Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2014-06-18 (00:06)
Oron över att jag skulle känna av träningsvärk i armarna när jag vaknade denna morgon visade sig vara helt obefogad. Inte ens om jag klämde på dem kunde jag känna den minsta lilla ömhet! Däremot hade jag ont i ryggen men fick verkligen skylla mig själv. Inte nog med att jag tagit en eftermiddagstupplur utan att blåsa upp liggunderlaget, till nattsömnen hade jag gjort om misstaget av ren och skär lathet! Min rygg skulle jag dessutom vilja påstå är den del av den egna kroppen som är i sämst kondition och att bete sig på det här viset är nästan att sätta likhetstecken med att bjuda in till ryggskott.
Till frukost dukade Kava fram smörgåsar och tillsammans åt vi upp ett helt bröd. Min filosofi på den här typen av delresor med fysiska aktiviteter är att äta kolossala mängder mat för att inte gå tom på energi under dagarna och den levde jag verkligen efter nu. Så snart frukosten var avklarad började vi packa ihop alla prylar och ta ner tälten. Fumliga jag fick en hjälpande hand med att vika ihop min tältduk och sedan lyfte jag fram alla saker till kajaken men överlät åt Kava att stuva den så att han fick allting i optimal ordning. Vår farkost var fortfarande så fullastad att jag fick trängas med skärbrädor, stekjärn, konservburkar med rödbetor, en burk oliver och en plastförpackning med ägg i min cockpit där jag dessutom hade en vattendunk mellan benen samt min egna vattenflaska och snorklingsutrustning liggande löst.
Vi tog några snabba paddeltag bort till byn där Kava fyllde på den andra vattendunken som vi använt oss av och sedan fäste en krok på sin fiskelina. Han påstod att vi skulle ta oss igenom riktigt fina fiskevatten denna dag och om turen var med oss skulle det bli färsk fisk till kvällsmat. Därefter lämnade vi Falivai och tog sikte på ön Ovalau som det grovt räknat beräknades ta två timmar att paddla till.
Knappt hade vi hunnit komma in i en paddlingsrytm innan det nappade och Kava med stor entusiasm kunde hala upp en trevally, som var stor nog att bli basen i en kvällsmåltid, ur plurret. Vattnet var lika stilla som under gårdagen och jag tyckte mitt paddlande flöt på riktigt fint. Fortfarande kunde jag inte känna av någon betydande trötthet i mina armar och därmed kändes det nog som att jag kunde lägga den oron åt sidan för gott.
Under dagens chipspaus då vi låg i lä av en ö kunde Kava peka ut stranden vi siktade på. Det är lite lömskt att avståndsbedöma med blotta ögat till sjöss har jag lärt mig och jag tenderar alltid att vara för optimistisk i mina tidsbedömningar men visst såg det ut att inte vara särskilt långt dit? Den här gången visade det sig dock att jag hade någorlunda rätt och ganska snart närmade vi oss den läckra stranden på den obebodda ön då det åter ryckte till i fiskelinan och upp ur vattnet kom en mindre snapper som skulle få komplettera upp kvällsmåltiden. Dagens paddling hade bara tagit 1,5 timme vilket jag tog som ett tecken på att takten ändå var hygglig utan att vi på något vis stressade eftersom det hade pratats om två timmar.
Rutinerna började falla på plats nu. Dra upp kajaken på stranden, kort vila, enklare lunch (mackor igen vilket jag nu började tröttna något på men jag hade räknat ut att brödet inte skulle räcka så länge till så snart borde andra alternativ vänta) och sedan tältuppsättning. Jag fick hjälp med tältet även denna gång men lovade mig själv att göra ett eget försök nästa gång det var dags - nog skulle det väl kunna bli en hajkare av mig också?
Jag kände mig inte särskilt badsugen och enligt Kava skulle snorklingen utanför denna ö endast vara medioker så istället satte jag mig i skuggan och skrev dagbok på läsplattan som jag tagit med. Precis innan avfärden hade jag nått en ny rekordnotering för 2014 genom att bara ligga tio dagar efter med skrivandet och för att inte tappa alltför mycket hade jag tagit med plattan med ambitionen att åtminstone få till fem inlägg under kajakturen förutsatt att jag lyckades ladda upp batteriet längs vägen. Nu är ju förutsättningarna för detta inte optimala på en öde ö men förhoppningsvis skulle tillfällen till saken ges senare och ännu fanns det lite liv kvar i plattan.
Precis som väderprognosen angett började det blåsa upp en del under eftermiddagen. Tanken var att vi skulle campa på Ovalau i två nätter och bara göra en paddlingsutflykt under morgondagen men nu märkte jag på Kava att han var lite orolig över vädret. Han berättade att han har stort förtroende för bolaget som ställer samman den väldigt exakta prognosen och om den stämde skulle det blåsa för mycket för att vi skulle få lov att paddla under morgondagen enligt företagets säkerhetspolicies. Kanske skulle vi dock kunna ta en förkortad tur över det skyddade vattnet till den bebodda grannön och göra ett kyrkobesök. Jag respekterade både företagets policies och säkerhetstänket och misstänkte dessutom att min guide egentligen kände olust inför att jobba på en söndag vilket faktiskt är förbjudet enligt lagen här och höll med om att reservplanen lät bra.
Under tiden som kvällsmaten förbereddes fick jag en lite skrockfull föreläsning ifrån Kava om att han fått för sig att jag var en människa född med naturlig tur. Han menade att han känt av auran av tur som han påstod att vissa människor har redan under första paddlingsdagen och tyckte sig fått kvitto på saken under dagen när han halat upp två fiskar. På min förra tur fick jag kämpa som en dåre för att få fisk, tillade han. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga först men efter en stunds eftertanke höll jag med honom. Saker brukar lösa sig för mig utan att jag anstränger mig så våldsamt, sa jag. Det tror jag säkert, svarade han då.
I många år rörde jag inte mat som kom från havet men i vuxen ålder har jag blivit bättre och bättre på att uppskatta fisk och seafood i allmänhet. Den fisk som Kava serverade denna kväll i grön curry med ris som tillbehör var verkligen sagolik och jag är uppriktigt glad över att jag tränat mig till att äta fisk (för det är faktiskt vad jag gjort under många år) så att jag nu kan uppskatta en måltid som denna. Vädret blev ännu lite ruggigare på kvällen och jag gömde mig i tältet med läsplattan för att skriva en stund innan jag råkade somna utan att (ännu en gång) ha blåst upp liggunderlaget. Ibland kan man fråga sig hur korkad det är tillåtet att vara?
<- Tillbaka
