Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

28 Februari
2014-03-18 (23:47)

Att just detta skulle bli en av hela resans absolut bästa dagar var jag kanske inte riktigt beredd på även om mina förväntningar på Påskön var skyhöga. Egentligen hade vi nog mer tänkt oss denna dag som en förberedelsedag inför kommande äventyr men ödet ville något helt annat även om det hela faktiskt inleddes i ett mycket stillsamt tempo.

Man förstod direkt att frukostceremonin på vårt hostel var en morgonprocedur att se fram emot. En äldre tant med tjurig uppsyn dukade under stort allvar fram dagens servering enligt ett strikt tidsschema man inte under några omständigheter kunde rucka på. Frukosten serverades mycket gemytligt runt ett stort rektangulärt bord där man satt och diskuterade dagens planer med de övriga gästerna samtidigt som man mumsade på hemgjord pannkaka eller tekaka, sockerkaka, vattenmelon, juice och kaffe. Efteråt vägrade den buttra kvinnan att låta någon gäst närma sig hennes domäner i köket för att diska. Jag slapp gärna.

Med frukosten avklarad traskade vi därefter bort till hotellet där Rosa Bussarnas gäng bott och gratissurfade en stund på deras nätverk (vårt låg fortfarande nere) i väntan på deras avfärd. När de promenerade mot flygplatsen med sin packning hakade vi på, kramade alla farväl och fångade deras lovprisade skånska guide Marcus i farten.

Vi följde med honom till hans bil och åkte sedan den korta sträckan till svenskhotellet. Där plockade han fram sin bokningskalender som var ganska full av allt ifrån guidade turer till ettårs-kalas för sonen under morgondagen. Den enda tiden som var möjlig att köra en privat guidad tur på under våra dagar på ön var samma eftermiddag om han kunde lasta över kalasförberedelserna på sin fru. Det borde gå! Vi dumpades av längs huvudgatan för en kortare lunch medan han stack iväg och förberedde sig. Vårt lunchval föll på gårdagens empanadas-servering som vi visste var tillräckligt snabb och därtill prisvärd. Här var det snabba ryck som gällde och det är man inte direkt vana vid på denna ö där det mesta går i en långsam version av slow motion.

Som avtalat hämtades vi upp längs huvudgatan strax efter lunch av Marcus. Vi hade beställt den stora östra rundtursloopen med de absolut viktigaste sevärdheterna på ön och turen beräknades pågå i minst sju timmar. Med nästan överdriven iver kastade jag mig över denna intressanta och pålästa karaktär bakom ratten för att höra hans syn på teorier kring hur stenfigurerna förflyttades, vad han trodde om idén att de kunde vara avbildningar av UFOn, hur det var att leva och bo på ön och så vidare.

Marcus Edenskys märkliga livsöde förtjänar naturligtvis ett alldeles eget textstycke. Under en riktig långresa genom Chile kom han för första gången till Påskön. Nyfikenheten på den besynnerliga ön hade väckts och fick honom att återvända dit ganska snart igen och han träffade då den stora kärleken i form av den lokala surfartjejen Alicia som han bildade familj med. Marcus är en av få utlänningar genom tiderna som lärt sig tala Rapa Nui flytande och han har tillochmed lyckats med bedriften att starta Påsköns första tidning skriven på Rapa Nui. Idag driver han familjeföretaget Easter Island Traveling tillsammans med sin hustru. Folket på ön kallar dock inte honom för Marcus utan har döpt honom efter en sällsynt lokal ljus fisk som spelar en huvudroll i en av öns många legender.

Vårt första stopp gjordes vid Akahanga som sägs ha varit den största bosättningen på Påskön när det begav sig. Det påstås att det var i Akahanga den invandrade förste kungen Hotumatua slutligen slog sig ned för att bo vilket ger ytterligare tyngd åt platsen. Vi tittade på hur husen var byggda och alltid hade husöppningen riktad mot stenstatyerna (som i sin tur för övrigt alltid var riktade mot bosättningen). Därefter visade Marcus oss till en naturlig pool vid havet och berättade legenden om pojken som framför ögonen på sin förtvivlade mamma förvandlades till den ljusa fisken (som lokalborna ju döpt Marcus efter) just där. Efter att ha berättat legenden tog han upp två stenar, började klappa dem i takt och sjöng sedan berättelsen på Rapa Nui. Häftigt!

Efter Akahanga stannade vi till snabbt några gånger, bland annat för att kika på en av de vägar som användes för att transportera stenstatyerna samt för att titta på ett hönshus. Hönsen bodde nämligen kungligt på ön i små stenhus, faktiskt tillochmed bättre än människorna eftersom de var så värdefulla och dessutom behövde skyddas mot de andra klanernas klåfingrighet. En icke obetydlig del av den poesi som skrevs på ön handlade faktiskt om att stjäla höns!

De mest kända och fotograferade statyerna är ifrån stenbrottet Ranu Raraku. På denna plats höggs mer än 95 procent av öns ungefär 1000 stenstatyer ut för att sedan fraktas till den ahu (stenplattform) längs med kusten där statyn skulle stå och vaka över en bosättning. Stenhuggandet var beställningsjobb som sköttes av verkliga proffs och många ofärdiga och fallna statyer (föll en staty vid en transport ansågs detta ha varit meningen och den fick förbli liggande) finns kvar vid stenbrottet.

