Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2018-02-18 (07:25)
Bildgoogling hade lett till valet av St Francis Bay som övernattningsställe och för att få ut lite mer av stoppet hade vi tänkt oss en morgonpromenad längs den bildsköna kuststräckan i anslutning till orten. Vi snörade naturligtvis på oss promenadskorna så snart vi hade fått i oss den egenkomponerade frukosten och taggade upp för en promenadrunda på sex kilometer som Hendrik och Anne-Marie hade rekommenderat. Det duggregnade och kändes kyligt redan när vi kom utanför dörren och efter 150 meter började det regna rejält. Friluftsproffsen från Sverige vände lite skamset på klacken och åtnjöt istället för en rask långpromenad en mycket kort och stilla vandring bland de flådiga vita jättehusen i grannkvarteren. Så kan det också bli ibland.
Därmed lämnade vi St Francis Bay i bil något tidigare än planerat. Färden gick västerut, längs världsberömda Garden Route, och siktet var inställt på den mycket populära naturparken Tsitsikamma där vi tänkte oss kunna få revansch för den uteblivna promenaden tidigare på morgonen. Spontant valde vi en avfart som kändes rätt och hamnade då vid starten av en lagom lång skogsvandring på 2 km med viss kupering som utgick ifrån det lilla samhället Stormsrivier. Skogen var tät som en regnskog eller djungel men där upphörde alla sådana likheter och för oss kändes det egentligen viktigast att vi promenerade, inte var vi promenerade. Det hade blivit väldigt mycket stillasittande de senaste dagarna och benen skrek och bad nästan om att få rastas.
Farligt nog hade vi fått syn på en skylt som gjorde reklam för Tsitsikamma Micro Brewery i det lilla samhället så när promenaden var över var också det korta sunda kapitlet denna dag över. Jag beställde in en ölprovning och Matilda serverades en lakritsmilkshake ifrån 60-tals-dinern bredvid som hade samma ägare som bryggeriet. Därmed uppnåddes yrsel för min del redan före lunch denna måndagsmorgon. Inte riktigt så man inleder den normala arbetsveckan hemmavid.
Naturparken är allra mest berömd för den spektakulära bron Suspension Bridge belägen vid Storms River Mouth dit vi sedan begav oss. Den sega bilkön till biljettluckorna och det höga biljettpriset skrek turistfälla så det hördes hela vägen hem till Sverige men det kändes ändå konstigt att vistas i naturparken utan att kolla in bron och hade man väl fastnat i kön med bilen gick det ändå inte att göra en u-sväng. Lagom till vi svängde in på parkeringsplatsen började regnet falla men nu när vi ändå hade betalt för härligheten fick vi stå vårt kast och tog därför oss an de 900 meternas promenad fram till Storms Rivers mynning. Man var mestadels skyddad av träden för regnet och även om det varnades för ormar kände jag mig trygg då turistmassorna var tillräckligt stora för att hålla de ringlande krabaterna på behörigt avstånd. Vandringen innehöll ganska många trappsteg och bjöd på en del riktigt trevliga utsiktsmöjligheter även om det mulna och regniga vädret gjorde sitt bästa för att förstöra stämningen.
Hängbron över flodmynningen är 77 meter lång och konstruerades ursprungligen 1969 men har senare byggts om och stabiliserats för att tåla ett tjugotal feta turister samtidigt. Själv fick jag ta mig ett djupt andetag innan jag, med mina bästa stolta och oberörda steg, traskade över. Höjdrädsla när man är ute och reser är sällan en bra egenskap då många sevärdheter skall envisas med klättermöjligheter och liknande men den här gången bet jag ihop ovanligt bra och fick beröm av Matilda. På vägen tillbaka över bron var vi nästan ensamma och passade på att knäppa lite bilder. En vacker dag hade de säkert blivit riktigt fina.
Det började bli dags för lunch efter att vi traskat tillbaka samma väg som vi kommit och vi trodde oss faktiskt kunna hitta något bättre och billigare än vad som erbjöds i det överfyllda tältet vid parkeringen. Olyckligtvis vände vi av mot en vägskylt med bestick som tog oss till ett nästan övergivet hotell där kocken förmodligen prioriterade att fortsätta sin lunchtupplur istället för att laga vår mat när beställningen kom in. Tiden drog iväg och utan att vi riktigt hade förstått vad som hände hade vi nått långt in på eftermiddagen och hade fortfarande minst tre timmars bilkörning kvar. Mitt mikrobryggeri-besök hade satt mig ur spel som chaffis så Matilda fick ta ansvaret för hela körpasset längs Garden Route.
Kanske var det de senaste två årens torka, kanske kunde man skylla på det grå molninga vädret med duggregn? Vi imponerades iallafall inte särskilt av Garden Route under de här timmarnas körning. Den enda sträckan vi upplevde som lite spektakulär var runt den populära turistorten Knysna, i övrigt var utsikten ifrån vägen tämligen medioker och regionens marknadsförare måste därmed gratuleras till ett synnerligen väl genomfört arbete. Med kanske en timmes bilkörning kvar vid den ganska stora staden George lämnade vi kusten för dagen och började röra oss norrut. Vägen ledde oss över ett ganska spektakulärt bergspass och på andra sidan välkomnades vi av solen samt ett helt annat, ganska torrt och öde landskap.
Vi var på väg till staden Oudtshoorn som mer än något annat är berömd för att vara världens struts-huvudstad. På farmerna längs vägen i det annars öde och tråkiga landskapet såg vi också mängder med strutsar som reste på sina långa halsar och spanade efter oss när vi körde förbi. Oudtshoorn påminde inte så lite om Alice Springs i Australien med sitt ensliga läge mitt ute i ingenstans. Vi letades oss fram längs de raka gatorna till vårt AirBnb-boende som visade sig vara stort till ytan som ett helt hus, fräscht och därtill inrett med allt vi kunde tänkas behöva. Efter en snabb sväng till affären tog jag ett kvällsdopp i poolen. Till kvällsmat lagade vi en enkel pasta och försökte sedan komma i säng tidigt då morgondagens äventyr skulle inledas långt innan soluppgången.
<- Tillbaka
