Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2014-03-23 (23:46)
En tidig uppstigning blir alltid enklare att hantera om solen redan gått upp och eftersom den nya dagen gryr ganska så exakt 06:00 i Franska Polynesien vid den här årstiden fick vi hjälp på traven. Enligt fransyskan i vårt rum behövde man vara på plats hos cykeluthyraren redan vid sju på morgonen för att vara någorlunda säker på att få en hoj men klockan hann bli halv åtta innan vi hunnit äta dagens frukostbaguette och promenerat bort till cykelskjulet.
Vi hade tillräckligt med tur till att lyckas erövra de två sista cyklarna och fick dessutom en en skön pratstund med uthyraren som visade sig vara en riktig profil. Han utlovade kanonväder under dagen och antydde att han satt på vissa betydande kontakter som skulle hjälpa oss med den saken. De regnskurar som kommit och gått under det senaste dygnet skulle nu vara ett minne blott, och knappt ens det, försäkrade han oss. Det kan ha varit årets sämsta lögn.
Första stoppet med cyklarna blev vid Intercontinental - den lyxresort som jag joggat förbi någon dag tidigare. Visst var det flådigt och lyxigt men ändå inte så att jag skulle kunna gå under av dödlig avundsjuka. Vi knäppte lite bilder och sedan satt Elin och övervägde om hon skulle våga tjuvbada i poolen samtidigt som jag slog mig ner i en skön fåtölj och skrev dagbok. Så dök regnet upp, trots cykeluthyrarens löfte om vackert väder. Nu satt vi ju ändå ganska bra skyddade och kunde spana på rika pensionärer och lyxiga budpar på bröllopsresa men det var ändå inte riktigt så här vi tänkt oss dagens utflykt. När regnet lättade hann vi inte mycket mer än att ta några tramptag innan vi tvingades tillbaka och söka skydd i samma soffgruppsområde på Intercontinental igen.
Regnet gav upp på riktigt till sist och vi trampade vidare till den lilla byn Papetoai där vi gjorde en liten avstickare ner mot hamnen för att bland annat titta på en annorlunda cirkelformad kyrka.
Moorea är, likt Påskön, mer triangelformad än rund men i detta fall med triangelspetsen riktad åt söder. Camping Nelson ligger strax under spetsen åt nordväst och nu cyklade vi längs kusten i norr som gröps ut av två djupa vikar. Längst in i den första viken, Opunohu Bay, går en väg till en berömd utsiktsplats som vi tog sikte mot men ett obehagligt mörkt moln fick oss att göra en helomvändning och börja söka efter skydd.
Först regnade det lite lätt en stund men sedan dök väggen upp precis framför oss. Det var som att cykla rakt in i ett vattenfall och det verkligen bara forsade ner regn ifrån skyn och man kunde knappt se sin hand framför sig om man sträckte ut armen. Ingenstans tycktes heller något vettigt lä från regnet finnas och vi cyklade på ett riktigt bra tag innan vi hittade in under tak till en liten mysig servering med namnet Chez Fifi.
I väntan på att regnet skulle lägga sig beställde vi in supergoda panini. Det var otroligt gott att äta någonting annat än baguetter och pasta som jag hade levt på under de senaste dagarna och jag sneglade även lite längtansfullt åt menyns crêpes med nutella.
Riktiga tropiska regnstormar lägger sig efter en stund, så även denna, och vi gav då cyklingen ännu en chans. På vägen mot Hiltons resort som nu var målet passerade vi en publik strand som inte direkt imponerade. Sandstränderna lyste verkligen med sin frånvaro än så länge och den lilla stranden vid vår camping var fortfarande faktiskt bäst hittills.
Hilton var nog ännu ett snäpp lyxigare än Intercontinental. Vi kikade in resortens bungalows och tog lite tramsiga bilder där man låtsades bo i en av de lyxiga hyddorna. Med alla dessa oroande moln på himlen tordes vi inte bege oss bort mot nästa vik eftersom det började bli väl långt hemifrån i detta oväder och inledde därför cyklingen hemåt istället.
Strax före Chez Fifi började det regna igen. Vilken otur - nu skulle jag ju bli tvungen att stanna till och beställa nutella crêpes! Vi trodde ju att regnstormen en timme tidigare var den värsta någonsin men i regnovädret som nu följde blåste det dessutom så mycket att det regnade in under uteserveringens tak ifrån sidan och regnet dånade så högt mot plåttaket att man inte ens kunde prata med varandra. Det tog en evighet innan regnet upphörde och min goda crêpes hade varit slut sedan länge när vi äntligen kunde bege oss iväg på cyklarna hemåt igen.
Sista stoppet blev ett återbesök på Intercontinental eftersom Elin nu hade bestämt sig för att våga satsa på ett tjuvbad i poolen. Ingen sade något, kanske började personalen tro att vi faktiskt var gäster på stället eftersom vi tillbringat så mycket av dagen där? När cyklarna avslutningsvis rullades in hos uthyraren slog han på ett oskyldigt försäljarleende och drog några dåliga skämt för att förklara bort det dåliga vädret som han faktiskt lovat dyrt och heligt att vi skulle slippa. Skön typ den där!
Även om dagen hade varit en direkt katastrof vädermässigt hade det varit riktigt kul att komma iväg och se lite mer av ön. Att bara sitta en hel dag på campingen i detta galna regnoväder skulle ha gjort mig alldeles knäpp. Det fanns dessutom en annan fördel med det tropiska regnet och blåsten - myggen höll sig undan när det var dags att sova! Det gäller att hitta ljuspunkterna när paradiset inte är paradiset tänkte jag när lampan släckts och jag äntligen skulle få en natts ostörd sömn. Regnet fortsatte falla och gardinerna stod på tvären in i rummet utav blåsten genom det öppna fönstret över min säng. Snabbt somnade jag in och sov ostörd som en sten. Riktigt, riktigt skönt!
<- Tillbaka
