Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

A Maple Leaf Mission - 20 Feb
2010-02-23 (01:38)

Sista dagen i Vancouver och det var nu medaljmissförbannelsen tog ett sista hopplöst stryprepp om oss stackars kämpande supporters. För samtidigt som vi satt och såg de svenska curlingtjejerna åka på stryk mot Ryssland skrev de svenska längdherrarna svensk idrottshistoria och tog guld/brons uppe i Whistler. Vi gjorde det bästa av situationen och drog igång en egen medaljceremoni i hallen vilket lockade fram stort jubel och rungande applåder på hela läktarsektionenen. Stämningen var riktigt god på curlingen även den här dagen och jag lade mycket tid på att utforska min nya kamera och ta schyssta zoombilder på de danska curlingtjejerna.

Vi hade checkat ut från cellen redan på morgonen och under förmiddagen hade Lengan gjort ett sista desperat försök att komma in på HHH (misslyckat såklart) samtidigt som jag gick runt på stan och plåtade. Det kommer kännas konstigt att lämna Vancouver - kan inte komma på någon annan stad där jag känt mig så hemma vid besök. Här finns verkligen allt! Vissa kvarter är rena NY, två kvarter bort är det San Fransisco och ytterligare två kvarter bort är det Umeå med tillhörande småstadsidyll där barn hoppar hopprep och fåglarna kvittrar. Det ryker ofta lite mysigt ur brunnarna här, de inglasade skyskraporna reflekteras i varandra och den storslagna naturen med skogen och bergen uppe i norr alldeles inpå stan samtidigt som havet alltid är närvarande skapar en sorts smältdegel som jag aldrig tidigare upplevt (möjligen Kapstaden undantaget). Sorgligt att lämna allt detta således men samtidigt ser man ju fram enormt emot Whistler som alla kanadensare beskriver som fantastiskt.

Det blev en sista slice på pizzastället och den traditionella frågan till ryskan "Are you single now?" följdes av ett föga oväntat "Not yet" samt en lätt rodnad. Jag vet inte hur många ggr jag käkat där, bara att de fantastiska pizzorna på det stället förändrat själva definitionen av gudomligt gott. Efter denna värdiga avslutningsceremoni kånkade vi iväg med packningen till bussen mot Whistler och därmed den andra halvleken på denna vintersaga.

Pamela plockade upp oss med en skåpbil på Main Street i Whistler ett par timmar senare och det visade sig snabbt att boendet som Lengan jagat fram efter otaliga timmars sökande på nätet var en riktig vinstlott. Centralt beläget och extemt lyxigt jämfört med cellen i Vancouver med ett eget stort fräscht badrum, utomhusjacuzzi och varsin skön riktig säng istället för den skrangliga våningssäng man vant sig vid. Dessutom är det suveränt kul att bo hemma hos en sporttokig familj som gärna ser att man sätter sig i TV-soffan tillsammans med dem för att käka hembakta muffins, dricka kaffe och gå igenom dagens OS-händelser.

Vi avslutade kvällen med en vända nere på byn. Där sprang vi in i världens kanske märkligaste fest. Ett hundratal utklädda kanadensare hade belägrat en lekplats och sprang runt med cirka tio bergssprängare och spelade Meat Loaf samtidigt som de sjöng och åkte snowracer nerför en rutschkana. Det rörde sig tydligen om någon sorts berömdhet som blivit utsänd från Vancouver för att "bring the party to the people on the streets of Whistler". Han lyckades utmärkt, törs jag påstå.



<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign