Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

A Maple Leaf Mission - 22 Feb
2010-02-24 (11:05)

Varmaste dagen på OS och man kunde mysa runt i t-shirt på sprintstafetterna samtidigt som rapporterna haglade in hemifrån om snökaos, köldrekord och allt annat som hör en vargavinter till. Det märkliga är att man här i British Columbia upplever precis det motsatta, dvs den varmaste vintern i mannaminne. Vi passade på att spela in en videohälsning i solskenet till alla där hemma som ändå bara sitter framför datorerna nu när det är så kallt utanför dörren och Lengan satte oavsiktligt en riktigt skön felsägning då han hävdade att vi har det bra på Sommar OS. Han börjar bli sliten nu, Magnus. Stackaren har åkt på en efterhängsen förkylning och jag ser hur han verkligen kämpar sig igenom dagarna och då inte minst de tunga bergsbestigningarna upp till skidskyttestadion och längdstadion. Själv har jag klarat mig förvånansvärt väl (i jämförelse med tidigare mästerskap) med tanke på det inte helt sunda levernet och jag försöker inbilla mig att det är fyssatsningen före OS som gett resultat. Man har väl varit på Olympiska spel förr och vet vad som krävs...

Sprintstafetterna ja. På förhand chans på två guld men efter strykningarna av bl a Jönsson och Falk kändes det under bergsbestigningen upp till skidstadion fullt godkänt om vi kunde knipa en bronspeng i ett av loppen. Efter försöken var dock inställningen annorlunda. Visserligen tokfloppade herrarna pga vurpa trots att Hellner såg makalöst stark ut i spåret men damerna imponerade oerhört och jag var rätt säker på guld i väntan på avgörandet. Finalen såg inledningsvis också mycket bra ut där svenskorna turades om att dra på respektive sträcka och till sist var det bara Tyskland som orkade följa. Då och då kändes det som tyskorna släppte en mindre lucka men de kämpade sig hela tiden tillbaka och vann efter ett smart taktiskt upplägg. Silver således och med beröm godkänt för Haag och Kalla. Dessutom ett bevis för att vår närvaro eller icke-närvaro på arenorna är oväsentlig. På en konkurrerande OS-arena förlorade t ex Damkronorna med 1-9 mot USA i sin semifinal...

Bussresan hem från arenan blev inte lika spektakulär som dagen innan. Då lyckades Lengan sitta och prata med bänkgrannen som var ingen mindre än den gamla norske skidkungen Vegard Ulvang i en halvtimme utan att veta vem han hade att göra med! Han borde kanske ha anat oråd när Ulvang berättade att han varit ute och partajat med norske skridskokungen Koss och höjdargrabbarna i IOK men det var inte förrän vid bussavstigningen som ljuset började gå upp för min resekamrat. Han tog då tag i Ulvangs jacka och sa "Schysst jacka" varvid Vegard svarade "Den är från Nagano". Numera är allt från Nagano i internskämten här.

Jag satt och jobbade lite på eftermiddagen och under tiden sprang Lengan runt i byn och fick sig bl a ett snack med ett antal av TV-sportens profiler (Pops, Karlsson och Ejeborg) som satt och gassade i eftermiddagssolen på en uteservering. På kvällen bjöd Pamela med familj på vin och lasagne efter att vi hade suttit och bubblat en bra stund i utomhusjacuzzin. Hela familjen består enbart av jätteprofiler i mitt tycke. Pamela som pratar oavbrutet, maken Rod med truckermustasch som mest fäller kommentarer i stil med "Be careful out there boys, ho ho ho", yngsta dottern som älskar att ha Olympiskt skollov och har som målsättning att gå klädd i pyjamas hela lovet, mellangrabben som bara mumlar emot föräldrarna det fåtalet ggr han överhuvudtaget svarar på tilltal och så då äldsta dotten som siktar på deltagande i Skicross vid nästa Vinter OS och är dödligt imponerad av våra baby computers.

Vi nattklubbade lite sen. Utelivet och festivalstämningen är inte riktigt detsamma här som i Vancouver vilket troligtvis är anledningen till att mitt hälsoläge fortfarande är stabilt och klart över förväntan. Anledningen är att antalet turister är rätt få i Whistler för tillfället, det är mest media och nära anhöriga som lyckats ta sig hit. Byn är dock riktigt mysig på kvällen, som en slags sagoby eller ett Disneyland i julstämning pga att verkligen alla stadens träd har tänts upp med smakfull belysning. Svårt att inte trivas!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign