Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2016-12-05 (21:13)
Hotellets enkla frukost, som specialbeställts extra tidigt för att vi skulle hinna iväg innan solen gått upp, slank snabbt ner och kvinnan som styrde och ställde på City King ringde efter en taxi åt oss. Taxi är kanske lite att överdriva då det blev en av Vilingilis golfbilar som kom för att hämta upp oss och därmed hade det närmaste dygnets långa hemresa inletts. Många färdmedel har jag använt mig av på mina resor men det här var första gången i golfbil. Naturligtvis på Maldiverna av alla ställen.
Vi tog färjan över till Malé, därefter en taxi till andra sidan ön och sedan färjan över till flygplatsen (som snart kommer förbindas med huvudstadsön via en bro sponsrad av Kina). Vid incheckningen pratade vi om hur märkligt det är att vi aldrig blivit uppgraderade till en högre klass på något flyg med tanke på hur många gånger vi rest luftburet och hur ofta man hör talas om andra som får ett så lyxigt erbjudande. Inte heller den här gången var det dock vår tur och vi fick nöja oss med att sitta med pöbeln i ekonomiklass som så många gånger förut.
När planet lyfte kunde vi också sammanfatta Maldiverna som en destination som det räcker med att besöka en gång. Sri Lanka hade motsvarat alla våra förväntningar och det hade väl egentligen Maldiverna också gjort på sitt sätt men den extrema glorifieringen av landet som planetens främsta drömresmål känns något konstlad. Visst har havet här otroliga färger och visst är miljöerna denna atoll-nation bjuder på även i övrigt paradisiska men landets miljöproblem kändes deprimerande och gästfriheten är inte på något vis exceptionell. Hade jag fått välja vilken destination som helst i samma kategori som jag fick återbesöka hade jag tveklöst hellre valt någon Söderhavs-destination likt Cooköarna eller Fiji före Maldiverna. Söderhavet kändes på något vis mer äkta och genuint även om det är svårt att peka på exakt vad som gör skillnaden. Men det är klart att alla som någon gång i livet får en chans att prova på att bo på träpålar på lyxig resort på Maldiverna måste ta en sådan chans - det är en stor upplevelse!
Kanske hade någon bestämt sig för att lyssna på våra uppgraderings-drömmar ifrån incheckningen på flygplatsen i Malé tidigare samma dygn? Efter en tämligen händelselös flygning ifrån Malé till Doha tog vi oss nämligen till gaten för nästa flyg där vi högst oväntat fick beskedet att vi blivit uppgraderade till första klass! High five! Förväntningarna sköt i höjden - en tröttsam och seg hemtransport förvandlades plötsligt till ett äventyr av ett slag som vi inte hade erfarenhet av sedan tidigare.
Det kändes nästan overkligt att kliva ombord på planet tillsammans med det fina folket samtidigt som pöbeln trycktes ihop längre bak i farkosten utan ett vi ens behövde se dem. Redan innan avfärden hade vi hunnit beställa in varsitt glas champagne som vi skålade med samtidigt som vi vräkte ut oss i de enorma sätena och de närmaste timmarna fortsatte i samma anda. Vi beordrade in varsitt vinpaket till trerätters-menyn och Matilda valde att mumsa på en laxsnurra till förrätt. För min del blev det en ostbricka innan vi tog sikte på huvudrätten som var varsin rejäl saftig köttbit med potatisgratäng som följdes av en mumsig dessert. Flera glas rosébubbel var hann också passera revy och lyxen visste knappt några gränser. All god mat samt frikostigheten med den alkoholhaltiga drycken ovanpå många timmars restid gjorde oss så småningom väldigt sömniga. Då var det bara till att fälla det enorma sätet, som i princip förvandlades till en säng, och luta sig tillbaka. Både Matilda och jag sov riktigt gott i flera timmar hela vägen fram till Köpenhamn där vi landade vid kl 20.
På Kastrup sa jag för Matilda att jag fick en känsla av att mina föräldrar skulle möta upp oss fastän någon sådan service inte hade avtalats. Mycket riktigt! De stod där i ankomsthallen och erbjöd en transportservice hem till dörren som naturligtvis var enormt uppskattad med tanke på alla timmars restid vi hade samlat på oss. Ännu ett fantastiskt äventyr på nivån dröm-bröllopsresa var därmed avverkat och vi kan inte annat än vara tacksamma över att leva i en tid när sådana här äventyr är möjliga att genomföra. Under bara några få år har vi hunnit med att tillsammans besöka flera riktigt spektakulära hörn av denna planet. Vi är verkligen lyckligt lottade som har möjligheten att bege oss iväg på sådana äventyr men också modiga som alltid törs ta vara på de chanser vi bjuds. Och lite knäppa. Såklart!
<- Tillbaka
