenstans och det fanns ingen skugga att få i den stekheta solen. Vi fick åtminstone chaffisen att nicka när vi pekade åt det håll stranden borde ligga och så fick vi kämpa oss fram i den riktningen till fots. Det låg någon butik och ett par caféer längs vägen men några turister syntes inte till. När vi till sist nådde fram till havet möttes vi nästan av en tragik. En förödande storm för ett par år sedan hade i princip sopat bort hela stranden och dit vi kom fanns nu bara två enkla familjerestauranger som tidigare säkerligen varit blomstrande affärsverksamheter på bästa läge. Gigantiska sandsäckar låg utplacerade en bit ut i havet för att hejda de höga vågorna som obönhörligt svepte in gång på gång mot det som en gång varit en fin strand. Om det fanns mer av Cua Dai Beach kvar längre bort gick inte att avgöra utan att vada i midjehögt vatten. Just här där vi hamnat fanns åtminstone endast en pytteremsa strand kvar där ett ensamt parasoll och en solstol rymdes vilket liksom bara gjorde synen än mer tragisk.

Eftersom vi ändå kämpat oss hit i hettan och eftersom vi tyckte synd om paret som drev restaurangen beställde vi in varsin tallrik med vårrullar. Under tiden som vi satt och åt dök faktiskt fyra västerländska män på mopeder upp och anslöt till restaurangen och därmed kändes det lite bättre att lämna tragiken. Restaurangen hade wifi så vi hade inga problem med att beställa en Grab-taxi som kunde ta oss till An Bang Beach istället för denna tragiska flopp.

Precis som vid Cua Dai gick vågorna höga vid An Bang och det var faktiskt röd flagg. Hos vår hovleverantör av solstolar var det alldeles fullt och han pekade över oss till grannen istället som hade en oväntat kul meny. Jag beställde in den lokala specialitén äggkaffe som jag hade läst mycket om och drycken överträffade mina förväntningar. Det var ett krämigt och gott kaffe med en speciell smak som jag definitivt kommer dricka fler koppar av. Vi tog också in eftermiddagssnacks i form av White Rose vilket kan sägas vara en lokal variant av dumplings. Den små bitarna av nästan genomskinlig deg är formad som en ros och inuti dem finns ett litet knyte av köttfärs. Gott men inte på något vis exceptionellt.

Vi valde en lugn hemmakväll efter dagens dubbla strandutflykt. Matilda lagade pasta med pastasås och fyllde på med lite slantad korv för att göra rätten matigare. Den varma dagen hade tagit riktigt hårt på mig och jag gick och lade mig tidigt tillsammans med Sixten utan planer på att stiga upp igen. Vi somnade båda snabbt och jag tror inte ens jag uppfattade när Matilda kröp ner i sängen senare. Därmed borde dagen varit över men så var inte riktigt fallet.

Jag vaknade senare på kvällen av att en uppskärrad Matilda lyser mot väggen som jag ligger och sover intill. Den ser ut som en vitmålad tegelvägg men det är fejkat och egentligen är det en tjock plasttapet gjord att se ut som en tegelvägg. Det finns ingenting Matilda är mer rädd för här i livet än kackerlackor och nu hade hon vaknat av ljudet av kackerlacksfötter mot den tjocka plastväggen.

Mycket riktigt spatserade en kackerlacka på väggen ovanför mig. Jag var knappt vid medvetande och inte till mycket hjälp så Matilda fick ta striden med sina inre demoner helt själv och låta bli att springa iväg och skrika rätt ut. Istället jagade hon reda på en kvast för att vifta ner den men lyckades inte bättre än att den hamnade i sängen och började klättra uppför mitt ben utanpå täcket. En ny manöver med kvasten fick ner kackerlackan på golvet där Matilda först trodde att den tagit sin tillflykt in under garderoben men ljudet av fötterna avslöjade kackerlackan som satt på utsidan av garderoben och min tappra, vettskrämda men ändå sansade hustru lyckades där och då förinta sin skräckmotståndare. Jag känner Matilda så väl att jag vet att hon måste legat vaken i sängen med hög puls ganska länge efter denna incident och jag måste ge henne en stor eloge för insatsen. Själv sov jag (och Sixten också för den delen) lugnt vidare oberörda av den dramatiska scen som nyss hade utspelats i vårt sovrum.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign