Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2013-09-26 (17:52)
Paparazzi och stalker för en dag! På pinsammaste möjliga vis. Klart man måste…
Det normala sättet att utforska Beverly Hills är med en organiserad tur i en öppen buss som stannar till utanför olika berömdheters hus i en ungefär en timme för ca 40 dollar. Men vem har sagt att man måste göra saker på vanligt vis? Min ursprungliga tanke var att utforska den berömda stadsdelen via en löprunda men då skulle jag inte ha en aning om vem som bodde var. Lösningen på problemet blev ett mellanting, en riktig budgetvariant för 12 dollar organiserad av mitt hostel, där själva sättet saken gjordes på och guiden som ledde vansinnigheterna var den stora behållningen.
För blygsamma 12 dollar erbjöd den excentriske LA-urtypen Adam en guidning i Beverly Hills till fots. Jag hade ingen aning om vad jag kunde förvänta mig vid samlingen men förstod direkt att detta skulle bli en upplevelse olik det mesta när Adam dök upp. Klädd i en ganska ful långärmad helröd tröja, ett par stora solbrillor, för korta byxor, röda skor och med en Mr Bean-ryggsäck och ett stort mörkt hårkrull levde han legenden om sig själv som Hollywoods största stjärna. Det märks att det är många som tror att de är något unikt här och för att bli något försöker alla sticka ut med sin egen stil.
Det första han gjorde var att sarkastiskt håna två av tjejerna i gruppen som hade Converse-skor för sina originella sko-val. Efter att han förklarat att han nyss stigit upp bakfull samlade han in pengarna för turen och drog iväg oss två kvarter till fots. Därefter bad han oss vänta. 10 minuter senare dök han upp igen med en mugg take-away kaffe, samlade alla i en ring och började helt oprovocerad köra igång kampvisor som han tvingade oss att ta del i på en bakgata mellan Hollywood Bvd och Sunset Bvd. Jag vet inte vilket syftet var, kanske att stärka gruppsammanhållningen?
De knapphändiga uppgifterna Adam bjöd på om sig själv var menade att sprida någon form av stjärnglans vilket föll rätt platt. Han påstod att detta var ett extraknäck utöver att han skriver för Cartoon Network men jag tvivlar starkt på den uppgiften. Antydningarna om att han hade många kontakter i LA var säkert sanna men det rör sig med säkerhet mer om drugdealers än stjärnor vilket han försökte ge sken av. Är man het i byn tar man inte runt turister på en lokalbuss till Beverly Hills och förnedrar sig själv varje vecka liksom…
Vi klev av bussen vid en av de berömda Beverly Hills-skyltarna och sedan började det bli underhållande på allvar. Det inledande konceptet var att vi skulle stå i en någorlunda trafikerad korsning inne i idyllen och vinka frenetiskt till eventuella dyra bilar som dök upp med hopp om att en stjärna skulle veva ner en dimmad ruta och vinka tillbaka. Mindre dyra bilar skulle direkt ignoreras och emellan vinkningarna bjöd han på lite allmänna skrönor. På just det här visat hade en av hans grupper fått träffa David Beckham för ett år sedan, påstod han.
Efter tio minuters vinkande utan framgång började rundvandringen, fortfarande ackompanjerad av frenetiska vinkningar när tillfällen gavs. Dessvärre var min grupp jättetråkig och verkade inte alls förstå humorn i det vi sysslade med vilket gjorde Adam ännu mer tjurig. Hans kommentarer blev nu i stilen: ”Ni har förmodligen aldrig hört talas om honom men här bodde Charlie Chaplin.”.
Vi fortsatte köra stalking och avverkade bl a huset där Michel Jackson gick bort (självklart påstod Adam att han och en grupp australiensiska fotbollsspelare träffade Michel och kindpussades två dagar innan det hände) och därefter bostäder för stjärnor eller stenrika berömdheter som Meryl Streep, Dustin Hoffman och Tommy Hillfiger. Turen inkluderade också en löpning över en väldigt trafikerad väg där det noga tillades att ”vi tar den här löpningen på varje tur och hittills har inga olyckor inträffat – det ger er tillgång till hus ingen annan kommer åt med bussarna”.
Ett viktigt stopp på Adams tur var Playboy Mansion. Hugh Hefners kåk har ingen traditionell porttelefon utan en stor sten som man pratar med och Adam fick glänsa med ett samtal med högsta säkerhetschefen som han försökte framställa som en ”mycket god bekant”. Men att detta skulle ge oss tillträde till The Mansion – icke! Några bunnies såg vi inte heller röken av.
Miljön i Beverly Hills var väldigt lummig och det var lätt kuperat och tyst. Då och då körde en trädgårdsarbetare förbi men annars hände det inte mycket. Vid en korsning stod en kvinna och sålde kartor över hur man hittar till stjärnhusen. Väldigt pinsamt för Adam hur friskt hon hejade på honom, det solkade ner hans stjärnglans.
Tog lokalbussen hem och i den oglamourösa värld en backpacker lever i måste det tvättas ibland. En stor del av eftermiddagen ägnades åt denna sysselsättning och när dagen blev till kväll hängde jag med på mitt hostels pubcrawl.
Ett riktigt bra gäng denna gång och äntligen lärde jag känna lite kul folk på mitt boende; en britt, en australiensare och ett par brassar som avgudade Zlatan och Henrik Larsson. Pubarna vi kom till var dessvärre ingen höjdare men avslutet var desto bättre. En ny stor nattklubb på en parallellgata till Hollywood Bvd och nästan lika bra drag som på klubben kvällen innan. Återigen dessa extrema mängder säkerhetsvakter med ficklampor som tar sig själv på alldeles för stort allvar och därtill en massa extremt märkliga företeelser. En stor grej bland tjejerna var exempelvis att köpa en gigantisk sockervadd som de stod och svängde med på dansgolvet. Alltså, ibland förstår jag bara inte mig på det här landet…
<- Tillbaka
