Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2008-08-08 (18:28)
Jag har vandrat rakt in i världens största skådespel genom tiderna. Ingenting, och då menar jag ingenting, har lämnats åt slumpen. Vid uthämtning av bagage på flygplatsen har man stationerat ut två personer som tar emot väskorna som kommer ut på bandet och ställer dem i prydlig ordning. Tio meter bort längs rullbandet står ytterligare två personer och rättar till eventuella missar från kollegorna samt justerar den packning som vidrörts av passagerare på jakt efter sina väskor. Ytterligare 10 meter bort står ytterligare två funktionärer och så fortsätter det... I perfekta rader längs rullbandet på exakt samma avstånd från varandra står bagagevagnar utplacerade på förhand. Informationsdiskarna är fler än vad jag kan räkna till. På flygplatsen då, i stan är det nästan ännu värre.
Vid varje gathörn står poliser och vid varje liten korsning finns uniformsklädda allvarliga män med sådana där röda lasersablar som jag blivit vansinnigt förälskad i under tidigare besök i Asien. Stiliga viftande rörelser säkerställer att trafiken (består förresten enbart av tomma taxibilar) inte skall vara till bekymmer för stadens besökare. Längs varje större gata finns dessutom civila vitklädda personer som bevakar sina 50 meter av OS.
Flygresan var tämligen händelselös. De två svenska taekwando-tjejerna var med på planet och flög över för att vara med på invigningen. De berättade att de därefter tänkte ladda upp i Japan för att sedan återvända när det är tävlingsdags. Jag håller ett par extra tummar för de här två Malmö-tjejerna som lärde känna varandra redan på dagis.
Efter ankomst och en kortare vila drog jag iväg på jakt efter en storbilds-TV att följa invigningen på. På metron sprang jag på en amerikan och vi gjorde gemensam sak. Han hade varit på plats i några dagar och rekat och rekommenderade storbildsskärmarna på Himmelska Fridens Torg. Så fick det bli, trodde vi! Väl framme vid detta gigantiska torg gör vi samma upptäckt som hundratusentals kineser - torget har spärrats av! Istället fick det bli invigning på en mysig bargata i utkanten av en av Pekings hutonger. Amerikanen visar sig vara en riktig profil. Han har lagt hur många tusentals dollar som helst på resan men har inga biljetter. Trots detta är han i full övertygelse om att han kommer kunna se nästan vilket event som helst gratis. "I''ve brought a frisbee, everyone loves an American with a frisbee, I''ll just need to place myself in a park and invite people for a game and after a while they''re gonna start to throw tickets after me". Så nu vet ni hur man fixar OS biljetter också!
Om invigningen har jag bara en sak att säga: De är världsbäst på sådana föreställningar, kineserna.
Första eventet för mig blir imorgon. Jag har biljetter till alla morgondagens damhandbollsmatcher (sex st) och vi får väl se hur många jag orkar med. De svenska damerna ser jag såklart, därefter får vi se om orken tryter.
<- Tillbaka
