Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

20 Mars
2014-04-08 (07:09)

Gårdagen hade varit så fylld av upplevelser och intryck att det i det närmaste kändes givet med en lugn förmiddag för återhämtning. Receptet på detta var välbekant sedan tidigare; Hibiscus uteplats efter ett morgonbesök i affären för baguetteköp. Det hade nu hunnit gå några dagar sedan det stora ovädret och vattnet hade blivit mer och mer klart i viken för varje dag vilket inbjöd till något längre svalkande dopp men under merparten av tiden höll jag mig i skuggan.

Matilda och jag hade haft svårt att matcha varandras tider sedan jag anlände till Tahaa och trots att nätet var bra hade det inte blivit några telefonsamtal oss emellan förrän nu. Med bara en dryg vecka kvar tills hon skulle ansluta fanns det hur mycket som helst att prata om och längta till. Då och då passade jag på att retas lite genom att upplysa henne om att jag satt och plaskade med fötterna i vattnet eller såg en rolig fisk eller krabba men merparten av tiden diskuterade vi packning, vårt schema och hur otroligt det skulle bli att träffas igen.

Dagens andra baguette svällde lika mycket i munnen som den första. Den intogs på Hibiscus veranda eftersom merparten av personalen åkt iväg för att göra diverse ärenden med en båt till den betydligt större systerön Raiatea som ligger innanför samma korallrev som Tahaa. Med katten borta vågade helt enkelt råttorna dansa på borden, annars kändes det lite tveksamt att äta medhavd mat på restaurangens domäner. Vi hade egentligen också tänkt göra en dagsutflykt till Raiatea som är en betydligt större ö än Tahaa under vår vecka på plats men detta visade sig vara både dyrare och mer komplicerat än vi hade föreställt oss och nu lutade det åt att dessa planer skulle kastas på soptippen.

Jag hade sneglat i flera dagar åt de tre kajakerna som låg uppdragna på Hibiscus brygga och försökt sälja in idén om en långtur i varsin sådan till Elin och nu hade hon börjat mjukna om hon först skulle få göra ett träningsåk. Med graciösa rörelser svingade vi oss i varsin kajak och paddlade i stilla takt bort mot vikens mynning. Man fick vara lite på sin vakt för att undvika att gå på grund mot koraller och stenar men generellt sett gick detta provåk riktigt bra och en bit ute i havet kunde vi se den motu som var tänkt som ett mål på en längre kajakutflykt under någon av de två återstående heldagarna på Tahaa.

Man hade inte någon särskilt skön position i kajaken och det kändes lite stumt och ömt i ryggen efteråt men utrustningen som sådan upplevdes som klart sjöduglig och vi bestämde oss för att sikta mot den stora kajakutflykten redan nästföljande dag. Någon större planering skulle inte behövas och om vädret mot förmodan skulle bli för dåligt hade vi dessutom en reservdag.

Så värst mycket mer hände inte under resten av dagen mer än att vår kvällsmat blev lite försenad på grund av familjens utflykt. Tänk vad snabbt man vänjer sig vid rutiner, om man ätit prick klockan 19:00 fyra kvällar i sträck och maten oannonserat förskjuts med trettio minuter den femte kvällen hamnar man ju nästan i en mindre hungersnöd! Tur då att maten som alltid var högklassig när den väl serverades och har man inte större bekymmer än så i vardagen vet man att livet är riktigt bra.

Egentligen led vi också av ett annat riktigt i-landsproblem; Leos totala avsaknad av musiköra började förvandla vistelserna i restaurangen och på uteplatsen till lätt tortyr. Den stackars farbrorn tycktes bara äga två cd-skivor med musik och dessa gick på ständig repeat. Den ena var en lokal polynesisk produktion vars låtar lät precis likadant allihop och jag hade sedan länge lärt mig hela utantill. Den andra skivan var ännu värre - en julskiva vilket förmodligen är den mest opassande musik som kan spelas i fuktig semesterhetta. Vem vill lyssna till "Rudolf med röda mulen" och "Stilla natt" på semestern liksom? Nu när jag hade en fungerande fläkt intill sängen var det denna musik som förföljde mig till sömns om nätterna istället för den skoningslösa fuktiga hettan. Så visst, alltid är det något som stör men på det stora hela tuffade verkligen dagarna på ute på Tahaa i den mest problemfria stil man kan tänka sig.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign