Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

A New King In Beijing Part XVI
2008-08-22 (18:11)

Vilket dygn! Vilket sjukt dygn! Ett av de bästa här och definitivt ett av de mest galna. Vi kör det kronologiskt:

Friidrottspasset nådde väl inga jättehöjder. Kubanen var helt överlägsen på korta häcken nu när kinesen inte kom till start, USA växlade bort bägge sina korta stafettlag i vår kurva och Wissman hade förmodligen förbrukat alla krafter bara för att ta sig till finalen.

Därefter blev det stressigt. Attackförfest skulle kombineras med sms- och internetuppföljning på Rolf-Görans omhoppning samtidigt som jag skulle hinna hem om och skifta till en holländsk tröja. För den här kvällen var vikt åt Holland Heineken House. HHH är som sagt holländarnas partytält och dit går man helst klädd i de holländska färgerna. De brittiska tjejerna på rummet tittade storögt på när jag bytte om. Kände mig smickrad ända tills jag förstod att de inte begrep vad som försiggick. Till sist frågade en av dem lite försynt vilket land jag egentligen kom ifrån. De hade haft betting efter att ha sett alla mina gulblå och röda tröjor och nu plötsligt stod jag där klädd i orange. Jag måste vara årtusendets mysterium för dem - de har bott hos mig i en vecka men vi hade inte tidigare mötts eftersom de följer normal kinesisk dygnsrytm. Eller som en av dem sa: "This Olympics-stuff, you''re really all in for it". Enkelt svar: Yes!

Festen på HHH var helt galen. Helt helt galen. Ett jättetält och en av Hollands mest kända artister som live kör holländska schlagers och alla bara skriker rakt ut. Som after ski kanske, för att jämföra med något. När HHH stängde försökte vi komma in på Bud (dit går alla medaljörer etc.). Var helt omöjligt men vad gjorde väl det? Utanför tältet lät nämligen Alicia McCormack, målvakt i det australiensiska vattenpololaget, mig bära ett alldeles färskt Olympiskt Brons runt halsen. Det finns på bild och därmed kan jag äntligen sätta en bock utanför någon av delarna i den Olympiska Utmaningen som visat sig vara alldeles för svår att fixa.

Sedan hamnade vi på en bargata med billiga GT och därefter går meningarna isär om vart vi gick. Kollektiv dimma men vi tror att vi var på The Den och stängde stället vid 06:00 på morgonen. Under hela natten pågick febril sms-aktivitet i jakt på biljetter till Perssons pingismatch dagen efter. Via Sverige och Jörgens Perssons farsas jobbkollega(?) nådde vi Erik Lindh och erbjöd honom klacken från tennisdubbelsemin i utbyte mot åtta biljetter. Kändes som ett långskott som aldrig kunde sitta, men....

...på något vis hade jag lyckats ställa alarmet på 10:00. När jag då tittade på telefonen fanns det sköna beskedet där, SOK skulle köra en special delivery till oss efter påtryckningar från Mr Persson himself. Det blev till att messa in de övriga och bege sig till pingisen!

I stekande hetta kom, efter nervös väntan, leveransen av biljetterna 20 min före matchstart och 10 min innan kunde jag lycklig kliva in på en pingisarena i Kina, till en kvartsfinal på OS, med kineser som spelade i passet, för 400 spänn! För att Jörgen och Erik ville ha mig där! Det finns bara inte...

Inne på arenan fanns bara nyrika VIP-kineser, en polack, fyra kroater, Jörgens mamma, de svenska handbollsdamerna + Wissman och vi åtta . Han var glödhet, gamle Jögge! Vi skrek så mycket som man törs i en pingishall och körde små grodorna (den här gången på svensk TV förstod jag) och jag fick även igång raketen i en setpaus. Wow! En av höjdpunkterna på resan hittills, inte vi alltså utan Jörgens insats. Ni lär väl kunna se både mig och Jörgen på sporten ikväll om ni vill veta hur verkliga OS-veteraner beter sig!

Vi pratade länge med världens just då stoltaste morsa efteråt. Med tanke på att det nästan är omöjligt tom för henne att få biljetter till pingispassen ska man nog inte vara särskilt hoppfull inför morgondagen.

Från en arena till nästa. Min bojkott av Carro stod fast och jag fick istället för fiaskobetonat längdhopp uppleva nordisk idrottshistoria. Vi verkliga OS-nördar brukar ställa kuggfrågan: "Hur många Olympiska medaljer har Island tagit?" till varandra. Rätt svar är en (tidigare Malmöbon Vala Flosadottir i damstav). Eller var. Island krossade Spanien i handbollssemin och har en jättechans att knipa guldet. Det vore sjukt stort om lilla Island kunde vinna ett guld i en lagsport på OS. Tur man är täckt med biljett till det passet (handbollsfinalen) också. Frankrike är dock starka, att spöa den regerande Olympiska mästarnationen Kroatien är bra jobbat.

Så nu gäller det. Det finns en minimal chans att jag har ett mess från Erik Lindh i min telefon imorgon när jag vaknar. Om inte blir det match om sjundepris med Sveriges damhandbollslag samt herrarnas fotbollsfinal. Ett ok alternativ. Men OM, ja då blir det semifinal med Jörgen Persson mot Kina. Tillåt mig drömma iaf!

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign