Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

Rumble in Da Jungle - Etapp 7 - Lake Bunyoni
2009-07-29 (11:21)

“Gudarna måste vara tokiga” är en gammal filmklassiker som delvis förvrängt min bild av människor boendes i Afrika. När det så gavs tillfälle att bege sig över sjön och besöka en pygméby var jag inte sen att hänga på. Båtresan över Lake Bunyoni, som är världens tredje djupaste sjö (och lokalbefolkningen jobbar frenetiskt med nya mätningar för att bli nummer två och därmed värst i Afrika), var en hyggligt behaglig tripp men resmålet i sig var en riktig turistfälla. Vi fick se ett par danser framföras av en massproducerande danstrupp som såg nedgångna och ointresserade ut och någon byvandring bland de tre lerstugorna på en bergssluttning var det inte tal om.

Väl tillbaka var det dags för ännu en av de ständigt återkommande matfarserna. Från beställning till genomförd betalning på nästan tre timmar varav max femton minuter var effektiv ättid. Desto trevligare då med femkampen som anordnades av festkommittén (där jag egentligen är medlem men pga av min utflykt och problemen med matbeställningarna var jag endast med som vanlig simpel deltagare). På kvällen övergick tävlandet i fest men eftersom jag kände mig lite sliten efter båtfärden i solskenet (jodå - det händer det också…) tog jag det mest lugnt och satt nere vid eldstaden och filosoferade/småpratade.

Dagen därefter var riktigt trivsam och för första gången på länge kände jag mig riktigt utsövd. Vi var en rätt stor grupp som vandrade uppför berget intill sjön för att besöka ett barnhem. Kidsen bjöd på riktigt skön dansuppvisning och jag tvingades upp för att snurra runt med dem ett flertal ggr. Rykten säger att det finns videoklipp på showen som jag hittills lyckats undvika och vi får väl för allas bästa hoppas att de aldrig når Youtube.

Efter en eftermiddag med beachvolley, sol och bad bjöds vi in till afrikansk kvällsbuffé med ytterligare dansuppvisningar. De här danserna är riktiga fysiska kraftprov där dansaren gång på gång gör ca tio upphopp och däremellan sparkar runt i tämligen svåra rytmer.

Dagarna vid Lake Bunyoni var en fantastisk avkopplingsperiod där man i lugn och ro hann med att lära känna alla i den andra bussen som man tidigare inte hade särskilt bra koll på. Jag har medvetet låtit bli att läsa böcker och istället försökt bekanta mig med så många som möjligt av medresenärerna som i väldigt många fall är intressanta, spännande och inte minst välberesta. Resans egen kändis är ju Lisa som vann senaste omgången av På Spåret och hon har självfallet en hel del att berätta om kring sina föreläsningar och om arbetet med ett av Sverige populäraste radioprogram, “Ring så spelar vi“. Ibland blir det livsfilosoferande över en öl (mitt lokala favoritmärke i Uganda är Bell) med Jerry som till vardags jobbar med reklammaterial till biosalonger, inte så sällan summerar man de senaste intrycken med Cementa-anställde Anders som kanske är den av resans deltagare vars personlighet är mest lik min och ibland blir det informella festkommittémöten med finskorna Åsa och Annika (vi planerar för en maskerad under avslutningshelgen på temat “Pirates of the pink caravan”).

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign