Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2014-07-16 (01:04)
Vinden ven rejält utanför hyddan som var belägen på den blåsiga sidan av ön och jag hade svårt att sova under större delen av natten. Nu spelade det ju i ärlighetens namn inte särskilt stor roll eftersom jag inte hade någon viktig aktivitet att passa eller hålla mig pigg till. När det äntligen blev morgon började vinden också avta och även om pannkakorna var utbytta mot gröt och toast vid frukostbuffén var det en bra morgon eftersom folk hälsade på mig som en mästare till en följd av gårdagskvällens stora krabbrace-triumf.
Mikko gick fortfarande och muttrade över den bittra knappa förlusten och berättade att han ämnade dra idrottshistoriska paralleller ifrån längdskidspåren och jämföra med Mietos klassiska förlust mot Wassberg med en hundradels sekund vid OS i Lake Placid 1980 i sin blogg på nätet. Det kändes som en värdig och rättvisande jämförelse!
Nu när vädret inte var så bra och jag redan hade manta-snorklingen avklarad kändes denna dag (som egentligen var inlagd som en buffert för att jag inte skulle riskera missa mantorna) lite överflödig och kom mest av allt att präglas utav väntan. Inte för att jag egentligen hade något speciellt att vänta på utan mer för att dagen skulle gå. Jag låg och försökte skriva dagbok i en avskild hängmatta men hade problem med disciplinen och kände mig uttråkad och rastlös. Självklart kan inte alla dagar under en så lång tidsperiod som ett år vara fullmatade med äventyr men dagar som denna ger mig mer än något annat dåligt samvete över att jag slösar bort resebudgeten på att göra ingenting.
En bit in på eftermiddagen tog jag farväl av den finska krabb-tvåan som nu skulle resa tillbaka hem till Norden samt rumskamraten Luke och sedan drog jag fram min egna snorklingsutrustning ur packningen. Hannah hade sagt att min blåsiga strand var absolut bäst om man ville kika på liv under vattenytan men även om vinden hade avtagit gick vågorna fortfarande så höga på den sidan av ön att jag inte ville snorkla där på egen hand av säkerhetsskäl. Istället begav jag mig således ut på framsidan och plaskade runt i en timme utan att se annat än sporadiska fiskar och färglösa koraller. Men bättre det än rastlös frustration i hängmattan. Klara i-landsproblem i Söderhavet att känna sig rastlös i hängmattan eller att tycka snorklingen är färglös förresten!
Det återstod fortfarande några timmar på mitt wifi-pass och jag använde dem till att slösurfa på fotbolls- och resesidor innan jag gick och duschade och gjorde mig i ordning för middagen. Eftersom alla jag hade hängt med under de senaste dagarna hade rest vidare fick jag leta efter nytt sällskap. Jag kom att hamna vid ett bord med fem brittiskor som naturligtvis kände igen mig som krabb-mästaren men jag kände mig utanför konversationen och fick väl egentligen inte uppmärksamhet förrän jag utgav mig för att vara vegetarian och fick in en jättegod vegetarisk pasta medan alla andra satt och petade i en smaklös kyckling-huvudrätt. Det har blivit så mycket kyckling på sista tiden att det helt enkelt var värt en chansning och denna gång lyckades jag verkligen pricka rätt!
Kvällens underhållning lät inte så spännande på förhand men visade sig vara riktigt givande. En kille med skön stil, begynnande flint och en rejäl kalaskula under den obligatoriska Hawaii-skjortan berättade på ett uppsluppet vis om Fijis geografi, språk och kultur. Han berörde även den problematiska politiska situationen även om han inte riktigt vågade tala i klarspråk på den punkten (detta är ingenting annat än en diktatur) och jag tyckte faktiskt att jag lärde mig en hel del under min sista Yasawas-kväll.
<- Tillbaka
