Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2015-01-02 (18:26)
Världsarvshysterin som drabbat mig i Australien fortsatte att styra mina dagar och jag såg egentligen ingen anledning till att ändra på ett vinnande koncept som ständigt tycktes ta mig till nya spännande platser. En resa med stadsbuss följdes av en kortare promenad genom en park med vackra alléer och därefter var jag framme vid Hyde Park Barracks som är en av de elva listningarna i världsarvet Australian Convict Sites där jag under de senaste veckorna redan hade hunnit besöka två andra platser kopplade till det världsarvet.
Kasernerna som uppfördes av straffångar under tidigt 1800-tal har genom årens lopp haft ett flertal olika funktioner likt logement för straffångar, immigrationsdepå för ensamma kvinnliga immigranter, domstol och regeringskontor. Att traska runt i denna byggnad som idag fungerar som museum med ett par inhyrda hörlurar på huvudet är en intressant tidsresa och roligast var kanske att höra om hur man gjort arkeologiska utgrävningar i huset och hittat diverse små skatter som råttorna flyttat runt bakom väggar och under golv.
Centrala Sydney går att hantera till fots även om avstånden är ganska långa och mitt nästa mål var att ta mig till udden Mrs Macquarie''s Point som jag tycker är den bästa fotograferingsplatsen när man vill fånga Operahuset och Harbour Bridge på samma bild. För att komma till udden måste man vandra genom The Royal Botanic Gardens och det gör man med glädje eftersom parken håller hög klass. Ute på udden finns dessutom berömda Mrs Macquarie''s Chair vilket är en sittplats som höggs ut i sten till en guvernörshustru som älskade att sitta och spana ut mot vattnet efter anländande skepp ifrån Storbritannien. Självklart knäppte jag alla de obligatoriska turistbilderna och fick hjälp av en annan turist med fotograferingen när jag själv tog plats på stenbänken.
Via Operahuset traskade jag därefter vidare till Darling Harbour vilket är ett modernt marint område som ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag glömmer aldrig hur coolt jag tyckte Darling Harbour var vid mitt första besök i centrala Sydney för många år sedan. Då hade jag aldrig upplevt något liknande och blev orimligt förförd av glashusen, palmerna och fontänerna. Många resor senare har liknande platser upplevts på flera andra ställen i världen men Darling Harbour kunde ändå dra fram de gamla uppspelta känslorna ifrån juli år 2000 då jag precis hade landat i mitt dittills ojämförligen största äventyr någonsin. Under den hösten hände det vid ett par tillfällen att jag åkte in till city ifrån Parramatta med min sparkcykel bara för att få svänga runt här ett par vändor innan jag tog sikte på Operahuset och The Royal Botanical Gardens.
Nostalgipromenaden tog mig vidare till Sydneys tämligen imponerande Chinatown innan jag satte igång "The Quest for Bridey O Reilleys". Under OS i Sydney fungerade nämligen puben Bridey O Reilleys som en svenskpub dit alla svenska fans och atleter sökte sig och jag visste att den på ett ungefär låg mellan Chinatown och järnvägsstationen. Efter att ha finkammat säkert ett femtontal gator i jakten på puben (där jag en natt när det begav sig lånat en av de svenska seglarnas deltagarbrickor vilket resulterade i ett par nyp i häcken) provade jag en ny sökstrategi. Ett trådlöst nätverk och Dr Google gav det svar jag fruktade. Puben hade hunnit byta ägare och namn flera gånger under årens lopp men jag lyckades åtminstone hitta dit till sist, beställde in en kall och försökte snacka med bartendern som visste betydligt mindre om ställets historia än jag. Det verkade inte heller imponera på honom att hela svenska handbollslandslaget stått på pubens scen kvällen efter finalförlusten och sjungit för sina fantastiska fans som i ett par veckor hade förtrollat hela OS-byn med "Små Grodorna". Inte heller imponerades han av att man vid ett besök på pissoaren kunde ha JO till höger och Jörgen Persson till vänster när man lättade på trycket.
Nostalgi må vara fantastiskt på många sätt men det mättar inte hunger. Jag bestämde mig för att gå tillbaka till Chinatown för att hantera den saken och hamnade då på en asiatisk foodcourt där en hel meny med spännande rätter beställdes in. Hela dagen hade i princip tillbringats till fots och jag insåg nu att det vore ganska skönt att sitta stilla ytterligare en stund.
Antalet IMAX-biografer i världen börjar närma sig ett tusental och världens största filmduk för detta format finns i Darling Harbour. Biografen fanns här redan när jag bodde i Sydney men då blev det aldrig av att jag såg någon föreställning vilket jag tänkte åtgärda nu. Efter en titt i tablån och på priserna kom jag dock på andra tankar och sköt upp saken till en annan gång. Det känns mer och mer givet att jag inte är i Sydney för sista gången och ska så stora pengar betalas ser jag helst en film jag är intresserad av. Istället avslutade jag stadsutflykten med en promenad till läckra Queen Victorias Building som inhyser ett köpcentra med dyra klädaffärer. Jag nöjde mig med att kika runt en stund och tog sedan bussen hem till Peter och Rachel istället för att njuta av tillgången till fritt nätverk och trevligt sällskap. Dessutom behövde jag planera lite inför morgondagens spännande nostalgi-utflykt till Parramatta där jag bodde och pluggade år 2000.
<- Tillbaka
