Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2017-05-25 (12:54)
Världens största köpcenter väntade på oss. Dubai Mall rymmer helt osannolika 1200 butiker och är ändå under utbyggnad. Det skulle aldrig kunna vara aktuellt att resa med en kvinna till Dubai och inte besöka denna kommersens högborg och man skulle kunna tro att om det var någon gång Matilda hade extra bråttom att komma iväg till dagens upplevelser skulle det vara den här morgonen. Men icke. Först sov kvinnan så länge att jag hann författa nästan ett helt dagboksinlägg innan hon vaknade och sedan beordrade hon upp oss till gymmet på hotellets översta våning för ett morgon-träningspass. Tyvärr sträckte min kvinna sin nacke just när vi höll på att byta om och hade därför svårt att genomföra sina övningar men jag fick kört en stund på motionscykeln.
Snabba ombyten och en kortare taxiresa senare traskade vi in i Dubai Mall som inte såg alltför märkvärdigt ut ifrån utsidan (vid den entré där vi hamnat). Butiksutbudet var ungefär vad man kunde förvänta sig och prisnivån tycktes vara marginellt högre än hemmavid. Den första stunden av axelryckningar och känsla av att man hade förväntat sig mer kom dock av sig när den ena attraktionen märkligare än den andra uppenbarade sig framför oss. Vem får exempelvis för sig att installera en hel ishall mitt inne i ett köpcenter strax norr om ekvatorn? Eller en nöjespark med åkattraktioner? Eller ett helt kvarter med guldbutiker?
Vi stannade en stund framför den enorma akvarieväggen och tittade på hajar, rockor och fiskar och gick sedan och spanade en stund i lyxbutiks-kvarteret där alla världens kända designers fanns representerade innan vi återvände till ett fikaställe intill hockeyrinken så att vi skulle kunna underhållas av araber som snubblade fram över isen samtidigt som jag satte i mig en magisk nutellakaka. Med fikastunden avklarad tog vi oss an den enkla manövern att lämna världens största köpcenter för att gå ut på en terass och beskåda världens högsta byggnad, Burj Khalifa.
Denna smalare och smalare byggnad har 163 våningar och mäter 828 meter från botten upp till den spetsiga toppen. Den öppnade 2010 efter sex års konstruktionsarbete. När man står alldeles nedanför inser man att det är rätt högt och undrar hur en så pass smal konstruktion egentligen mår när det stormar kraftigt? Vi hade på förhand bestämt oss för att inte åka upp till världens högsta utsiktsplattform på våning 148 eftersom priset är hutlöst (ca 800 sek per person). Det finns en budgetvariant för knappt halva priset där man kommer till en lägre plattform (våning 124) men även det känns på tok för dyrt när man liksom missar att komma högst och ändå betalar lika mycket som för en bra match- eller konsertbiljett. Vid den här varma tiden på året är det dessutom ganska disigt i Dubai och svårt att se särskilt långt eller ta bilder och som ett sista argument emot var det inte särskilt länge sedan vi var uppe i Petronas Towers i Kuala Lumpur och upplevde något liknande.
Istället knäppte vi pliktskyldigt de obligatoriska turistbilderna och återvände sedan in i Dubai Mall där vi passerade förbi ett nöjesområde som bland annat innehåller det smått genialiska konceptet Kidzania där barn får prova på att vara yrkesverksamma vuxna i några timmar. Det finns massor av yrken att välja på, allt ifrån brandman till butiksbiträde, och när arbetsuppdraget är utfört erhålls betalning som man sedan kan handla någonting för inne på området. Ett pedagogiskt och listigt koncept som ger föräldrarna tid att shoppa i lugn och ro på Dubai Mall.
Vi kände oss därefter tämligen färdiga med detta köpcentrum och följde skyltningen mot pendeltågen. Detta ledde till en evighetslång promenad förbi nya kvarter av ändlösa rader med butiker som aldrig tycktes ta slut innan vi äntligen kom fram till (och hoppade på) ett tåg söderut. Ett antal stopp senare hade vi förflyttat oss ca 25 km och tagit oss till den nybyggda stadsdelen Dubai Marina som domineras av höga bostadsskyskrapor men även fungerar som porten ut till den konstgjorda palmen ute i havet. Vi bytte till spårvagn, åkte ytterligare några stationer och bytte sedan igen till den monorail som byggts för att transportera människor ut på palmen hela vägen längs dess stam ut till spetsen.
Även om man sett bilderna på de konstgjorda öarna som formar palmen har jag aldrig riktigt funderat på vad man byggt upp ute på palmbladen. Svaret visade sig vara bostadshus samt fina anslutande stränder. Tänk vad märkligt egentligen att bo på en konstgjord palm! Längst ute på palmen hittar man det spektakulära temahotellet Atlantis, ett mindre köpcenter som bland annat inhyser en av Gordon Ramseys restauranger samt diverse upplevelser som kostar pengar likt ett vattenland och ett akvarium. Vi nöjde oss med att strosa runt långsamt i hettan längs promenadstråket på det yttersta palmbladet, knäppte lite bilder och tog sedan samma monorail tillbaka till Dubai Marina.
Det är riktigt mysigt att strosa runt i Dubai Marina när solen är på väg ner. De långa promenadstråken kantas av fräscha kaféer och restauranger, dyra båtar och otaliga solnedgångs-kryssningsbåtar. Som en kuliss har man otaliga spektakulära skyskrapor i glas och stål. När solnedgången vankas kan man ta smått fantastiska bilder i denna miljö samtidigt som temperaturen blir mer hanterbar. Vi slog oss så småningom ner på en av restaurangerna och käkade italienskt samtidigt som vi spanade på den ständiga strömmen av människor som promenerade förbi och hade ett par riktigt mysiga timmar.
Överdoseringen av kollektivtrafiken i Dubai denna dag fick oss att satsa på ett ännu bekvämare alternativ och vi letade oss upp längs en bakgata där vi lyckades vinka in en taxi. Det skulle kunna låta som ett självmordsförsök med extremt lidande när jag bad chauffören att åter ta oss till Dubai Mall men denna gång var vi inte ute efter att spana in världens största shoppingcenter utan attraktionen mitt emellan detta och världens högsta byggnad. Vattenspelet Dubai Fountain går igång en gång i halvtimmen varje kväll och är naturligtvis, eftersom den/det är skapad i Dubai, världens största koreograferade fontän/vattenspel. Det är för övrigt samma människor som byggt fontänen som ligger bakom fontänerna utanför casinot Bellagio i Las Vegas och är det någon plats på denna planet som det moderna Dubai påminner om och tävlar med så är det väl just Las Vegas?
Vi brottade oss fram i den förväntansfulla folkmassan till hyggliga åskådarplatser bakom en kortvuxen indisk familj som tagit plats längst framme vid räcket intill poolkanten. När skådespelet så småningom gick igång efter tjugo minuters väntan ackompanjerades showen av synkroniserad ljussättning samt klassisk musik med en tydlig arabisk ton. Publiken fokuserade under första hälften på att filma med sina mobiltelefoner. Förmodligen kommer de aldrig någonsin hitta någon som är intresserade av att se klippen och i ärlighetens namn var vare sig Matilda eller jag särskilt imponerade. Jag har tidigare sett ungefär samma grej utanför Bellagio och framförallt har Matilda och jag upplevt den fantastiska Parque de la Reserva i Perus huvudstad Lima. Där hade man jobbat mycket mer med ljusshowen och det gick dessutom att promenera igenom vissa av de otroliga fontän-skapelserna.
Dagens sista taxiresa hem ifrån Dubai Mall till hotellet kom att bli dagens kanske mest minnesvärda och oväntade upplevelse. När vi klev in i taxin frågade chaffisen artigt varifrån vi kom. Av någon anledning fick jag för mig att fråga varifrån han kom vilket möttes av viss förvåning. Svaret var Nepal och detta fick igång ett inledningsvis trevande samtal som dock snart fick en mycket oväntad vändning. Det visade sig att vår chaufför efter tio års taxikörande i Dubai just precis nu hade sin allra sista körning någonsin i staden innan hemresan till Nepal nästa morgon. Vi slöt cirkeln och han upprepade flera gånger att det en gång i tiden började med en man ifrån Jamaica och det avslutades med ett par ifrån Sverige. Många människor i Nepal kommer få höra just denna mening och det känns lite häftigt att vi är en del av hans summering av de tio åren i Dubai.
Nu återstod det bara för nepalesen att återlämna bilen och sedan skulle han nästa morgon flyga hem för att ligga och vila i sin säng i två månader. Varje år hade han jobbat elva månader i sträck sju dagar i veckan och sedan rest hem till Nepal och vilat i en månad. Ynkliga två incidenter som hade renderat i böter hade han råkat ut för genom åren och han redogjorde noga för hur skuldbördan egentligen borde ligga hos någon annan beträffande dessa händelser. Inte en endaste trafikolycka hade han varit inblandad i. Hans fokus, utöver säker bilkörning, hade istället legat på att att köpa till sig sedlar ifrån sina kunder för att skapa en internationell sedelsamling. Han hade kommit upp i ca 130 valutor och faktum var att han bara någon minut tidigare bytt till sig en ny med en kund precis innan han plockade upp oss. För oss var det mycket oklart vad valutan "sessels" var men efter ledtråden att det rörde sig om en självständig önation kom vi på att han menade Seychellerna men hade lite svårt med uttalet.
När han skulle visa oss sedeln var den dock försvunnen och nepalesen blev mycket bekymrad. Kanske hade hans kund lurat honom och behållit pappersbiten? Hans stora stund förvandlades till ett lite olyckligt ögonblick och han fick svårt med koncentrationen. Den söta chauffören letade på alla tänkbara platser, likt jackfickorna och i handskfacket under tiden han körde och när vi stod stilla vid rödljus genomsökte han golvet i bilen utan framgång. Sedeln fanns nog inte i bilen och Seychellerna lär ha hamnat utanför sedelsamlingen. När vi lämnades av vid hotellet försökte en annan hotellgäst ta en plats i bilen men nepalesen vinkade bort henne. Han var färdig med Dubai nu. För alltid. Vi var också färdiga med Dubai. För den här gången.
<- Tillbaka