Vi vandrade runt i solen och lyssnade till berättelserna om några av de mest berömda statyerna och tog de obligatoriska fotografierna. På insidan av stenbrottet finns en krater och ännu fler statyer. Marcus lyckades lura i mig att jag skulle ta ett bad i kratersjön. Botten på sjön var alldeles gyttjig vilket gjorde att jag sjönk djupt ner i dyn inne bland vassen och knappt kunde komma upp igen över kanten till säker mark. Stenbrottets kratersjö är garanterat resans hittills märkligaste badplats.

Tongariki ligger ganska nära Rano Raraku och är öns mest häpnadsväckande rad av Moai som renoverats för japanska pengar. Femton gubbar med olika längd och utseende står uppradade intill havet i en liten vik och dessa herrar lockar onekligen till fotografering. De som är morgonpigga och har fina kameror brukar bege sig till Tongariki för att ta soluppgångsfotografier men vi fokuserade på några andra specialare som Marcus tipsade om. På ett foto ser det exempelvis ut som att vi står med i raden av stengubbar. Ett annat kul motiv är ett hoppfoto där det verkligen ser ut som att jag flyger bredvid statyerna efter att jag hoppat i precis rätt vinkel ifrån en sten.

En idyllisk sandstrand med en alldeles egen magi är kanske inte vad man förväntar sig att hitta på Påskön men den finns faktiskt! Platsen heter Anakena och det var enligt legenden vid denna strand den första kungen Hotumatua landsteg med sitt folk. Vid stranden slog vi oss ned vid en liten uteservering och beställde in empanadas och öl. Därefter kikade vi in Anakenas två sevärdheter som båda håller världsklass. Den ena är en rad med ovanligt välbevarade Moai tack vare att de under många år låg begravda i sanden innan de åter restes (alla stenstatyer fälldes när den gamla tron övergavs efter att européerna hittat till ön). Den andra är en ensam ståtlig staty som var den första som restes på ön under 1900-talet av norrmannen Thor Heyerdahl med hjälp av lokalbefolkningen.

Normalt sett brukar Marcus sjunga berättelsen om när kung Hotumatua landsteg vid Anakena tillsammans med sitt folk för sina turistgrupper efter att ha släckt ner alla ljus i en av grottorna vid Ana Te Pahu för att skapa den rätta stämningen. Dit tänkte vi ta oss på egen hand nästa dag och istället fick vi lyssna till sången på platsen som den verkligen handlar om. Jag spelade in delar av det vackra framträdandet intill stenstatyerna samtidigt som solen började kasta långa skuggor ifrån palmträden över den romantiska och oerhört vackra stranden. Det var en otroligt vacker och mycket speciell stund som fungerade som ett värdigt avslut på en dag jag aldrig kommer glömma. Innan vi åkte tillbaka till Hanga Roa blev det självklart också en stunds bad och lek på den fantastiska stranden.

För att kunna betala Marcus behövde jag ta ut pengar och vi svängde förbi en av de två bankomaterna inne i Hanga Roa. Döm om min förvåning när kortet käkades upp av automaten efter att pengarna kommit ut! Tajmingen var också den kanske sämsta tänkbara eftersom det var fredagskväll och banken inte skulle öppna igen förrän på måndag morgon. Lyckligtvis skulle vi inte flyga ifrån Påskön förrän på måndagskvällen och dessutom har jag två andra reservkort för att hantera den här typen av problem men det kändes ändå inget vidare. Marcus fick åtminstone sina pengar och ett stort varmt tack för en riktigt bra och väldigt personlig privatguidad utflyktstur. Jag tror han också uppskattade dagen eftersom det är väldigt sällan han har så små grupper med svenskar på sin ö och hur duktig han än må vara på Rapa Nui, engelska och spanska är det väl ändå alltid lite extra skönt att få prata på modersmålet skånska då och då?

Vi var ganska tagna på kvällen efter alla intryck men samtidigt fyllda av positiv energi ifrån stora upplevelser som behövde ventileras ut. Eftersom nätet fortfarande var nere behövdes något stackars mänskligt offer som orkade lyssna och det råkade bli det äldre australiensiska paret Alex och Pip som kom i vägen och fick höra om vår dag i en återberättad version samtidigt som de försökte fylla på med sina upplevelser ifrån en dag hyrbil. När vi insåg att de kört ungefär samma lopp som vi och förmodligen tänkte behålla sin bil i ännu en dag föreslog vi en gemensam utflykt nästkommande dag. Det kändes inte riktigt som att förslaget föll i god jord och vi förberedde oss istället på att behöva hyra cyklar för att avverka den lite kortare västra loopen av sevärdheter på ön på egen hand.

Vilken dag! Jag hade inte ens vågat drömma om att det kunde bli så här bra på Påskön och ändå fanns det massor med spännande sevärdheter kvar att upptäcka. Marcus hade redan dragit all väsentlig bakgrundsfakta samt ritat ut diverse måsten på kartan så nu ville jag bara ha mer! Först gällde dock lite sömn även om jag egentligen knappt tyckte att jag hade tid med saken. Min tidigare chilenska rumskamrat hade flyttat ut under dagen vilket gjorde natten extra lyxig eftersom jag fick bo i ett enkelrum utan att ha betalat för det.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign