Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

A Maple Leaf Mission - 17 Feb
2010-02-18 (16:20)

Det var på god väg att bli mitt livs vinterdag. Strålande solsken, gnistrande snö, massor med norskor med röda äpplekinder, enorma svenska medaljförväntningar, perfekta platser i längst fram i slutet av upploppskurvan, ett par iskalla och ingenting, just ingenting kunde gå fel. Kommentatorerna på arenan var så härligt överdrivna som de bara kan vara här borta. Redan i kvartsfinalerna på sprinten började de hojta om att det nu skrevs Olympisk historia och fastän de inte hade ett dugg aning om vilken sport de kommenterade.

Vi hade laddat med filmat uppsnack i morgonmörkret på bussen (som boardades redan 05:35) och var helt säkra på guld på herrsidan samt trodde på en eller två medaljer ytterligare. Under dagen fick man dock se de vitklädda svenskarna och svenskorna slås ut en efter en. Hanna Falks skadeproblem var bevisligen inte över och Emil Jönsson (som ändå aldrig skulle haft en chans mot de pumpade rysssarna i finalen) taktikkördes bort i semin av norrmännen. Anna Olsson såg dock tillräckligt stark ut för att ta medalj, kanske tom silver men minst brons. Även där gick det dock snett. Slovenskan Majdic som vi följt hela dagen och som mellan tävlingarna knappt kunde röra sig efter att ha vurpat nedför ett mindre stup på uppvärmningen lyckades hålla undan för duktiga Olsson och det blev ännu en sådan där hedrande fjärdeplats som Sverige alltid varit världsbäst på. Koklocka, uppmuntrande rop, halsduk, målade skidbrillor - vad mer begär de svenska Olympierna av oss egentligen?

Men vilka tävlingar ändå! Spännande och med en fantastisk stämning. Att någon gång få uppleva stor vintersport på plats under idylliska förutsättningar har alltid varit en dröm och det var just detta vi försökte peppa varandra med när vi vandrade tillbaka i snöslasket längs stigen mot bussen för den långa återfärden till Vancouver. Sådana här heldagsutflykter med trötta ögon efter ett ständigt kisande mot solen och den gnistrande snön och varma kinder efter ett par kalla samt en sol som stått på hela dagen suger verkligen musten av den mest tappra OS-resenär men vi vägrade ge upp denna OS-dag. Admincentralen hemma fick googla fram adressen till Scandinavian Center i Burnaby så att vi skulle kunna få uppleva lite svensk segerkänsla och det blev ju iaf vinst mot Tyskland i hockeyn framför TV-skärmen med en kall i handen (mönstret är så grymt tydligt; TV och öl = seger, support på plats = fiasko).

Tanken var att vi sedan skulle fira segern i hockeyn på German House och uppvigla lite marscherande preussare men det blev kollektiv kollaps i cellen. Istället har jag för första gången på mycket länge fått ordentligt med sömn och bör ha tillräckligt med ork för någon form av dagsutflykt och sedan ikväll ett nytt försök på HHH. Ska även försöka hinna med lite administration idag. Har bl a lyckats sälja en bil mitt i natten och har en del efterarbete som behöver fixas till. Ett OS innehåller verkligen allt; ena stunden kränger man bilar, nästa står man och skriker "hepp hepp hepp" vid ett staket, sedan ställer man enligt traditionen ryskan bakom disken på pizza-slice-stället frågan "Are you single now - time for a date?" varvid hon rodnar som vanligt och ursäktar sig, därefter letar man upp en TV-skärm ute i förorten och följer hockey tillsammans med överförfriskade finska pensionärer. Allt, som sagt, allt.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign