Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

28 April
2019-05-08 (04:58)

Mina föräldrar var hembjudna på frukost så snart de vaknade och för att förbereda cyklade jag bort till bageriet och köpte bröd samt fika till eftermiddagen. Mamma och pappa uppvisade inga spår av vare sig trötthet eller sviter ifrån tidsomställningen och tillsammans lade vi upp strategierna för dagen. Givetvis skulle vi inleda med att låta dem landa en stund på stranden och samtidigt uppleva vårt ”2a vardagsrum”.

Precis som avtalat stod fyra solstolar på rad och väntade på oss när vi anlände till Phuong efter att först ha stuvat in oss i en Grab-taxi och därefter promenerat det sista hundratalet meter ner till stranden. Det var inte så höga vågor och därmed badvänligt, även för Sixten. Till lunch beställde vi in enkel plockmat i form av friterade räkor och vårrullar som vi delade på och när vi en bit in på eftermiddagen kände oss nöjda med strandbesöket åkte vi tillbaka hem till oss för att mumsa på fikabrödet jag hade inhandlat på morgonen.

Givetvis ville vi även bjuda på ett första smakprov av Hoi An på kvällen men först var det dags att sätta igång hos en skräddare med de kommande två veckornas klädesprojekt så att vi inte skulle hamna i tidsnöd med något plagg senare. Här var det Matilda som fick styra med sin erfarenhet ifrån veckorna av skytteltrafik till skräddaren med Martina och Nina. Valet hade fallit på skräddarbutiken Phong Cách Thò’i Trang där beställningslistan snabbt växte sig lång. Pappa satsade på tio skjortor och en kavaj, mamma bokade en kortärmad jacka och två klänningar och dessutom beställde Matilda en klänning åt Martina. Det var stor underhållning att följa aktiviteten i butiken där föreståndarinnan kallade mina föräldrar för ”Mama” och ”Papa” och oavbrutet försökte sälja på dem mer, dock på ett trevligt sätt.

Klockan var inte riktigt tillräckligt mycket för kvällsmat efter skräddarbesöket och vi tog därför först en kortare promme i skymningen för att stifta bekantskap med Hoi Ans lanternor. Därefter letade vi oss uppåt i gatunätet till Bale Well för att tillverka våra egna vårrullar. För vår lilla familj var det tredje besöket på restaurangen och flera i personalstyrkan kände igen oss tack vare Sixten. Fortfarande känns detta enkla koncept som något man aldrig skulle tveka att rekommendera för en förstagångs-besökare i Hoi An trots att serveringen sker med löpande band-känsla. För det är gott, kul och förhållandevis billigt, vad mer kan man begära?

Med magarna fyllda av vårrullar tog vi ytterligare en vända på stan bland lanternorna. Vid den här tiden på kvällen märktes det tydligt att vietnamesiska helgdagar stod för dörren eftersom det var mer folk än vanligt på gatorna. Vi uppfattade egentligen aldrig situationen som extrem och det var först när vi skulle ta en taxi hem som vi verkligen förstod att det var en speciell kväll. Dels var det mer folk ute än vanligt men framförallt hade säkert massor med taxi- och Grab-chaffisar tagit ledigt. Det var verkligen helt omöjligt att få tag i en bil!

Uppgivet började vi gå några kvarter i riktning mot hemmet. Att gå hela vägen kändes väl långt och vi gjorde regelbundna försök att jaga in en taxi via våra appar samt genom att vifta glatt på taxibilar som körde förbi. När det var som mest uppgivet fick vi dock plötsligt napp via Grab och kunde återvända hem innan klockan blivit alltför mycket. Redan nästa morgon skulle vi iväg på vår första längre utflykt och all vila som gick att få inför det äventyret skulle naturligtvis vara värdefull.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign