Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2019-03-25 (14:57)
Även om nattflygningen ifrån Köpenhamn till Doha gick bra skall man komma ihåg att det finns många olika nyanser av bra. Vi hade oroat oss för att göra långflygningar med Sixten i flera månader och när han nu faktiskt inte gallskrek oavbrutet i sex timmar kändes det som en bra flygning. I realiteten innebar det dock att mamman inte sov någonting alls den här natten och det innebar därtill att pappan heller inte sov mer än ungefär en timme i obekväm ställning. Men ändå - det konstanta gallskriket uteblev vilket både föräldrarna och medpassagerarna var tacksamma för.
Det måste också tilläggas att Qatar Airways, ställt mot prisbilden, är helt outstanding för en budgetresenär som är på väg till Asien. Man får väldigt mycket uppmärksamhet för pengarna och med en bebis som medresenär blir detta ännu mer påtagligt. Det gick inte att hålla räkningen på hur många flygvärdinnor som var framme och fjäskade hos Sixten med uppmärksamhet och nya leksaker under dessa timmar.
Hela proceduren med landning, passkontroll, bagageutlämning och tull gick också oerhört smidigt och innan vi visste ordet av satt vi i en taxi till vårt förhandsbokade hotell i Doha. I veckor hade vi försökt nå dem via Booking, via kontaktformuläret på hemsidan och via mail utan framgång. Anledningen var att vi skulle anlända oerhört tidigt på morgonen och därför försökt få reda på om det gick att göra en tidig incheckning eller om man kunde få tillgång till ett lite mer privat rum för oss i väntan på vårt eget rum. Nu när allting hade gått så otroligt smidigt låg vi dessutom före tidsschemat och anlände till hotellet redan före klockan åtta på morgonen.
Vi hade valt ett boende med lite högre standard än vanligt för att vara säkra på att få bra vila halvvägs till Vietnam. Även om det första intrycket i receptionen inte kändes fyrstjärnigt visade det sig att vår oro för den tidiga ankomsten varit obefogad. Vi blev ypperligt bemötta och faktiskt uppgraderade till ett större rum med en alldeles gigantisk säng. Dessutom fick vi tillträde till rummet direkt! Det tog verkligen inte många minuter innan hela familjen hade slocknat och vi sov som klubbade sälar i flera timmar.
När vi så småningom vaknat till liv igen kollade vi in hotellets faciliteter och bestämde oss sedan för att ge oss iväg på en lunchpromenad. Vädret var oerhört behagligt och med kartans hjälp kunde vi konstatera att det inte var mer än 1,5 km till Souq Waqif som fick bli promenadens huvudmål. I det området skulle flera bra restauranger ligga så att vi skulle kunna få oss en bit mat och dessutom få sträckt lite på benen efter flygningen.
Promenaden gick inledningsvis genom ett gästarbetarkvarter. Under de 20 första minuterna såg vi maximalt två kvinnor, i övrigt bara män med nordafrikanskt, arabiskt och indiskt utseende. Små butiker och ett oändligt antal byggarbetsplatser ackompanjerades av böneutrop ifrån när och fjärran. Därefter kom vi in i ett finanskvarter fyllt med banker och lite mer propert klädda män innan vi slutligen nådde fram till Souq Waqif.
En souq är egentligen en arabisk basar i trånga gränder vilket är ett koncept vi är väl bekanta med ifrån vår förra arabiska resa till Förenade Arabemiraten/Bahrain. Där besökte vi flera sådana som hade ett historiskt ursprung. Här hade man byggt upp kvarteret för turister men åtminstone gjort det så snyggt att det kändes ganska äkta. Vi letade oss fram till huvudgatan där de flesta av restaurangerna är placerade och valde en marockansk restaurang där vi åt jättegoda kycklingspett till lunch.
Vädret var så otroligt behagligt med en temperatur strax över 20 grader och en lätt fläktande havsbris vilket gjorde att vi fortsatte promenera och vi kom då ner till strandpromenaden. Längs den låg massor med träbåtar förtöjda som var byggda i traditionell stil men avsedda för rundturer med turister. Flera av båtägarna försökte locka med oss på en tur men vi var nöjda med att promenera längs den sex kilometer långa strandpromenaden i den sköna fläktande vinden. Det tog inte lång tid innan Sixten somnade och då kände vi att det var klokt att promenera vidare så att han fick fortsätta sova efter nattens utmattande prövningar.
Strandpromenaden följde en bukt som ledde oss mot Dohas futuristiska skyline. Ju närmare höghusen man kom desto tydligare blev det att ett flertal världsledande arkitekter fått ett tämligen fritt spelrum till att låta inspirationen och lekfullheten ta vid. Flera av skraporna är riktigt spektakulära arkitektoniska skapelser, särskilt på nära håll. När vi var nästan framme vid skyskraporna stannade vi för läskande förfriskningar vid ett café innan sökandet efter en ledig taxi tog vid. Det borde ha varit en enkel sak men krävde faktiskt ganska många extra steg (som visserligen tog oss förbi spännande lokala festligheter längs kustremsan) innan vi äntligen hittade vår taxi. Nu hade det hunnit mörkna och innan vi var framme med bilen vid hotellet var det kolsvart utomhus.
I vårt hotellrum låg en meny till en indisk restaurang som levererade till hotellrumsdörren och vi lät receptionisterna på nedervåningen ringa in vår beställning. Maten anlände utan orimlig tidsfördröjning och det var såväl gott som absurt rikligt med föda. Proppmätta och utmattade efter långpromenaden somnade familjen gott i Qatar och jag kunde därmed räkna in FN-land nr 86 och Matilda nådde sitt land nr 62. De där landssiffrorna börjar bli ganska extrema!
<- Tillbaka
