Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2013-09-01 (21:01)
Drömmar och fantasier har nästlat sig in i min verklighet och någonstans på vägen tappade jag förståndet. Eller fann jag det längs vägen? Gränsdragningen är så hårfin att ingen nog egentligen kan uppfatta skillnaden. Om det nu spelar någon roll? Det definitiva beslutet togs för månader sedan, det verkliga fröet till idén såddes i akterskuggan på en segelbåt utanför Dubrovnik för drygt ett år sedan, men drömmen, den har alltid funnits där.
I farmors och farfars kök hängde en världskarta på väggen bredvid köksbordet. Det var där planerna började smidas. Tidigt. Vissa av planerna lät jag generöst omgivningen få ta del av; farmor utlovades exempelvis ett vykort ifrån Australien vilket hon också fick många år senare när jag år 2000 förverkligade tre av mina största drömmar samtidigt genom att plugga utomlands, se OS på plats och resa till Australien. Sydney blev på många sätt startpunkten för mitt vuxna liv som kommit att präglas av resor mer än någonting annat. Trots att jag flitigt öst ur drömskålen och bockat av platserna jag velat uppleva tycks den aldrig bli tom och rastlösheten inom mig kan under kortare perioder dämpas men tycks alltid blomma ut igen, starkare och mer passionerat hängiven än någonsin tidigare. Det tycks bara bli värre med åren. Mycket värre. Det var egentligen bara en tidsfråga innan den här krutdurken skulle explodera på allvar…
Jag hade orimliga förväntningar på 2012 men ingenting tycktes bli som jag hade tänkt mig och en bit in på hösten började jag förstå att jag befann mig vid ett vägskäl. Singel igen och utan relationsaptit, lätt understimulerad på jobbet och samtidigt i min bästa fysiska form sedan mitten av tonåren och därmed så fylld av energi att jag höll på att spricka. Jag behövde något stort att sätta tänderna i. Något nästintill omöjligt. Ett gigantiskt projekt.
Under sommaren hade jag seglat i den kroatiska övärlden med Rosa Bussarna och i samband med att jag på båten bläddrade i deras resekatalog påmindes jag om att jag fortfarande inte vandrat längs Inkaleden till Machu Picchu. Rosa Bussarnas åttaveckorsresa från Ecuador till Brasilien innefattar inte bara just den stora drömmen utan oerhört mycket mer. Kombinerar man den resan med de sista fem veckorna på deras resa från Brasilien till Chile har man täckt den större delen av Sydamerikas höjdpunkter. Jag började förutsättningslöst ställa mig frågan om en sådan tripp var genomförbar och planen växte fram. Jag ville ju göra en roadtrip i USA också, ville återse Vancouver och Sydney, ville resa med buss genom Centralamerika och ville slappa under palmer i Söderhavet.
En skiss över en årslång resa började växa fram. Till sist blev det konkret och jag kunde börja budgetera. Det skulle kunna vara ekonomiskt genomförbart om jag tömde mina buffertar. Men att lämna familj, släkt och vänner i ett år, kan man verkligen göra det när man är mer än halvvägs mellan 30 och 40 och egentligen borde slå sig till ro? Insikten slog emot mig, det här är nog både bästa och sista chansen någonsin att leva min stora dröm. Varför skulle jag inte göra det?
Jag fixar finansieringen även om jag tar en stor risk eftersom jag kommer hem i stort sett barskrapad och utan jobb och jag är därtill relationsmässigt obunden och behöver inte ta hänsyn till någon. Att komma så här långt i planeringen utan att trycka på knappen skulle innebära att jag för alltid vore dömd att leva med en undran över hur det kunde ha blivit. Att själv ta kontrollen över mitt liv igen och sätta dagordningen blev det mest befriande jag kanske någonsin gjort. Det var mina egna beslut som styrde igen när 2012 blev 2013 och jag älskade det.
Jag sade upp hela mitt gamla liv under våren, packade ihop och magasinerade mina ägodelar under sommaren och slutförde En Svensk Klassiker och tog mig senare i mål i Ironman Sweden. Jag är i mitt livs form och har aldrig varit så preppad och taggad inför någonting någonsin tidigare. Ca 25 länder väntar, jag ska försöka genomföra 100 stora drömmar, lära känna nya vänner för livet och bara njuta av att leva den stora drömmen i ett år.
Du ges en unik chans att följa en verklig äventyrare in på livet varje dag under ett helt år när han gör det som alla drömt om vid något tillfälle – att bara lämna allt för ett tag. Jag kommer bjuda på och återberätta precis allt som sker. Det blir stora drömmar, små romanser, hemlängtan och oro, besvikelser och överraskningar samt livsfunderingar och filosoferande. Det blir det ultimata äventyret och du sitter på första parkett. Det är gratis att drömma sig bort och inspireras och jag ska göra precis allt jag kan för att beskriva världen ur mina ögon. Både för att jag älskar den och för att jag tror mig ha det kommande årets absolut bästa story att bjuda på!
<- Tillbaka
