Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2014-02-05 (11:16)
Inställd på en ganska stillsam och händelselös förmiddag loggade jag in på nätet via telefonen bara för att upptäcka att Jonas signalerade om en mindre kris. På morgonen hade han blivit uppringd av booking.com som meddelat honom att en dubbelbokning uppstått och att vi stod utan tak inför natten i Punta del Diablo. Sajtens representant lovade att försöka jaga rätt på ett alternativ men vi litade inte riktigt på honom och lade en stor del av förmiddagen på att söka övernattningsalternativ själva på diverse olika orter.
Att boka in fem pers samma dag på ett attraktivt budgetboende när det är högsäsong är långtifrån okomplicerat och det kändes väldigt skönt när bokningssajten hörde av sig igen och meddelade att de löst problemet och fixat sängplatser på ett annat hostel med likvärdigt läge och pris.
Vi hade också valt rätt dag för en förflyttning eftersom ett regnväder dragit in över Uruguay. När bussbiljetterna inhandlats tog vi en vända på stan för lunchintag följt av fika och glass på ett ganska lyxigt fikaställe.
Vädergudarna fortsatte spela oss i händerna eftersom uppehållsvädret dök upp som ett brev på posten just när vi skulle fotografera handmonumentet. Efter att vi fiskat upp vårt bagage på senaste nattens härbärge gick vi ombord på bussen och lät den föra oss tre timmar norrut igen, längs kusten.
Regnet vaknade åter till liv innan vi kommit fram vilket var lite bekymmersamt. Punta del Diablos busstation är nämligen ingen stor konstruktion och vid den här tiden på året är den bevisligen överfull med resenärer som, när det regnar, logiskt nog söker skydd för regndropparna. Eftersom stationen ligger några kilometer ifrån byn är taxitransport enda möjliga alternativet när man har stora väskor och man är därmed förvisad till att stå och trängas under taket med alla andra som väntar på buss- eller biltransporter i väntan på en egen bil.
Lyckligtvis fick vi napp via en privatperson som kör egen transportservice och kopplat på ett släp på sin minibuss. Väskorna fick ligga där på släpet och bli blöta under tiden vi rullade in till byn och när vi blev avsläppta var det fortfarande en bit grusväg kvar att gå. Trots att ett flertal vänliga chaufförer stannade till i det rådande regniga mörkret och frågade om vi behövde hjälp med att hitta (vilket gav ett väldigt positivt första intryck av Punta del Diablo) svor Matilda som en borstbindare när hennes resväska körde fast i leran och jag fick bita mig hårt i läppen för att undvika ett olämpligt hysteriskt skrattanfall.
Vårt hostel var av det lyxiga slaget - fräscht, nybyggt och med havsutsikt. Vägg i vägg med inrättningen låg en utmärkt restaurang och det blev så långt vi orkade ta oss i mörkret för att mätta hungriga magar före läggdags. Alla familjens tillgängliga tummar hölls för att morgondagen skulle uppvisa ett bättre väder - annars skulle vi vara förvisade till sällskapsspel under en hel dag i denna lilla fiskeby.
Våra böner tycktes hörsammas framåt midnatt men till priset av att en poolfest drog igång precis nedanför vårt rum. Några av festprissarna var våra sänggrannar och det blev en del högljudd trafik till och från rummet. Jag är så van numera vid sådant att det nästan är omöjligt att störa mig men flera av de andra i familjen tyckte det var ganska jobbigt.
<- Tillbaka
