Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2015-11-12 (16:23)
Huvudmålet under den sista heldagen i Singapore var att knäcka resans första världsarv - Singapore Botanical Gardens - och någonting annat av betydelse stod egentligen inte på agendan för dagen. Eftersom det började hällregna under tiden vi käkade frukost (ägg, toast, äpple och kaffe/te) i repan på vårt hostel saktade vi ner på tempot och väntade ut ovädret. Det ville dock inte riktigt ge med sig och till sist gick vi tillbaka till vårt mindre charmiga rum och väntade ut regnet med dagboksförfattande och pocketböcker.
Till sist slutade regndropparna smattra mot plåttaket och vi letade oss ut på stadens gator. Under regnväntan hade jag kommit på att det vore kul att ta en geocache i landet och en lämplig skatt på gångavstånd hade letats upp. Som de rutinerade geocachare vi är lyckades vi hitta gömman utan att koppla upp oss och därmed var det tunga uppdraget slutfört. Vi tog en mindre lunch på en enkel hawker station och letade oss sedan fram till metron för att åka ut till Botanical Gardens som ligger en liten bit utanför stadens absoluta centrum.
Att samla på världsarv är en passion/hobby som föddes under mitt år runt jorden eftersom jag upptäckte att UNESCOs världsarvlista leder mig till en härlig blandning av klassiska absoluta sevärdheter och lite mer okända guldkorn. Ibland är den stora upplevelsen eller utmaningen faktiskt just att ta sig till själva världsarvet men oftast är det platsen i sig som är mest speciell. Singapore Botanical Gardens skrevs in på världsarvslistan så sent som nu i somras men har länge varit en stor besöksattraktion. Platsen anses vara världsledande inom tropisk botanik och otroliga fyra miljoner människor besöker varje år denna botaniska trädgård, som skapades 1859 av Lawrence Niven.
Inledningsvis var vi inte särskilt imponerade av trädgårdsområdet och vi koncentrerade oss på två saker; dels att försöka fotografera en märklig svart varelse som såg ut som en blandning av fjäril, fluga och fågel (vilket vi inte lyckades med) och dels att försöka irritera oss så lite som möjligt på en attack-fotograferande japan som tycktes förfölja oss och dök upp precis överallt med sina löpningar på tio meter följda av ett stopp och klick med sin stora kamera, sen en ny kort löpning följd av ett klick osv. Vi lyckades inte särskilt väl med det heller.
En bit in i parken kom vi fram till en sjö som kändes anlagd i en något japansk stil och som tillsammans med omgivningarna var väldigt vacker. I sjön simmade sköldpaddor och stora fiskar och ovanpå vattenytan flöt fantastiska näckrosblad som tycktes hämtade från ett TV-spel eftersom de var så overkligt stora och såg ut att kunna bära en människas vikt. Vi tog ett varv runt sjön och siktade sedan in oss på The Orchid Garden vilket är Singapore Botanical Gardens absoluta dragplåster. Med all rätt skulle det visa sig!
Orchid Garden innehåller världens största samling av orkidéer. Bara det är ju smått fantastiskt. Lägger man sedan till den fantastiska utställningsmiljön har man definitivt en sevärdhet i världsklass. Den attack-fotograferande japanen var naturligtvis också på plats och tycktes bli extremt stressad varje gång jag eller Matilda lagt beslag på en blomsterrabatt för fotografering vilket gjorde att han fick stanna upp och vänta en stund. Jag tror helt ärligt jag tog foton på säkert hundra blomstermotiv på ungefär en timme. Hur är det egentligen möjligt? Orchid Garden är ett givet måste för alla Singapore-besökare som inte är direkt fientligt inställda till blommor.
För att vila våra ben lite inför en kommande bergsbestigning hade vi bestämt att det skulle bli mer taxiresor de närmaste två dagarna. Därför satte vi oss bekvämt i en bil utanför den botaniska trädgården och bad chauffören köra oss till Makansutra Gluttons Bay vilket är en hawker station som man tipsar om på anslagstavlorna på vårt hostel. Det blev en jättesuccé! Vi valde mat från flera olika stånd och ropade bland annat in grillspett med jordnötssås, morotskaka och räkor i en löjligt god röd sås. Maten intogs med fin utsikt ut mot marinan och var något av det absolut godaste vi båda ätit i år. Det här med hawker stations är verkligen en höjdare!
Med all denna mat nedtryckt i våra kroppar behövde vi gå ner allt gott en smula och strosade därför långsamt runt i marinan. Vi stannade till vid en utomhusscen och lyssnade en stund på ett band som repade, klev upp på taket av en flytande restaurangfarkost för att kolla utsikten, var inne och kikade in ett mycket exklusivt kafé och landade till sist i varsin barstol på en uteservering belägen intill vattnet där vi beställde in varsin mojito.
Då alkoholen tagit slut satte vi oss i en taxi hem till boendet. Jag hade fortfarande inte blivit fri från min jetlag och kämpade varje kväll med att lyckas somna. Denna kväll höll jag så när på att lyckas runt midnatt men väcktes av ett galet smattrande fyrverkeri precis vid tolvslaget. Det visade sig i efterhand att starten på en stor och viktig hinduistisk högtid firades på detta vis. Just där och då var jag inte helt nöjd med situationen men sådant får man vara beredd på om man bor i utkanten av Little India.
<- Tillbaka
