Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

11 Juni
2014-06-21 (03:09)

Scrambled eggs med stekt potatis var dagens frukost. Det blev mycket äggbaserad mat nu och inte undra på det när vi haft med oss hela 40 ägg i kajaken. En sak som märktes väldigt tydligt var att vi bokstavligen ätit upp en stor del av vår last för det var så mycket enklare nu än några dagar tidigare i veckan att få plats med allt och man kunde faktiskt också känna att kajaken var lättare än vid starten när vi kom ut på vattnet.

Vinden hade droppat av en hel del under natten och det kändes inte alls som att det var samma vatten vi var ute och paddlade i som under gårdagen. Denna dag tog vi den kortare vägen till Euniki och därmed föll min teori om att det skulle vara för strömt att ta sikte på ön från detta håll så varför vi rundat Eukafa och korallrevet i gårdagens vilda vatten förblev ett mysterium som på sin höjd Kava skulle kunna svara på men jag frågade honom aldrig. Fortfarande kunde man få en och en annan våg över sig men det var inte alls på gränsen till kaos som under gårdagen.

Denna morgon tordes hunden inte ens skälla ifrån stranden. Kanske hade den lärt sig att kajaken skulle komma i land och istället intog den bara en säker spaningsposition varifrån den kunde se oss vada den sista biten i vattnet bredvid bryggan upp på land. Vi hörde höga skratt eka ifrån den närmaste byggnaden där en grupp människor satt och åt frukost. Det visade sig att man hade besök över dagen utav tre kvinnor ifrån Fiji som var på plats på Tonga för att predika om sund, gärna vegetarisk, kost och de behövde med säkerhet denna dags ledighet ifrån den sysslan för de pratade nog allt som oftast inför döva öron. Tongas invånare älskar mat i stora lass och det ses i det närmaste som något positivt att vara lönnfet. Vid flera tillfällen har jag exempelvis hört personer beskrivas som "big and healthy".

Turistsäsongen startar inom de närmaste veckorna ungefär samtidigt som valarna kommer. Resorten Treasure Island, som ägs av en amerikan och hans mexikanska fru, skulle få säsongens första riktiga gäster nästa vecka och nu var Kavas polare på plats för att få stället i ordning. Kava hade sagt att det var goda möjligheter att stället skulle ha wifi och när jag fick se ett lösenord skrivet på en griffeltavla tändes hoppet ytterligare att jag skulle kunna överraska Matilda men tyvärr hade man ännu inte ringt teleoperatören och bett dem öppna upp för säsongen. En våg av besvikelse sköljde över mig, jag hade nästan räknat hem uppkopplingen när jag såg lösenordet.

Elektriciteten var åtminstone påslagen och jag satte min läsplatta på laddning, småpratade lite med folk och tog sedan en promenad utmed stranden följt av ett svalkande dopp innan jag kastade mig i en hängmatta belägen i skuggan och författade. Lunchen bestod av greksallad med rödbetor (folk i denna del av världen envisas med att lägga till burkrödbetor till precis alla maträtter utan att riktigt kunna förklara varför) som i intogs i resortens kök tillsammans med den stärkande drycken som jag lärt mig uppskatta mycket på denna kajaktur bestående av vatten med några klyftor färskpressad lime och socker som ser ut som rörsocker.

Kava hade fått för sig att han skulle sköta fisket själv den här dagen. Kanske hade mitt skämt under gårdagen om att min tur gått förlorad satt sig djupare än det var tänkt? Istället visades jag till en bungalow där jag ställde av mina saker och sedan bestämde jag mig för att återbesöka korallrevet med ormen och bläckfisken. Denna dag vågade jag dock inte simma lika långt ut i min övertygelse att ormen fortfarande var kvar därute och låg och lurpassade på mig och återvände därför till min hängmatta tidigare än revet egentligen förtjänade.

På plats på resorten fanns också en besynnerlig medelålders ryska med ett stort intresse för biologi som jag aldrig riktigt fick kläm på trots ett par korta samtal. En bit in på eftermiddagen tog Kava och hans polare iväg henne i en båt med en massa packning och det var inte förrän de återvände utan henne som jag fick klart för mig att hon hade för avsikt att campa på en öde ö en bit bort i en hel månad alldeles själv och studera flora och fauna. Egentligen skulle hon åkt dit några dagar tidigare men öppningen i korallrevet in till ön var så smal att man inte vågat ta henne dit i blåsten av rädsla för att gå på grund. Söderhavet drar onekligen till sig märkliga personer ifrån alla världens hörn.

Jag såg aldrig Kava fiska och hade därför på känn att någon form av överraskning väntade till kvällsmaten. Det visade sig att hans polare erbjudit sig att laga mat till oss och vi bjöds på en riktigt krämig kycklinggryta med oliver som ännu en gång visade på hur duktiga många är på Tonga att laga god mat. Av någon anledning ville man att jag skulle byta bungalow vilket jag snabbt gjorde och sedan drog jag mig tillbaka extra tidigt för att verkligen kunna njuta ordentligt av en riktig säng för första gången på många nätter. Runt det var ett myggnät av bästa kvalitet fäst så jag vågade ligga och skriva en stund med pannlampan tänd fastän jag hade dörrar och fönster på vid gavel för att få in den friska havsbrisen. Helt underbart!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign