Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2000-09-19 (21:02)
Oj oj oj...
Det här är livet. OS bakom husknuten. OS på TV:n. OS överallt. Jag njuter. Som ni säkert förstår kommer denna rapport enbart att handla om mina OS-upplevelser så om sådana upplevelser av någon anledning inte skulle vara av intresse kan ni ju sluta läsa nu.
Os-debuten avklarades den 16:e. Vi var tidigt i OS-byn och köpte svindyr McDonalds mat, gick på Olympic Superstore och köade för nya OS-biljetter. På kvällen spelade först Ryssland-Egypten. Matchen såg till en början ut att bli en mycket enkel affär för ryssarna men Egypten kom tillbaka och till slut blev det faktiskt ganska spännande. De egyptiska fansen var betydligt fler än de ryska och hade helt obegripliga hejaramsor (hulhelahula - hahahah, typ).
Efter denna match var det dags för Bengan Boys (mot hemmanationen Australien). Innan matchen frågade speakern publiken hur många som aldrig hade sett handboll förut. Över hälften vrålade YES. Matchen var spännande i ungefär 20 sekunder innan Sverige gjorde mål, därefter roade vi oss med att spekulera i hur många mål Sverige skulle komma upp i samt deltog i vågen.
Igår var det matchdags igen. Vi laddade upp med att ligga på Bondi Beach med sol och bad (kanonvädret har ju kommit lagom till OS). Inifrån beachvolleybollarenan kunde vi höra hur de australiensiska damerna förlorade. De kom sedan ut på stranden tillsammans med sin överengagerade fanclub. Efter strandbesöket var vi snabbt hemma om innan det bar av till Olympic Park. Först såg vi Ryssland besegra Kuba och sedan var det dags för Sverige mot Slovenien. Matchen blev en av de värsta rysare jag varit med om. Sverige låg ju under nästan hela tiden och vi tvingades till att skrika oss hesa för att få grabbarna på fötter. Som tur var gjorde Frändesjö sitt livs landskamp och Lövgren en bra andra halvlek vilket till sist medförde seger.
Patrik Sjöberg gick runt och spände sig på arenan. På avstånd kunde vi se Carlén och "Blomman" i kommentatorsbåset. Annars inga kändisar. Dock fruktansvärt mycket svenskar. Polisen var dock förvarnad om svenskinvasionen sedan matchen mot Australien vilket förhindrade klackbildning och försvårade "små grodorna"-sjungande.
Jag vet inte hur många av er som fick chansen att se hela den 4.5 timmar långa invigningen. Vi som gjorde det fick iallafall uppleva ett fantastiskt skådespel utan döda punkter. Familjen hade gett sig iväg till Darling Harbour för att följa showen på storbilds-TV och vilken fest det blev. Tillsammans med tiotusentals andra människor applåderade vi föreställningen ackompanjerade av ett mycket fint väder. På landslagsinmarschen gällde det att jubla högst på det landslag man höll på. Jag tror jag räknade till att uppemot femtio länder fanns representerade framför storbilds-TVn och den svenska delegationen i parken var garanterat en av de större. Familjen hade dessutom lyckats få låna en jätteflagga så vi ägde faktiskt Darling Harbour för några sekunder...
Så blev det då Cathy Freeman som fick tända elden efter veckor, nej månader, nej år, av spekulation här i Sydney. Jag tycke mig nästan kunna höra hur en välbekant Södertaljerost med Securitasanknytning utropade "Nej - inte den där dj**la Cathy Freeman" men jag kan ju ha hört fel.
Annars är det absolut inte Cathy som är den största idrottaren här nere. Ian Thorpe, kallad "Thorpedo" äger hela showen. Denna 82:a med 51 i skostorlek var fram till i gårdagskväll helt oslagbar i det australiensiska folkets ögon (tur att van den Hoogenband fick ner folket på jorden). Thorpes förlust igårkväll på 200 m var en upplevelse. Vi var säkert två tusen pers framför storbildsTVn i Olympic Park men när holländaren kom i mål först blev det helt tyst. Familjen jublade dock och skrek "Go Europe" en stund...
Tyvärr gillar australiensarna mycket konstiga sporter. Jag var hemma en dag för att följa OS och kunde då konstatera att landhockey, vattenpolo, lerduveskytte, baseboll, rodd och velodromcykling har australiensiska deltagare och därför måste sändas om och om igen. Inte en chans att man visar en idrott utan australiensiska medaljchanser tyvärr. Laggymnastiken för damer är ett typexempel. Australien kom sjua och missade finalen men dessa usla tjejer som föll på rumpan hela tiden visades konstant i flera timmar, inte ett klipp dock från de duktiga rumänskorna eller ryskorna som kan det har med gympa alltså utan endast Australiens deltagare. Och med andra ord, jag kommer inte att få se en sekund av pingisen vilket är lite trist.
För att fortsatta med klagandet då. Det finns bara en enda australiensisk hejaramsa och den är jettedålig. Så här går den:
"Aussie, Aussie, Aussie, oi, oi ,oi - Aussie, oi - Aussie, oi - Aussie, Aussie, Aussie, oi, oi, oi"
Jag tror att Bettina håller på att explodera av ilska varje gång hon hör den, så trötta är vi på denna ramsa.
Annars är allt bra dock. För tillfället har jag biljetter till ytterligare två svenska gruppspelsmatcher i handboll (Frankrike och Spanien) samt semifinaler, bronsmatch och final. Dessutom har jag köpt biljett till försökspassen på friidrotten den 25:e. Jag och Andreas skall då se på herrarnas längdhoppskval, herrarnas 1500 m kval mm. Dessa biljetter är naturligtvis huvudsakligen köpta för att få uppleva OS-arenan inifrån under tävling. Skall bli mycket trevligt. Vi sitter på rad 72 så det är bara att spana efter oss...Dessutom är ytterligare biljettköp på G, vi får se om det inte kan bli lite billig volleyboll eller liknande. Det är ju bara OS i Sydney en gång så det gäller att ta för sig...
Vi tycker att australiensarna hittills har klarat sig mycket bra. Transporterna är tillochmed smidigare än vanligt. Det tar tio minuter från Parramatta till Olympic Park och vi har än så länge inte haft några problem med köer eller liknande. Peter Jihde har inte synts till något mer, han och resten av TV4-teamet har väl dragit sig tillbaka till någon lämplig festlokal.
Innan jag avslutar vill jag bara varna för att jag tycks ha blivit en sanndrömmare. Enqvist struken ur tennisturneringen precis som mina drömmar förutspådde. Dessutom prickade jag in det svenska lagkappsbronset i min 8-medaljsdröm som jag redovisade i förra massmailet. De sju medaljerna som återstår nu är således guld till Bengan, Kajsa och Alshammar, Silver till Frölle och Lööf samt brons till Norman och (var det Erica?-har glömt-måste kolla upp det).
Nej nu ska jag och Norrlands-Hasse gå igenom de lediga biljetterna och se om vi hittar några godbitar. Ikväll blir det storbilds-TV i Parramatta (5 min hemifrån på gågatan) i shorts och T-shirt. Hoppas att Frölle och Martin Gustavsson gör bra ifrån sig i sina semifinaler i simningen. Ha det!
OS-hälsningar från Rickard (och Bettina)
<- Tillbaka
