Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2013-10-28 (00:52)
När PC-spelet Monkey Island 2 lanserades 1991 av Lucas Arts överträffades allt som skapats både innan och därefter i den numera sedan länge utdöda äventyrs-peka-och-klicka-spel-med-humor-genren. De fantastiskt mysiga karibiska miljöerna i inledningen av Monkey Island 2 påminner så oerhört mycket om Tortuguero att man skulle kunna tro att spelskaparna varit där på studiebesök och jag skulle inte kunna tänka mig en mer rofylld plats som lämpar sig bättre för en mellandag med fullt fokus på administration.
Om man ska klara av att resa med så hög speed som jag gör under de första månaderna på den här resan krävs det nästan att man lagt upp en rejäl plan med förhandsinläsning av resmål och bokningar, annars hinner man förmodligen bara med hälften så mycket. Intet ont i det såklart, det passar säkert de flesta utmärkt. Men eftersom jag inte är särskilt övertygad om att jag någonsin kommer komma tillbaka till den här delen av världen och att jag samtidigt gärna vill bocka av de främsta sevärdheterna och äventyren befinner jag mig i en lätt stressad situation eftersom bokningar längre fram i kalendern sätter tuffa tidsbegränsningar. September och oktober har också varit ganska hektiska resemånader och det kommer bli betydligt lugnare framöver.
Fram tills Nicaragua hade min plan också varit väldigt detaljerad och tydlig men därefter var penseldragen lite bredare och just den saken handlade denna dag om att rätta till. Som tidigare kontorsråtta har jag lärt mig att ”to do”-listor kan vara ett effektivt instrument för att verkligen få saker gjorda samtidigt som man får känna sig präktig och duktig när punkterna bockas av en efter en. Sagt och gjort, jag kritade ner tjugo administrativa ärenden som jag behövde lösa och satte igång strax efter det att solen gått upp. Vissa ärenden var superenkla och handlade om att skicka ett mail eller kolla upp en avgångstid. Andra var betydligt mer komplexa och den tuffaste punkten var att lösa en ombokning av nästan alla återstående flyg, helst via mail.
Åtta på morgonen var två punkter redan definitivt lösta och action hade tagit på ytterligare två. Det kändes sjukt produktivt och jag beställde in en kanna kaffe för att ta en morgonfika precis som på ett riktigt kontor.
Jag valde att köra extern lunch och stängde ner datorn i en timme. Under tiden som jag mumsade på en matig omelett kunde jag förnöjt konstatera att det flöt på riktigt bra och att jag var igenom ungefär halva listan. För att verkligen spegla en kontorsarbetsdag bokade jag dessutom in ett möte på eftermiddagen med en snubbe som ville sälja på mig en kanot-tur. Jag kände mig tämligen övertygad om att han varken körde med Outlook- eller Lotus Notes-kalender och föreslog därför aldrig en digital mötesbokning. Ett handslag fick duga.
På eftermiddagen gick det sämre. Jag fastnade i tråkiga ärenden. Dessutom åkte jag på en frustrerande smäll när jag upptäckte en miss tack vare att en av punkterna var att rekonfirmera en flygresa. Min flygbiljett från Panama till Colombia som jag förhandsbokat före sommaren visade sig ligga en månad fel i tiden (28 september istället för 28 oktober) och jag tvingades boka en ny för 3000 spänn. Sådant svider rejält när det inte finns trevlig buffertluft i budgeten. Samtidigt var det en himla tur att jag upptäckte saken, man kommer inte in i Panama utan en giltig biljett därifrån och det hade inte varit kul att fastna vid den gränsövergången mitt i natten några dagar senare.
Från att ha varit på hungrigt administrativt superhumör på förmiddagen gick luften ur mig på eftermiddagen och en av de där jobbiga budgetvåndorna gled in som ett mörkt regnmoln över mig. Jag vet att jag ligger efter den ekonomiska planen eftersom jag underskattade utläggen i USA rejält och denna klantiga felbokning räddade inte direkt upp läget. Någon gång under resan måste budgetåtstramningar till men ännu blundar jag för detta faktum och hoppas att jag kanske bedömt fel på andra hållet någonstans. Vi får väl se, en ny reviderad prognos är alltså ännu inte lagd om man ska använda sig av de rätta termerna. Dessutom gick kanot-mötet dåligt och jag valde att inte lägga en bokning hos min möteskontakt som kändes oseriös.
Plötsligt började det bli ont om tid att hitta en duglig och ledig kanotist som pratade begriplig engelska till morgondagen. Jag tog en eftermiddagsrast från administrationen och gick runt mellan ställena på ön men fick dåliga vibbar nästan överallt. Kanske för att det inte kändes kul att nyss ha slängt en procent av resebudgeten i sjön, kanske för att det hade börjat regna, allt kändes i alla fall motigt och fel för ett tag.
Lösningen hittades på den mest logiska platsen av dem alla – i receptionen på mitt boende. Kvinnan där satt på utmärkta kontakter och kontrakterade en vass kanotguide till mig inför morgondagen på nolltid. Med lite mer frid i själen kunde jag jobba vidare och när den långa arbetsdagen på nästan tio timmar stängdes (vart rapporterar jag in övertiden?) hade jag stängt tretton punkter, tagit fyra så långt jag då kunde och bordlagt tre ärenden. Det kändes mer än godkänt.
Admindagen firades av med en lite lyxigare affärslunch på en karibisk restaurang som enligt Lonely Planet skulle var bäst på kyckling längs hela kusten. Jag var kanske inte riktigt lika lyrisk men visst var det bra och smakrikt. Därefter kollade jag på en fotbollsmatch live precis intill mitt boende. Det var verkligen inga storstjärnor som spelade (jag skulle lätt platsat i båda lagen) men mycket seriöst med domare, rejäl publik (trots lättare regn) och matchtröjor. Fotboll är stort i Costa Rica - jag har inte sett så många fotbollsplaner sedan i USA och många tycks ha åsikter om taktik och domarinsatser precis som i Korpen hemmavid. Det är verkligen något universalt det där med att skylla svaga resultat på usla domarinsatser istället för att rannsaka den egna insatsen.
<- Tillbaka
