Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

08 April
2019-04-15 (16:02)

Efter gästernas långa resa förväntade vi oss att de skulle sova länge och jag hade därför förberett så att jag kunde smita ut bakvägen utan att störa dem när jag drog iväg på diverse morgonäventyr. Allra först tog jag joggingrundan samt hela den oundvikliga utdragna eftersvettningsprocess som följer en löprunda här. Den ena fläkten hade ställts i köket och där fick jag sitta och svalka mig tills jag var redo för duschen. Nyduschad och fräsch gick jag över till tanten mittemot och drack två koppar vietnamesiskt iskaffe innan jag susade iväg på cykeln till bageriet. För första gången när jag varit där salufördes riktigt färskt bröd och jag köpte mig naturligtvis både en limpa bröd samt en baguette.

Vid det här laget var vi så hungriga att vi fick börja slamra i köket för att väcka Martina och Nina. Det fick åtminstone Martina att halvt vakna till medan vi nästan fick bära den trötta tonåringen till frukostbordet. Efter frukosten lät vi Sixten vila innan vi tog en taxi till stranden. Eftersom halva gänget gjorde strandpremiär tyckte vi det var trevligast om vi valde ett av de lite finare ställena med mest folk första dagen. Dessutom har man bättre utsikt därifrån när man vill se de turister som testar parasailing (skärmflygning högt uppe i luften fäst med en lina vid en motorbåt) vilket Matilda och Nina i förhandssnacket pratat om att de ska göra tillsammans.

Vi hamnade på Shore Club. Tydligast var att tendensen ifrån morgonen fortsatte med Nina som sov nästan oavbrutet, nu på en solsäng. Martina och Matilda stack iväg på en promenad där Matilda köpte en ny bikini och själv gjorde jag ett besök på Deckhouse (grannbaren) för att dricka en stark hantverksöl. En sen lunch hann vi också med. Jag och Martina valde båda aubergine i lergryta, Matilda åt tonfisksallad och Nina sushi. När det sedan blev dags för hemfärd och hela kalaset skulle betalas uppstod den pinsamma situationen att vi saknade tillräckligt med pengar och ingen hade med sig betalkort. Jag fick helt enkelt snabbt dra hem med Matilda och Sixten i en taxi och hämta mer pengar så att vi kunde lösa ut oss utan att behöva diska på Shore Club under resten av resan.

Under tiden jag åkte tur/retur igen till An Bang Beach hade Matilda fått Sixten att somna vilket perfekt tajmade så att han vaknade igen när vi var färdiga med att duscha och byta om och därmed var vi alla redo att dra in till city. Hoi An var som alltid upplyst av tusentals lanternor som sprider sitt behagliga sken i alla regnbågens färger och gör stadens besökare på gott humör. Vi var rejält hungriga och siktade in oss på ett restaurangbesök direkt. Hungern kanske gjorde att vi inte var tillräckligt noggranna vid restaurangvalet och vi hamnade därför på turistfällan Can Garden Restaurant nere vid floden.

Först skulle vi beställa in drinkar. Ett erbjudande om Happy Hour och två drinkar till priset av en får liksom inte missas! De Mojitos som serverades var möjligen, om betygsättaren är riktigt snäll, drickbara men våra Tequila Sunrise måste gå till historien som historiens fulaste och äckligaste. När vi påpekade att de saknade soluppgångs-skiktning eftersom det inte fanns någon apelsinjuice i drinkarna ville man först inte låtsas om vår irritation och sedan kompenserades det genom att ett litet glas till hälften fyllt med apelsinjuice ställdes ut på bordet...

Maten var inte mycket bättre. Matilda och jag tog in kycklingspett med jordnötssås och Martina nötspett med samma sås. Enligt menyn skulle detta vara husets paradrätter och efter att ha ätit dessa spett vill man då verkligen inte smaka sig igenom resten av menyutbudet. Nina valde nog vinstlotten i form av en ganska smaklös pizza.

Vi tänkte oss att det vore trevligt att inleda första riktiga Hoi An-kvällen tillsammans med gästerna med en tur på en lanternbåt ute på floden och letade upp vår kontakt som Matilda och jag hade suttit och snackat med när vi käkade Banh Mi på en stentrappa en vecka tidigare. Han blev otroligt lycklig över att vi kom tillbaka och skickade ut oss i en båt för 40 spänn var. Då ingick även varsin kall dryck i priset samt att vi fick egna pappers-ljuslyktor att släppa ute på floden.

Nina gick fullständigt upp i processen med att få till ett perfekt ljuslykts-släpp i floden på film. Lyckligtvis hade vår kontakt instruerat vår båtkarl att ge oss en extra omgång lyktor vilket gav henne många försök att få till det perfekta ”släppet”. Det blev mycket fotograferande även i övrigt under den mysiga turen och dessutom kunde man njuta av Sixtens uttryck och miner. Han älskade verkligen lanternorna han omgavs av längs båtens sidor.

Efter flodbåtsturen gick vi på jakt efter banan- och nutellapannkaka. Det är egentligen ett otroligt märkligt fenomen att när man inte letar efter något springer man på det hela tiden och när man vill ha det får man verkligen kämpa. Vi tvingadeus gå ett halvt varv runt stan och bort till den andra sidan av floden innan det äntligen blev bingo. Då hade man hunnit bli genomsvettig och Nina hade hunnit få skoskav. Men, vad gör man inte för en efterrätt? Vid det här laget hade klockan blivit alldeles för mycket för Sixten och vi tog därför en taxi hem så att gossen skulle få en ordentlig nattvila.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign