Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2019-06-21 (17:03)
Visserligen hade jag somnat ifrån Malmös match någon gång i slutsekunderna men det var ändå mer än överraskande att upptäcka att segersiffrorna hade skrivits till 4-1 istället för de 2-1 som jag hade fått uppleva. Trots att jag hållit mig vaken till efter midnatt (vilket är svårare än man kan tro i Vietnam eftersom det är kolsvart ute redan vid 19-tiden) kändes det som att jag missat hälften vilket grämde mig en smula.
Matilda förföljdes av andra demoner än ett par missade fotbollsmål. Vår husgroda och dess okända öde störde hennes mentala hälsa. Kunde hon på något vis ha orsakat dess öde? Vi gick igenom möjliga scenarion som kunde ha inträffat och jag tyckte att vi med logikens hjälp kommit fram till att grodans öde inte orsakats av henne men jag kunde se att resonemangen inte riktigt bet på min fru och det var först när vi begav oss iväg till stranden hon kunde börja tänka på något annat.
Hos Phuong var det sällan något som störde men just den här dagen fick vi ett australiensiskt par som grannar bland parasollen där mannen, som nog hade nått pensionsåldern men ändå ville framstå som ungdomlig och sannolikt därför bar en näsring, pratade oavbrutet med allt och alla. Själv har jag alltid tyckt synd om den kontaktsökande människogruppen som verkligen mår dåligt av att inte ständigt ha ett samtal igång och jag brukar fantisera om i vilka situationer dessa figurer mår som sämst. De kan säkerligen inte trivas på toaletten när det kniper i magen och de inte kan diskutera det med någon och att råka hamna i en tyst kupé på ett tåg måste vara att jämställa med ett dödsstraff?
Vi tog båda en gryta med kyckling, chili och ingefära till lunch och hann inte mycket mer än att äta upp innan vi såg hur molnen började hopa sig vid horisonten. Även om Sixten fortfarande sov bestämde vi oss för att packa ihop och väcka honom eftersom vi såg att solstolsuthyrarna verkade stressade. Detta var ett mycket klokt drag. När vi kom upp till gatan där man kan hitta taxibilar var nämligen paniken nära i butiker och restauranger där varor snabbt släpades in, möbler bands fast och diverse skydd spändes upp. Man rustade uppenbarligen inte enbart för regn utan också för storm!
Vi kom hem precis samtidigt som det började blåsa kraftigt och himlen öppnade sig. Det är omöjligt att inte älska dessa tropiska oväder om man bara har en torr plats inomhus att bevaka dem ifrån! Matilda grubblade fortfarande över husgrodans öde och jag gjorde då misstaget att råka säga att det kanske var hon som hade trampat på den (och inte sopat ihjäl den av misstag) utan att märka detta. Då blev hon helt förkrossad och nästan okontaktbar och stirrade med tom blick ut i regnet. Lagom tills dess att det var dags för mig att vara med i en halv dags workshop på distans lugnade vädret ner sig så att jag inte skulle behöva vara rädd för strömavbrott eller dålig uppkoppling.
När jag var färdig med det långa jobbmötet i den tidiga kvällningen värmde vi upp rester av maten vi käkat två kvällar tidigare och därefter gav vi oss iväg ut på en kortare kvällspromenad för att handla blöjor och få lite frisk kvällsluft efter regnet. Sixten var på ett alldeles strålande kvällshumör och lärde sig säga ”baba” vilket upprepades massor med gånger. När vi till slut äntligen fått den glade pratkvarnen att somna passade vi på att se två avsnitt av Game of Thrones i sträck innan vi också föll i sömn.
<- Tillbaka
