Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2015-02-18 (19:12)
De flesta som tillbringat en längre tid på främmande ort för att exempelvis plugga, jobba eller resa brukar kunna vittna om hur lokalpatriotismen på många vis blir större och viktigare än någonsin tidigare. Särskilt tydligt tycks detta bli för oss idrottsälskare med ett favoritlag på hemorten och i den kategorin av människor råkar jag falla in... Under året som gått hade jag streamat allsvensk fotboll till frukosten i Guatemala och legat sömnlös i ett tält i Australien och oroat mig över hur det gick för mitt MFF i kvalreturen mot Sparta Prag till Champions League som spelades samtidigt som jag befann mig utan uppkoppling mitt ute i ingenstans.
Denna kväll några dagar efter min hemkomst skulle allting avgöras för mitt MFF. Ett sent slumpmässigt reduceringsmål på bortaplan mot ett österrikiskt plastfotbollslag där en känd dryckestillverkare pumpat in mångmiljonbelopp i klubben hade gett oss vädring på Champions League inför kvalreturen. Det var på Matildas förslag vi stannat ett par dagar extra i Malmö så att jag skulle få uppleva den avgörande kvalmatchen i rätt miljö. Även om vi inte hade biljetter till själva matchen var planen att vi skulle åka in till stan och uppleva uppladdningen på plats och sedan se själva matchen på en sportbar.
Hela dagen var en nervös transportsträcka mot kvällen. För att döda tid tänkte jag visa upp köpcentrat Emporia för Matilda men i en kombination av nervositet och förvirring hade jag svårt att hitta dit. Vägnätet i södra Malmö har varit under ständig ombyggnad under de senaste åren i takt med att staden vuxit söderut och vi fick faktiskt irra runt en rätt bra stund innan vi hittade rätt. Klart skämmigt för min del!
Jag shoppade en långärmad tröja för att börja rusta mig för ett kallare klimat än jag vant mig vid även om vädret denna sensommar i Sverige fortfarande var mycket behagligt. Vi återvände därefter till Kristineberg och tog några timmar senare bussen in mot stan där jag stämt träff på Ölcaféet vid Möllevångstorget med MFF-vännerna som jag haft årskort tillsammans med under många år. Det blev ett härligt återseende och dessutom en massa uppsnack inför matchen i en miljö där man verkligen kunde ta på den spänning som låg i luften inför den explosion som väntade. Dessutom hann jag med att dra en och en annan reseskröna.
När vännerna begav sig iväg till Swedbank Stadion för att se matchen live förflyttade Matilda och jag oss till stampuben Sir Tobys för att följa matchen på TV. Det var en kväll då allting stämde som det kommer pratas om i stan under hela min livstid. Malmö gjorde ett tidigt ledningsmål på straff och det följdes upp av ett drömmål på ett långskott ifrån Magnus Eriksson. När härföraren och Malmösonen Markus Rosenberg i slutet av matchen kaxigt punkterade tillställningen i en snabb kontringsvåg höll taket på att lyfta på puben. Jag kastade min träningsjacka upp i taket och såg Matildas leende i ögonvrån. Hon visste onekligen vad hon gjorde då hon låtit mig stanna i Malmö ett par extradagar för att få chansen att uppleva detta lilla mirakel i rätt miljö.
Det blev verkligen en kväll jag aldrig kommer att glömma. För folk som inte engagerar sig i fotboll låter det säkert fånigt och banalt men för mig som alltid följt laget noga, haft ett årskort i en herrans massa år och gått och stöttat lagbygget regniga oktoberkvällar mot sömniga lag ifrån Sundsvall och Åtvidaberg som parkerat spelarbussen i eget straffområde var detta något av det största som kunde hända. Det hade sagts att den tiden var förbi då hemvävda svenska lag kunde kvala in till miljardbyggenas lekplats men likväl var vi där nu. Lilla Malmö på samma lekplats som jättar likt Barcelona, Chelsea och Juventus. Någon påpekade glatt att Manchester United visst inte lyckats platsa i turneringen i år. Jag bara log.
Matilda visste, vilket tål att upprepas, helt klart vad hon gjorde då hon lät mig stanna kvar några extra dagar i staden för att få uppleva detta mirakel på hemmaplan. Hon följde också tålmodigt med på en andra vända bort till Ölcaféet bara för att jag skulle få känna på stämningen och krama om mina MFF-vänner som återvände dit för att fira denna magiska kväll. Det var fest, sång och glädje men mer än något annat var det helt overkligt.
Festerna var annars något jag kanske hade trott skulle ta en lite större plats på resans agenda än vad de faktiskt kom att göra och om jag blickar tillbaka på detta tema är det egentligen bara tre partyn som verkligen sticker ut som helt oförglömliga. Det första värt att nämna var skumpartyt i Cancun. Jag har alltid velat testa att gå på skumparty men när chansen uppenbarade sig i livet kände jag mig väl egentligen för gammal men lyckades bli övertalad och hängde på ett glatt gäng ifrån mitt hostel med Jonathan, som jag nyss lärt känna, i spetsen. I det dyra inträdet ingick tillgång till fri dricka och därefter bestod den suddiga mexikanska kvällen av dyk in i skummet på dansgolvet där man kunde hålla sig kvar tills det började svida för mycket i ögonen. Fantastiskt kul!
En andra fest som var mycket annorlunda och kom att ha direkt påverkan på den fortsatta resan liksom mitt fortsatta liv inleddes som ett glatt spontant initiativ ombord på en Rosa Buss i Peru som just lämnat Lima och tagit sikte på Paracas. Spelet shotroulette hade köpts in för att sätta färg på en bussfest och så kan man också lugnt säga att det blev. Spelet tycktes inte helt balanserat för vissa nummer fick dricka väldigt mycket mer än andra. Värst hade kanske Therese det vars nummer 21 (som snabbt döptes till Foppa efter hockeyspelaren som alltid bar detta nummer på sin rygg) drogs hela tiden men även jag kom in i tuffa perioder då det verkligen gällde att kämpa.
Spelandet fick till följd att vår buss var på väldigt glatt humör då vi nådde Paracas och därifrån blev minnesbilderna lite svåra att hålla isär. Klart är att Frida gjorde sig odödlig senare på kvällen genom att tro att det skånska uttrycket "lide limonad" betydde Lidl Limonad vilket belönade henne med skrattsalvor och en egen sång. Senare på kvällen genomförde jag en pingismatch mot Johan vilken bör ha varit sevärd sett till mängden shots som hade intagits. Det var dock inte de intagna shotsen, Lidl limonaden eller pingismatchen som förändrade mitt liv utan beslutet att krypa till kojs uppe på busstaket där en plötslig instinkt fick mig att välja en plats bredvid Matilda som nyss tillfrisknat efter att ha varit ordentligt sjuk sedan ett djungelbesök i Ecuador. På något vis hittade min hand hennes där i mörkret uppe på taket och sedan var det bara kört och ingenting skulle längre bli som förut.
Den sista verkligt minnesvärda festen var helt alkoholfri och sett till möten och upplevelser under resan det kanske allra häftigaste som hände. Vid mitt besök i den lilla önationen Kiribati lyckades jag bli inbjuden som hedersgäst till ett bröllop. Under en alldeles fantastisk kväll fick jag i egenskap av hedersgäst hålla ett tal inför hundratalet gäster, genomföra uppvisningsdans med brudens mor inför en jublande publik, äta massor med god mat och bli rituellt nedsprayad med parfym på dansgolvet! Detta var ett typexempel på en upplevelse av det slag man bara kan hoppas på men aldrig planera och vetskapen om att jag spelade en ytterst central roll under denna den största av kvällar i en familj på andra sidan jordklotet får mig alltid att le när jag tänker tillbaka till dagarna på ön Tarawa i Kiribati.
Glädjeruset då var på samma nivå som denna kväll och jag hade fortfarande svårt att begripa vad som skett då jag och Matilda tog nattbussen ut till Kristineberg. Sverige hade fått vänta i 14 år på att ett lag skulle kvala in till Champions League som under den tidsperioden vuxit till en extremt penningstinn och prestigefylld turnering. Bedriften mitt Malmö FF stått för då man slagit ut högre rankade lag som Sparta Prag och Salzburg skulle egentligen inte kunna låta sig göras men hela prestationen rimmade så otroligt väl med den inställning jag levt efter under de senaste åren. Ingenting är omöjligt bara man ger sig f-n på att genomföra det!
<- Tillbaka
