Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

22 November
2013-12-02 (22:04)

Även för de som inte surfar har Huanchaco en del intressant att erbjuda en turist. Jag gjorde som de flesta andra och hoppade på en tur med engelska guider till de två stora sevärdheterna i byns omgivningar.

Den gigantiska lerstaden Chan Chan finns med i de flesta rundturerna i Peru. Detta världsarv är världens största lerstad och består egentligen av nio olika områden eftersom varje ny härskare ”byggde nytt”. Som turist har man bara åtkomst till ett av dessa citadell-områden men det räcker gott och väl. Man blir ganska snabbt trött på att gå i torra lergångar i ett snustorrt ökenområde där det teoretiskt kan regna under tre månader av året, sällan regnar mer än tre gånger om året och då kommer det bara några få droppar. Kanske tre?

Chan Chan byggdes av det Chimoriska riket och deras storhetsperiod fick ett abrupt slut när Inka-riket anlände till området och skar av bevattningskanalerna till lerstaden. Allt kollapsade nästan omedelbart och det är verkligen lätt att förstå när man befinner sig på plats. Vatten är det i princip inte tal om och staden var faktiskt ganska stor (ca 20 kvadratkilometer) och hade som mest nästan 30 000 invånare.

Andra stoppet på dagens lilla rundtur var Månens tempel som ligger ett stenkast ifrån Solens tempel som inte är öppet för turister. Det var vid den lättare vandringen uppför till Månens tempel som Micke blev Idol-Micke med hela Peru. Som ur ingenstans dök en hel hord med peruanskor upp och ville fotograferas tillsammans med honom. Det var verkligen inte långt till autografskrivande och inte förrän efter knappa tjugotalet knäppta bilder lyckades han slita sig fri ifrån idolklacken.

Månens tempel byggdes under Mochica-eran före såväl Inka-tiden som den Chimoriska eran då Chan Chan byggdes. Templet är en klar sevärdhet byggd i sju lager där varje lager har sina egna målningsmotiv föreställandes bland annat en orm med två huvud, fiskare och spindlar.

Tillbaka i Huanchaco stack jag ut med Kristoffer och Jocke för att käka lunch. Vi hade riktigt svårt att hitta något ställe som kändes rätt och vi två tillfällen smet vi efter att ha satt oss vid bordet och fått in menyerna. Det slutade med att vi landade på samma ställe som Jocke hade käkat på kvällen innan. Jag beställde in ett luncherbjudande bestående av två rätter där den första rätten verkligen var en minnesvärd upplevelse. In på min tallrik kom fyra potatishalvor i en gul sås. Inget mer. Ändå får man säga att rätten nästan fungerade. Såsen var rejält kryddad och gick bra ihop med potatisarna.

Marco samlade in pengar till Inkaleden under den sena eftermiddagen och efter att ha blivit 450 USD fattigare satte jag mig och skrev på ett avskilt ställe när jag äntligen lyckats få tag på en fungerande uppkoppling. Jag märkte att folk började lämna för att gå iväg och käka kvällsmat och när jag var färdig och redo för att ta en dusch var området runt bussarna nästan helt blåst på folk. Många hade stirrat och stimmat runt det faktum att någon sett ett biljardbord på ett ställe och att jag nu skulle utmanas i en ny turnering så jag hade kallt räknat med att folk skulle riva och slita i mig för att komma åt mitt mästarbälte.

Så blev inte alls fallet. Istället fick jag en invit till en mindre vinfest på Trisse-bussen. Jag satt där tillsammans med Per, Frida och Christer och skvallrade lite om busslivet i allmänhet. Efter en stund slog sig även den bussens Matilda (vår buss har också en Matilda) ner vid oss och vi hade en riktigt trevlig kväll som sedan avrundades i enkelhet med pizza på stället där vi bodde.

När folk kom tillbaka ifrån biljardspelandet fick jag lite glirningar för att jag inte hade vågat ställa upp på en biljardturnering men det är såklart inte så jag vill se på saken. Jag missade oavsiktligt tåget och dessutom hade det bara spelats lagmatcher. Obegripligt att folk ifrågasätter min självklara mästartitel!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign