Resor

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

Utdrag ur resedagboken Del 3
2002-06-04 (13:54)




Hej igen!

De traditionella klagomålen på för långa mail är i full gång igen. Otroligt nog klagade dock inte Gunne i sitt svar! Tack för det... För de som orkar blir det den här gången en hel del fotboll, lite om livet i en liten box samt Fuji-san!

31-maj 12.12 I luften: (Cut)...nu kan jag se Japan långt där nere, känslan att sitta i ett flygplan på väg mot ett stort äventyr gör mig alltid oerhört upprymd – j*klar vad kul det här ska bli! (Cut)

1-jun 21.28 Tokyo: Oj, här snackar vi annorlunda upplevelser! Men låt oss ta det från början: Allting är så ooootroooligt omständigt här vilket vi fick erfara redan på flygplatsen. Det vimlade redan där av personal som försöker hjälpa till men bara vecklar in sig i en massa oväsentligheter. Trots att man hade satt in en personalstyrka på tre man för att serva åtta telefonautomater tog det mer än 20 min innan vi lyckades ringa vårt första lokalsamtal. Ringandet sköttes därefter av en icke-anställd som Rickman gav instruktioner till (hotellägare låtsas inte kunna tala engelska i telefon) samtidigt som jag fysiskt fick mota bort anställda som försökte ta sig fram och lägga sig i samtalet. Sedan tog det mer än 15 min för vår japanske vän att boka sovplatser eftersom personalen började redogöra för typ 15 olika färdsätt till stället, olika prisklasser, tid för in- och utcheckning osv. Puh!

Vi bor alltså i ett Capsule-Hotel för knappt 500 spänn natten. Detta innebär en liten låda var på 1 ggr 1 ggr 2 meter. Med tanke på att packningen också skall få plats i denna box blir det ju ganska trångt...Det enda som ingår är en TV med ca 10 kanaler samt morgonrock, pyjamas(!) och handdukar. Festligt!

Under fm idag var vi i det världsberömda Ginza. Bl a kikade vi in Sony Building med alla tänkbara nya teknikprylar utställda. Dessutom traskade vi runt i några saftigt stora Department Stores samt blev infångade av en pressfotograf från NY Times som var mycket nöjd med att få den klassiska bilden på "typical tourists lost in Ginza"... Jorå, han lyckades fånga oss precis när vi båda hängde över en skiss av vad som måste vara världens mest obegripliga och invecklade tåg-pendel-tunnelbanesystem. (Cut)

...vandrat runt ett slag slog vi oss ner och tog en öl. Plötsligt glider Magnus Uggla förbi. Nästan den första svensken vi träffade har. Vi frågade om han hade fått sina biljetter och det hade han. (Cut)

...föreståndaren var inte alls nöjd med oss eftersom vi hade lämnat vårt bagage kvar i boxarna. Han försökte på en karta illustrera problematiken som "poor bedmaker" råkade ut för när: "bags in the way". (Cut)

Imorgon är det match-dags! Pirrigt värre...(Cut)

2-jun 23.02 Tokyo: Wow! Det här var inte den typen av upplevelser som man smälter över en kafferast. Vi lade i princip hela dagen på att ta oss ut till arenan i Saitama. Logistiken är enligt min mening en smärre katastrof här, åtminstone jämfört med Sydney-OS. Väl framme slog vi oss ner utanför arenan och poserade och poserade och poserade framfor japanska kameror. Jag kommer att leva för evigt, åtminstone i de japanska familjealbumen. Nästan alla japaner som skulle gå på matchen hade köpt en Englandströja så vi svenskar blev såklart ett ganska exotiskt inslag. Vi vart förresten oväntat många som hade slutit upp från Moder Svea. Ca 3 000 enligt flera oberoende källor.

Nåväl, inne på arenan kunde man konstatera att det verkligen rörde sig om en riktigt mäktig fotbollsarena, och vilken gräsmatta sen... Första halvlek lämnade, som ni vet, mycket övrigt att önska och humöret hos oss tillresta fans sjönk dramatiskt. Logiskt nog började man ifrågasatta hela sin resas berättigande, var det verkligen värt att komma hit överhuvudtaget?

Men så, i andra halvlek, trippar ett alldeles nytt lag in på plan. Spelet förbättras...och så...det där målet...jag har nog aldrig varit med om något liknande. Alla bara skrek rakt ut, dansade, kramades, sjöng, grät. En explosion som jag saknar ord för. Att uppleva ett förlösande mål på ett fotbolls-VM innebar nog for de flesta tillresta svenskarna ett av de största koncentrerade glädjemomenten i livet. Därpå följde några fantastiska minuter där Sverige spelade riktigt bra. Inte en själ satt längre ner, inga besvikelse-yttringar hördes (om man undantar några: "In med Zlatan" som inte bara kom från oss(!)). När matchen tog slut kändes det lite bittert att lämna arenan med endast en poäng men...vad tusan...otroligt skojsigt vart det hela i alla fall. (Cut)

4-jun 11.30 På väg till Mt Fuji: Dagen efter den första svenskmatchen spenderades i stadsdelen Shinjuku. Bara den jättelika stationen är en upplevelse i sig då drygt 2 miljoner passerar genom den dagligen vilket gör den till one of the worlds busiest. (Cut)

15.06 På väg till Tokyo: Då vart Mt Fuji avklarat. Vi gick på ett tips i Lonely Planet och hittade ett nästan folkfritt men ändå utmärkt utsiktsställe (Cut)

Fuji-san vart en klart mäktig syn och det är förståeligt att detta naturfenomen blivit så omtalat, inte minst med tanke på att det ligger så naturskönt och nära Tokyo. (Cut)

Kul att du orkade ända hit - imorgon drar vi söderut till Kyoto för att se matchen mot Nigeria i Kobe, kolla in Hiroshima, Osaka och Nara. Återkommer med nytt långt mail i nästa vecka...He he!



<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign