Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2018-02-01 (21:40)
Det tål att upprepas. En riktigt bra dag inleds med pannkakor. Detta var en sådan dag i Bahrain. Längs gatan med alla restaurangkedjorna fanns nämligen även IHOP (International House Of Pancakes) och vi hängde på låset när de öppnade på förmiddagen för att kunna få den optimala starten på dagen inför dagens kulturutflykter. Landet ståtar med två kulturella världsarv och jag hade inte för avsikt att missa något av dem men för att vara på säkra sidan att det mest intressanta av dem inte prioriterades bort på grund av hettan, ork eller tidsbrist såg vi till att börja med det så snart vår packning hade dumpats i receptionen på lägenhetshotellet.
Bahrain Fort är inte längre ifrån huvudstaden än att man kan ta sig dit för en acceptabel peng i en taxi. Med en riktigt fin vy ut mot en stor bukt är detta fort listigt beläget och därtill i ett ganska gott skick efter omfattande renoveringar. För att verkligen få en förståelse för fortets historia har man därtill byggt ett museum alldeles intill men precis som på så många andra håll i världen var muséet stängt på måndagar och vi fick därför orientera och guida oss själva helt efter bästa förmåga.
Rundvandringen i det världsarvslistade fortet kom att handla väldigt mycket om att undvika en stökig skolklass som befann sig därinne mellan murväggarna samtidigt som oss. Vi avverkade avsevärda mängder meter stenmur i den labyrintliknande konstruktionen och när hettan så småningom gjorde oss orkeslösa återvände vi till byggnaden som inhyste det stängda muséet för att ta en fika innan vi begav oss vidare. Vi befann oss en ansenlig bit utanför huvudstaden och hade tur som fick hjälp av personalen med taxi-uppringning då inga taxibilar syntes till när vi ville bege oss vidare.
Taxichauffören hade riktigt svårt att hitta till "Pearling, Testimony of an Island Economy" som är ett ganska nytt världsarv lokaliserat i de gamla gränderna på Muharraq som är en ö med bebyggelse som kan sägas vara sammanvuxen med huvudstaden Manama. Till sist fick vi hoppa av där det kändes som att vi var nära målet och sedan frågade vi oss fram eftersom skyltningen var bedrövlig. Stadens ekonomi byggde en gång i tiden på pärlhandel och ett antal upprustade lämningar hjälper besökaren att förstå hur staden en gång i tiden såg ut och fungerade. Fokus är huvudsakligen på gamla fina köpmanspalats och vi besökte ett par av dessa men störst intryck lämnade nog ändå ett gammalt traditionellt tehus där vi föga överraskande drack te men också mumsade på dadlar och provade gamla traditionella huvudbonader som lämpade sig utmärkt som rekvisita på sociala medier.
Det var mysigt men svårnavigerat i de trånga gränderna och så småningom tog värmen udden av orken vilket gjorde att vi tog beslutet att lämna världsarvet. Ifrån Muharraq tog vi en taxi tillbaka till vårt boende på lägenhetshotellet för att hämta ut våra väskor och bege oss till flygplatsen. Vi ville vara på säkra sidan att komma med vårt flyg tillbaka till kalla Norden nästa dag och hade därför bokat ett boende på flygplatshotellet i Abu Dhabi så vi tog ett kvällsflyg tillbaka till Förenade Arabemiraten och tog därmed farväl av det Formel 1-tokiga landet Bahrain som vi förmodligen aldrig mer kommer återse.
När vi väl återvände till Abu Dhabi var det otroligt smidigt att kunna ställa resväskorna på en vagn man rullade framför sig och gå hela vägen under tak fram till hotellet. Klockan hade ännu inte hunnit bli så mycket när vi hade installerat oss så det blev ett pass på hotellets gym för oss båda innan vi avnjöt en buffémeny i hotellrestaurangen. Tanken var att detta skulle vara resans sista kväll men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig. Detta var vi dock lyckligt ovetande om när vi begav oss till kojs med välfyllda magar redo att inleda vår hemresa nästa morgon.
<- Tillbaka
