Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

29 Maj
2014-06-14 (00:05)

Tonga är Tonga. Det innebär att inga tidtabeller någonsin är till att lita på utan som ansvarig drar man iväg när det känns rätt oavsett om det är före eller efter utsatt tid. Ett alldeles utmärkt exempel på detta fenomen är färjan från Tongatapu till Eua. Även om guideböckerna påstår något helt annat går båten faktiskt alla dagar i veckan utom på söndagar och sedan en tid tillbaka har det varit utlyst att det är klockan 11:00 på förmiddagen som gäller. Ett brittiskt par på mitt guesthouse hade dock fått känna på hur saker plötsligt förändras några dagar tidigare då kaptenen fått för sig att 10:00 var en bättre avgångstid och de snöpligt missat båten. Någon hade ombetts sätta upp anslag i hamnen samma morgon och detta var tydligen det enda som krävdes för att lägga om tidtabellen helt för en av landets viktigaste färjerutter.

Således spelade det ingen roll för mig att det billigaste sättet att ta sig till färjeavgången var att åka med Toni klockan åtta på morgonen när han skjutsar barnen till skolan - jag skulle åtminstone vara i så god tid då att om avgången flyttades en timme var jag ändå på plats. En ung belgare slog följe med mig och blev nog mer överraskad än jag när vi i hamnen fick beskedet att båten hade flyttats till klockan 13:00. Han hade rest i åtta månader på lättresta Nya Zeeland där allting fungerar hela tiden och tycktes nästan chockad över hur lättsamt folk tar på tidtabeller här.

Vi lastade av vår packning som utlovades vara i säkra händer på båten och promenerade sedan in till stan för att sysselsätta oss med något. Jag föreslog en kaffe och lite Internetsurf på Friends vilket accepterades och när den surftimmen hade gått började vi röra oss tillbaka mot båten med ett kortare fotograferingsstopp längs vägen hos de brädspelande männen under trädet. Belgaren hade kommit på att han behövde ta ut pengar för att kunna hantera sin vistelse på Eua som inte har några bankomater och så snart vi hade köpt färjebiljetter i kassan som nu öppnat vid båten inleddes den femton minuter långa promenaden tillbaka igen. Och sen tillbaka igen. Tur, retur, tur, retur - det är så man dödar fem timmars väntetid.

Ombord på båten tog vi och några andra turister plats ute på däck. Lokalborna hittade istället sina utrymmen på mellanvåningen under tak där de bredde ut små mattor och filtar och lade sig för att sova. Jag kom i samtal med ett internationellt sällskap på tre personer och det visade sig att tjejen av de tre var en taiwanesiska vilket fick mig att gå igång en smula. Det är rätt sällan, tycker jag, som man möter taiwaneser som pratar riktigt bra engelska och jag pumpade henne i förebyggande syfte på precis allt värt att veta om landet som turist om man någon gång ska åka dit. Stackaren såg till sist helt förskräckt ut när mina frågor bara fortsatte hagla över henne och jag fick berätta som det var - bara några dagar tidigare hade jag läst en intervju med en erfaren resenär som varmt lovordade maten på den taiwanesiska landsbygden och det var egentligen så min nyuppståndna nyfikenhet på landet väckts.

I början av båtresan passerade vi flera små fina öar som man kan åka till över dagen ifrån Nuku''alofa men sedan började den drygt två timmar långa färden kännas rätt seg. Belgaren blev sjösjuk och höll sig undan och den internationella trion satt för sig själva och planerade sina dagar på ön i en liten stuga som de hade hyrt till ett bra pris. Det kom därför som en riktig befrielse då båten äntligen nådde hamnen på Eua och att detta var dagens höjdpunkt på ön förstod man med tanke på den stora grupp människor som samlats vid kajen för att ta emot oss. Några kvinnor sjöng vad jag tror var en hemkomstsång när de gick i land vilket fick alla i hamnen att jubla och själv letade jag mig fram i myllret av människor till en man som på knackig engelska frågade vart jag skulle. När jag svarade Hideaway som var namnet på stället jag bokat nickade han och visade mig till en skåpbil där jag slängde in min packning. Jag var inte helt säker på om detta verkligen var den transport jag beställt men lyckligtvis dök strax en kvinna upp som skulle åka med. Hon pratade väldigt bra engelska och försäkrade att jag var i rätt bil. Tydligen var hon den bortresta ägarens fru och dessutom den person jag mailväxlat med vid bokningen av boendet som jag faktiskt hade ganska höga förväntningar på.

Skönt nog behövde jag inte bli besviken för boendet höll ännu högre klass än jag vågat hoppas på. Anläggningen Hideaway är belägen ungefär tjugo meter från havet och sitter man på restaurangverandan har man en alldeles perfekt utsikt vid solnedgången. Nöjer man sig inte med detta går det också att ta den mysiga stigen ner till en terass med liggstolar byggd på strandens klippor. Andra grymma fördelar med detta boende är att det inhyser öns enda restaurang, öns enda wifi-uppkoppling, en enklare frukost ingår och det är härligt nog varmvatten i den egna duschen. Dessutom är platsen lite av ett centra om man vill boka guidade äventyr på Eua eller vill ha hjälp med tips. Man kan ju lugnt påstå att nivån nästan är att betrakta som en ren lyx för en backpacker som mig och jag var barnsligt nöjd över att inte ha valt det billigare boendealternativet på ön.

Jag hade turen att kunna pumpa ett brittiskt par som bott på Eua i några dagar på information och tips samtidigt som jag käkade fisk för första gången sedan seglingsturen på Cooköarna (blev lite väl mycket av den varan då men nu njöt jag verkligen av mahimahi i curry med ris och sötpotatis) och gick sedan nästan bananas av upphetsning när jag upptäckte att jag hade en svag wifi-signal som nådde in på mitt rum vilket innebar att jag kunde köra Facebook-chat med Matilda både morgon och kväll utan att behöva lämna sängen. Taggad till tusen att ta mig an denna ö med stöd av faciliteter i toppklass somnade jag kanske lite väl sent för att vara perfekt förberedd inför morgondagen som jag framförallt tänkt mig som en orienteringsdag. Så går det lätt när man är uppspelt!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign