Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2014-02-07 (11:07)
Stora planer! Av en slump hade vi fått nys om en hästfarm med budgetboende och ridtursmöjligheter för nybörjare belägen någonstans mellan Montevideo och Colonia del Sacramento som egentligen var tänkt som nästa resmål. Matilda hade grämt sig ända sedan hon missade ridturen i Salta och jag hade fått blodad tand efter mina galoppäventyr så det var egentligen inga konstigheter med att färdplanen ritades om. Lite synd bara att vi egentligen inte hann se särskilt mycket av huvudstaden men så kan det bli ibland och nu var det hästfarm som gällde som nästa stopp alltså...
Bussbiljetterna hade inhandlats vid ankomsten till Montevideo under gårdagen och Matilda, som besitter ett något större ordningssinne än mitt, lyckades via intensiv mailväxling minuterna före avfärden till farmen styra upp en bokning av en taxibil som skulle komma och hämta upp oss på en busshållplats mitt ute i ingenstans.
Taxibilen stod mycket riktigt där och väntade på oss vid hållplatsen. Färden gick förbi en övergiven mejeri-industri och sedan ut över vidderna. Efter en knapp mils skjuts parkerade chaffisen sin bil och öppnade grindarna till El Galope Horse Farm.
Vi möttes upp av tre entusiastiska hundar och Monica som driver farmen tillsammans med sin man Miguel som i princip är uppvuxen på en hästrygg och leder ridturerna. Monica höll ett kortare föredrag i mat- och mysrummet om vad som gällde för det närmaste dygnet innan vi snörade på oss skorna och stack ut på en upptäcktsfärd i omgivningarna.
Monica hade gjort några markeringar på en egenritad karta och dessutom satt ut kryss för två ställen i trakten där aggressiva hundar mycket väl kunde attackera okända vandrare. Dessa platser var jag mycket noga med att vi skulle undvika.
En lös plan var att försöka ta oss till en liten övergiven badstrand längs en flod men den hemmaritade kartan saknade avståndsangivelser och planen lades åt sidan när vi efter en bra stunds vandring endast såg en evighetslång rak grusväg ute på vidderna och inte den minsta tillstymmelse till vatten. Istället blev det fokus på hoppfoton och komjölkning när vi stannade till på granngården och spanade in eftermiddagsbestyren.
Det här området visade sig ha tunga schweiziska anor med massor av alpättlingar sedan en tid då Uruguay frestade européer med mark för att befolka landet. Inte så långt ifrån farmen ligger en by som är som ett eget litet Schweiz trots att varken alptoppar eller klocktillverkning förekommer på många mils avstånd. Schweizare håller hårdare än de flesta på sina traditioner och det var knappast en överraskning att kvällsmaten på farmen därför var ostfondue.
Mer överraskande var i så fall att de andra två middagsgästerna vid bordet var ett svenskt par - Karl och Carolina. De berättade att ridningen denna morgon blivit inställd på grund av hård blåst och att de därför skulle slå följe med oss under morgondagen. Till ostfonduen drack vi ett extremt lokalproducerat rödvin (grannen nästgårds) som tillochmed tilltalade Matilda vilket fick mig att göra en mental minnesanteckning avseende druvan, Tannat.
Det svenska paret gav oss en massa matnyttiga tips inför vårt stopp i Buenos Aires innan den trevliga måltiden avslutades. Matilda och jag hade bokat den lilla bastun med utedusch strax intill och tillbringade delar av kvällens sista timme där. Mätta, rena och rejält preppade inför morgondagens ridtur stängde vi denna dag en bra bit ut på landet i halvschweiziska Uruguay.
<- Tillbaka
