Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2014-03-05 (20:17)
Det kändes inte helt säkert att jag lämnade Ushuaia för sista gången. Jag drömmer ju om att någon gång i livet åka på polarexpedition till Antarktis och om så någonsin skulle bli fallet lär jag ju återvända hit. Men jag kommer aldrig mer att lämna staden i buss, så mycket törs jag hålla för säkert. Hur vackert Eldslandet än må vara som resedestination räcker det med att kuska igenom Patagonien på hjul en gång i livet för att känna sig färdig med saken.
Under natten hade det snöat uppe i bergen och en vit pulverskrud prydde alla berg och kullar i omgivningen. Det var otroligt vackert att titta på genom bussfönstret och efter önskemål från resenärerna gjordes fotostopp på samma två ställen som på vägen ner. Rätt kul faktiskt trots den isande kalla vinden, samma platser och ändå så olika foton jämfört med för några dagar sedan.
Frukthunden var i tjänst även denna gång vid inpassagen till Chile som ändå gick hyggligt smidigt. Marco hade fått tips ifrån tre av varandra oberoende källor om att det skulle finnas en alternativ grusväg istället för den vi åkt på under vår resa söderut och det visade sig lyckligtvis att alternativet var något mindre skumpigt.
Ändå kände man sig en aning mörbultad när vi kom fram till färjetransporten över Magellans Sund. Bussarna kördes ombord och ganska snart gick vågorna höga, mycket höga. På hitvägen hade det knappt gungat men nu var det så läskigt att jag inte under några omständigheter vågade sitta kvar i bussen eftersom jag på allvar upplevde att den höll på att välta.
Ute på däck kändes det lite bättre men det var riktigt äventyrsbetonat att ställa sig inne på toaletten för att pinka. Ytterst få båtar rundar Sydamerika via Magellans Sund på grund av den så ofta vilda sjögången och nu kunde man verkligen förstå hur kaptenerna resonerar.
I andra riktningen hade jag lyckats köpa en fantastiskt god korv och när jag nu fick syn på andra resenärer som mumsade på likadana började jag leta efter korvståndet men tyvärr var jag försent ute och korvgubben hade precis stängt för resan när jag till sist lyckades gunga mig fram till rätt plats. Istället blev det till att vackla tillbaka till bussen tomhänt som den värsta fyllekajan ute på vågorna.
Återpassagen in i Argentina gick även den smidigt och vi avslutade dagen på asfaltsvägar. Eftersom alla trånga sektioner (två gränsövergångar och en färjetransport) hade passerats utan onödiga extra fördröjningar låg vi fint till i tidsschemat och behövde inte köra så långt in på nattimmarna. Det var så kallat bushcamp som gällde på kvällen och medan taklaget förberedde för natten borstade jag tänderna för att sedan så fort som möjligt kunna rulla ut sovsäcken på taket och njuta av min välförtjänta skönhetssömn.
<- Tillbaka
