Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

05 Maj
2019-05-18 (13:40)

Det hjälpte föga att mamma och pappa var på plats 05:30 för den tidiga transporten till flygplatsen när vår chaufför inte var det. Eftersom jag inte hade lyckats få tag i Tien hade jag kontaktat en annan snubbe via WhatsApp som vi fått visitkort av. Jag hade skrivit en hel del med honom kvällen innan och det rådde inget tvivel om vad som var avtalat. Nu var frågan om vi skulle försöka boka något annat denna tidiga morgon eller vänta och riskera att bli sena till vårt flyg.

Efter en stund ringde chaffisen. Han hade uppenbarligen försovit sig och lovade komma omedelbart. Tiden gick dock och vi började bli ganska stressade så när han äntligen dök upp, ungefär 20 minuter försenad, fick han verkligen veta att han levde. Det var, precis som Matilda misstänkte, chaffisen med backslick (som hade försökt diskutera livet efter döden samt plastföroreningar med Matilda, Martina och Nina under en bilfärd någon vecka tidigare) vi hade bokat. Han uppvisade inte samma självförtroende den här gången och körde med högre hastighet än han brukar.

Vi överdrev brådskan något och när vi kom fram till flygplatsen i Da Nang sprang han ut ur bilen för att hjälpa oss med packningen. Det kom också ett ursäktsmeddelande på WhatsApp efteråt och då försäkrade jag att det var lugnt och att vi skulle hinna med vårt flyg till Hanoi vilket vi naturligtvis också gjorde. Precis som när vi anlände till Hoi An flög vi med Vietjet. Man känner sig verkligen som en riktig småbarnsförälder när det blir en lugnande faktor att för andra gången resa med ett specifikt bolag eftersom man vet att det funkar bra att flyga med bebis där, att ta med vagn och allt annat sådant jag aldrig förut skulle skänkt en tanke åt. Nya tider nu!

En händelselös timmeslång flygning senare befann vi oss på flygplatsen i Hanoi. Därifrån tog vi en taxi in till hotellet vilket var en ganska bra bit att åka. Det märktes att vi kommit till huvudstaden när motorvägen nu var fyrfilig och tempot något upptrappat. Vår enda hotellnatt i Hanoi var bokad på Diamond King Hotel mitt inne i gamla stan och eftersom många av gatorna är enkelriktade där fick vi snurra runt några extra varv för att komma fram. Bemötandet på hotellet var mycket trevligt med välkomstdrinkar och allmän information. Tyvärr hade vi ankommit så tidigt att det inte gick att checka in men detta var vi förberedda på och bagaget ställdes snabbt undan innan vi begav oss ut för att upptäcka staden.

Eftersom det var helg var flera av gatorna i gamla stan avstängda för motortrafik, däribland sträckorna runt den populära sjön Hoan Kiem som lokalborna älskar att promenera och dricka kaffe vid. Vi gjorde naturligtvis som lokalbefolkningen och strosade längs kanten av den mysiga sjön men letade samtidigt efter ett lunchställe eftersom vi började bli förtvivlat hungriga då vi hade skippat att käka fakir-frukost klockan 5 på morgonen. Matställen var det dock riktigt skralt med runt sjön men till sist hittade vi en koreansk restaurang som fick duga. Jag valde en stark kimchisoppa och de andra åt en rätt med små bitar friterad kyckling. Matilda lyckades få Sixten att somna i vagnen efter maten och han sov faktiskt vidare när vi stuvade in oss i en Grab med sikte på Ho Chi Minhs Mausoleum.

Ifrån platsen där vi släpptes av hade man visserligen en bra vy mot byggnaden som nästan för tankarna till Akropolis men tyvärr kunde man inte använda denna entrén utan hänvisades till en annan ingång något kvarter bort. Där fick vi gå igenom en metalldetektor för att komma fram till byggnaden för landsfaderns balsamerade kropps eviga vila. Ho Chi Minh själv hade en önskan om att bli kremerad men efter hans död konserverades kroppen och 1975 stod mausoleet klart. Vakterna framför byggnaden var klädda i ytterst tjusiga vita uniformer och vi hade turen att anlända till byggnadens entré precis när det var dags för vaktbyte vilket förevigades med både film och bilder innan vi drog vidare.

Det stod endast taxibilar ifrån bolag vi aldrig hört talas om förut vid utgången och det var nog ett misstag att ta en sådan ful-taxi. Visserligen vägrade vi ta det fasta pris chaffisen erbjöd till nästa destination och krävde istället taxameter men då kontrade snubben med att köra oss i en omväg runt den botaniska trädgården för att komma till världsarvet i Hanoi, Thang Long. Detta är den gamla kejsarstaden som bara till viss del är restaurerad och utgrävd men platsen består inte enbart av gamla byggnader och ruiner utan är också betydelsefull eftersom många viktiga historiska händelser de senaste 100 åren har inträffat på detta område.

Vi knäppte en del pliktskyldiga foton av en sevärdhet som inte alls stack ut på samma sätt som exempelvis kejsarstaden i Hue. En kul detalj var dock att det var fullt med lokalbor på plats för examensfotografering och givetvis lyckades vår lille linslus Sixten bli indragen i detta och förevigad tillsammans med ungdomarna. Bland det mest intressanta på området var annars en kommandobunker ifrån Vietnamkriget som pappa och jag tog oss ner i. Vi började ganska snart känna oss rätt trötta och orkade inte riktigt med hela Thang Long-området utan nöjde oss med det som tycktes vara höjdpunkterna innan vi åkte med en Grab tillbaka till hotellet.

Vi tog en ganska lång eftermiddagsvila och begav oss sedan ut på strövtåg utan en tydlig plan för vart vi skulle vilket egentligen var halva finessen. Gamla stan i Hanoi är väldigt speciell och mycket sevärd med trånga gator och massor med gamla franska kolonialhus. Vore det inte för alla mopeder skulle man ibland kunna tro att man befinner sig i ett bortglömt hörn av Paris. Tidlös är verkligen ett bra ord för att beskriva den gamla stadskärnan. Från början bestod gamla stan egentligen av 36 små kvarter med olika specialiserade skrån. Dessa kom senare att bli till 36 gator som alla börjar med ordet ”Han”. Ger man sig på att räkna gatorna på kartan hamnar man dock snarare på 70 men allt beror väl egentligen på hur man definierar en gata.

Under promenaden passerade vi bland annat förbi en av de gamla stadsportarna och gick längs några av de specialiserade gatorna där butikerna gått i arv i generation efter generation. Tanken var att även kolla in nattmarknaden som endast pågår på helgerna men den var ännu inte riktigt igång när vi passerade och eftersom vi var väldigt hungriga fick den lämnas åt sitt öde. Efter att vår promenadloop var avslutad åt vi på vår egen gata på en restaurang som hette Garden House 2. Till förrätt delade vi alla på en sorts oststicks och efter ett blöjbyte vid bordet på en liten kille som valde att bajsa något olämpligt åt Matilda och jag nötkött med sallad och jordnötssås och mina föräldrar åt ananas fylld med bland annat lax och ris.

Pappa och jag hade lite bråttom tillbaka till hotellet eftersom MFF skulle spela borta mot Falkenberg. Tyvärr var dock hotellets wifi alldeles för dåligt för att man skulle kunna streama matchen men jag kunde åtminstone ta del av rapporteringen ifrån en ganska svag bortainsats som lyckligtvis ändå slutade med seger innan ljuset släcktes och dagen i Hanoi avslutades.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign