Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2019-03-27 (15:43)
Skönt nog hade vi lyckats förhandla fram en sen utcheckning och skulle inte behöva lämna hotellet i Doha förrän kl 14. Så många timmar som nu liksom ”blev över” behöver man inte på sig för att packa väskorna och inga andra ursäkter fanns heller längre i sikte gällande min utlovade lilla hälsosatsning under föräldraledigheten. Löparskorna snörades på och jag fick till fem kilometer på löpbandet i ett rum som aldrig hört talas om luftkonditionering.
Belöningen för mödan blev ett dopp i poolen tillsammans med resten av familjen uppe på hotelltaket. Sedan packade vi ihop våra prylar och säkerställde att Sixten fick all sömn som gick att uppbringa innan vi checkade ut och tog en taxi ut till flygplatsen. Där skulle vi försöka göra allt som stod i vår makt för att fördriva hela sex timmars väntan fram tills avgången för vårt kvällsflyg.
Till vår stora lättnad tilläts vi checka in allt vårt bagage fastän det var så länge till vårt flyg skulle gå. De vuxna i familjen var nästan panikhungriga och Burger King fick bli räddaren i nöden efter att vi smidigt tagit oss igenom utstämplingen ur Qatar och säkerhetskontrollen. Till vår stora lättnad fick vi låna en sulky åt Sixten efter säkerhetskontrollen och promenerade sedan fram och tillbaka i flera kilometer mellan de olika gaterna eftersom vi lyckades få den unge herrn att somna i vagnen.
Qatar är inte ett helt torrlagt land, men nästan. På de allra finaste internationella hotellen går det att få sig en öl eller en drink om man legitimerar sig in i lokalen med ett giltigt pass samt är propert klädd med långbyxor och någorlunda fina skor. Förbjuden klädsel innefattar den traditionella lokala oljeschejk-stilen då lokalbefolkningen till varje pris skall hållas ifrån alkoholens ondska. Detta projekt hade känts alldeles för stort för mig bara för att få en hutlöst prisad Heineken eller Carlsberg och det var därför inte förrän nu, på mer internationell mark där andra regler gällde, som jag tog resans första öl (som blev två på grund av ett fint erbjudande). Det satt fint!
Vårt kvällsflyg till Ho Chi Minh (Saigon) gapade ännu mer tomt än det flyg som tagit oss till Doha. Matilda räknade sätena i den kabin av det stora planet där vi satt och fick det till att endast 26 personer delade på hela 99 platser. Detta var säkerligen representativt även för resten av planet. Alla som ville (och det var rätt många) kunde därmed fläka ut sig över en hel tre-sits och anlända rimligt utvilade till Saigon. I ärlighetens namn gällde det inte Matilda som hade Sixten-plåstret påklistrat på sig även om vi också på detta flyg fick en barnkorg och jag försökte hjälpa till efter bästa förmåga.
På en sådan här flygning är det ju i princip fri alkohol för den som så önskar och det ryska paret i äldre medelåldern som satt i stolsraden till höger om oss var just ett sådant par som så önskade. Vi tappade snart räkningen på hur många dubbla Baileys de beställt vardera men sex, kanske sju, stycken räckte nog inte. Till slut tvingades de extremt tillmötesgående flygvärdinnorna meddela paret att flygplanet nu fått helt slut på Baileys och att man inte tänkte servera sällskapet någon mer alkohol. Då gick mannen på toaletten för att skita och däckade förmodligen emot larmknappen som plingade då och då. Flera olika flygvärdinnor försökte få kontakt med ryssen inne på toaletten utan framgång och när han till sist för egen maskin ramlade ut ifrån toaletten 40 minuter senare luktade det vedervärdigt. I övrigt var det dock lugnt, stilla och behagligt och Sixten skötte sig exemplariskt.
<- Tillbaka
