Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

Rumble in Da Jungle - Etapp 5 - Ruhengeri-Goma
2009-07-24 (12:36)

En ny dag, nya möjligheter och ett nytt afrikanskt land där borta i horisonten. Kongo är nästan något man bara läser om i sagorna, ett gigantiskt land som innehåller några av planetens få vita outforskade fläckar men det är också ett land som ständigt härjats av inbördeskrig, massflykt, svält och andra svårigheter.

Vi var ett inspirerat gäng äventyrare som ignorerade träningsvärken från övningarna på gorillaberget dagen före och satte oss på de rosa bussarna upp mot gränsen just när solen valt att åter stiga upp över Afrika. Det är starka kontraster och härligt tempo på resan nu och man kan undra ihjäl sig över hur lång tid det kommer att ta att smälta alla dessa intryck.

Efter att ha slagit läger vid Lake Kivu i Gisenyi som är lyxresortorten för rika rwandier traskade vi bort mot gränsövergången. Lisa identifierades av gränsvakterna som den äldsta i tiomannagruppen som jag hade hakat på och fick ta ansvar för visumadministrationen. Jag skrevs in i landet som pilot och andra förärades med yrken som balettdansös och tandläkare. Skönt att veta att man alltid har en alternativ karriär i Kongo att falla tillbaka på!

Därefter inleddes en skitig vandring i stekande hetta igenom gränsstaden Goma. Denna stad har kallats för Afrikas Pompeji efter vulkanen Nyiragongos utbrott 2002 som svalde halva staden. Detta är en av orsakerna till att allt är dammigt och rörigt - överallt pågår nämligen arbetet med att skyffla undan lava från vägarna.

Besöket på banken när vi skulle växla till lokal valuta är redan en modern Kongoklassiker. Lisa identifierades åter som överhuvud för gruppen. Hennes bankbesök innefattande ifyllande av fem blanketter samt tass-skakning med lika många tjänstemän, passuppvisande och en massa andra viktiga saker som hör till när det ska växlas pengar i u-länder. Vi är nästan säkra på att man satte igång sedelpressarna för vår skull. En maskin sattes iaf igång på ovanvåningen och en liten tjänsteman kom nedrusande med ett jättekuvert med helt nya sedlar i samma nummerserie. Det såg verkligen ut som att Lisa hade rånat banken när hon kom ut med sedelbuntarna.

Mer hetta, mer damm, ett besök på en välsorterad supermarket, ett bubbeldrycksstopp, mer damm och mer damm. När vi till sist lyckades lokalisera en restaurang var det dags för en ny fars. Jag beställde t ex en tallrik pommes och den lyckades man inte leverera på två timmar trots att serveringspersonalen var ute ett par ggr och frågade mig om vad jag hade beställt. Prissättningsmodellerna i Afrika är också helt fantastiska; en tallrik med bara pommes kostar ofta lika mycket som en likadan tallrik med pommes + en stor kyckling eller en hel fisk. Restaurangerna är verkligen det mest tålamodskrävande här; det tar alltid fantastiskt lång tid att få in mat, blir alltid en massa strul med beställningarna och betalningsprocedurerna är som att vända på en Ålandsfärja i en småbåtshamn.

Vi gav upp Kongo där och då, skuttade upp baktill på varsin moppe och återvände till ”civilisationen” i Rwanda. På kvällen var vi några stycken som stack till ett lyxigt hotell för att äta och dricka upp våra sista pengar innan kosan skulle styras mot Uganda dagen efter. Därmed avslutades en period av extrem intensivitet och resan övergick i mer normalt bussliv i stillsammare tempo. Mer om hur det är att resa på det här viset, om människorna på bussen, om människorna längs vägen, rutinerna, festerna, snarkningarna, nattbaden, maten och allt det där andra kommer i nästa rapport ifrån Uganda.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign